resteringen lättast medföra ett erkännande). 3:o att en brottsling icke må gerom dessa samfälda fängelser komma i tillfälle att formera bekantskaper och uppgöra planer för framtida brottsliga företag. Utskottet hade visserligen intet åliggande att yttra sig öfver annat, än hvad som föranleddes af de molioner, som lågo till grund för betänkandet. Men den, som står på sidan om alla dessa förhandlingar, kan, utan att låta binda sig af samma grundreglor, som riksdagsabretena föreskrifva för sina former, gå tillbaka ännu djupare. Utom de båda förr anförda omständigheterne, bland hvilka näringsfriheten till stor del förekommer brottsligheten sjelf; och kolonisationer åtminstone förekomma brott, nödgas man uppfatta en enda gemensam utväg för all god utveckling inom samhället — den religiösa undervisningen. Dess vigt skulle väl icke egentligen höra till betraktelserna öfver fångvården, som blifver nödvändig nästan endast i samma mån, som undervisning och uppfostran vwarit försummade; men man har gått för hastigt förbi den inflytelse, man kunde påräkna af religionens röst inom de ensliga fängelsemurarne, då den anbringas af en lärare, som, jemte nit för sitt embete, snart nog, i stöd af en egen art erfarenhet, kan smältande inverka på et ensligt och förkrossadt sinne. Reservationer hafva upptagit den afvikelse från gilna grundsatser, som ligger i en slösande välvilja med de fysiska medlen för fångarnes förbättring och tvärtom den skafvande njugghet, hvarmed man gör anslagen åt den religionslärare, som ensam utöfvar någon moralisk inverkan på den olycklige. Det är fördenskull mindre nödvändigt att återupprepa sådant; man har endast velat omnämna denna punkt, såsom så afgjord i sig sjelf, att endast dem formella inskränkningen för Utskottets arbetssätt kan i någon mån göra dess likgiltighet i detta afseende förlåtlig eller åtminstone någol mindre tadelvärd. Det omdöme, som inom publiciteten blifvit fälldt öfver detta betänkande, skulle man kunna kalla ofullständigt. Man har betraktat det betydliga penninganslaget, såsom tillstyrkt för en alldeles ny id, hvarvid man icke hade någon ledning af erfarenheten; men så förhåller det sig icke. Det ensliga fängelsets verkan på en ransakningsfånge är kändt, ehuru det, för bristande medel, icke allmänt kunnat utföras. Det är hufvudsakligen detta, som Utskottet nu velat åstadkomma, sedan erfarenbeten förut är gifven. En annan sak är åter med det anslag, som Utskottet tillstyrkt för ett försök med införande af penitentiärsysltemet, och det kan nan icke annat än — i likhet med hvad publiciteten gjort — på det alldra högsta afstyrka. Dessa medel skulle helt visst vara lika bortkastade, som de betydliga. summor vi redan offrat för korrektionshusen, ehuruväl, det medgilves, de sedmare äro så mycket förderfligare, som de, genom konstituerandet af en kamratlikhet istort, med utvecklad esprit och en egen fredsvidrig åsigt af icke allenast samhällsförbållanderne, utam af sjelfva menniskolilvets ändamål och innehåll, oupphörligt mångdubbla brottens och brottslingarnes antal. När man nu skiljer dessa båda delar af betänkandet, förkastar det oförsvarliga utaf hvarje försök till korrektionell behandling genom individernes qvarhållande för längre tid inom andra, än menskliga förhållanden, (ty detta är väsendet af korrektionsoch penitentiärsystemerne), men deremot med hugnad erkänner det lyckliga 1 betänkandet om utvägar att hålla ransakningsfånger afstängda ifrån hvarandra, återstår det att säga några ord om dessa medel och deras lämpande för ändamålet. Sammansatta Utskottet bar föreslagit, att 1,300,000 Rdr bko måtte anslås till ombyggnad eller nybyggnad af ransakningsfängelser i städer och härader, så att alla fångar hädanefter skulle i dem förvaras utan att smitta hvarandra. Detta tillstyrkande är en hyllning åt den högre anda, som en ädel upplysning medför; och hurg stor uppoffringen än är, bör den göras, emedan den icke är grundad på ett försök, utan pröfvad af erfarenheten. Men sjelfva summan skulle sannolikt kunna minskas genom följande omständigheter, Utskottet har nemligen till sist, och likasom af undfallenhet för en filantropisk öfveriygelse tillstyrkt 230,000 Rdr bko på ett experiment med penitentiärsystemet. Detta experiment kanf icke annat än blifva afstyrkt, dels emedan man ieke bör göra sådane försök, utan att hafva er ledning, hvilken man kan följa, dels också af de orsaker här förut blifvit anförda emot hvarje plan att omskapa brottslingars sinnesbeskaffenhet, utan att på samma gång försätta dem i de yttre förhållanden, hvilkas medverkan är ett oeftergifligt vikor för famgången och värdet af sådana bemödanden: Den uppoffring, som blifvit föreslagen för besagde experiment, borde i stället användas för att minska ransakningsfångarnes blifvande mängd och följaktligen föranleda till minskI d finnes ett i förhållande till folk. e8 sexdeles stört antal menniskor, hvilka fe ega pPning, att genom arbete kunna