kostnader, hvilket torde kunna ske genom ne-
danstående åtgärder.
Om dessa 250,000 Riksdaler, tillika med lika
mycket ur de fonder, som blfvit föreslagne för
inrättande af detentionsarrester, eller samman-
räknadt en half million, användas på att små-
ningom kolonisera (i Australien eller annorstädes)
de fästningsfångar och korrektionister, som i den-
na stund finnas inom fästningar och korrektions-
hus, så skulle ransakningshäktena högst sanno-
likt kunna göras blott hälften så stora, som efter
nuskedd beräkning.
Om lagarne i afseende på det så kallade för-
svaret ändrades i så måtto, att ingen, som icke
varit straffad för brott, egde åliggande att skaffa
sig andras försvar, utan egde den rätt, som fö-
delsen gifvit honom, att försvara sig sjelf, skulle
också den omständigheten förekomma en mängd
fall af arresteringar, af hvilka brottslighet seder-
mera framkallas.
Det är på flera ställen här nämndt om det in-
flytande, som näringsgrenarnes frihet öfvar på
menniskors sysselsättning, bergning, välstånd och
moralitet. Ett exempel må anföras. Då ko-
boltgrufvornes bearbetning vid Wena 1 Neri-
ke lönade sig, samlades der inom kort tolf å
fjorton-hundrade arbetare. Konjunkturen gaf ef-
ter och förtjensten uteblef. Men huru mån-
ga tusende arbetare skulle icke finna bröd, om
i alla särskilda näringsgrenar en full frihet ägde ;
rum. Så länge några band fängsla näringsfrihe- ;
ten, (hvarigenom medelklassens bildade barn af-
skräckas från de så ovärderliga handarbetena),
så kan icke fattigdom och svårighet för berg-
ning förebyggas. Men, inför man frihet i alla
dessa fall, så skulle tusendetals beredda nya ar-
betstillfällen bespara mången dess fall och be-
spara staten kostnaden för samma personers in-
spärrande och bestraffning.
Om de, som dömas till fästningsarbete, i stäl-
let användes på tvångsarbeten med odlingar, der
sedermera fattigkolonier kunde anläggas, och till
sådana ökade kostnader (utöfver hvad samma
fångpersonals underhåll redan nu kostar) nya
230.000 Rdr Banko aftogos från den rundeliga
anslagssumman till ransakningshäkten, så skulle
oekså derigenom dessa sistnämnda häkten blifva
mindre anlitade, då fattigkolonierna ofelbart
skulle upptaga mången olycklig, som eljest san-j
nolikt blefve hemfallen åt brotten. i
Det är en särskild, högst vigtig anmärkning,
att ingen ostraffad bör få deporteras eller brin-
gas i utländsk kolonisation.(!?) Just deri ligger
nemligen Engelska lagstiftningens enorma miss-
tag, ännu känbarare i ett land, der svårigheten
att föda sig är uppstegrad till den högstå möj-
liga grad. Det är endast för brottslingar, hvil-
ka redan utstått sina straff, som denna utväg
hör öppnas, för att frigöra dem från ett samhäl-
le, som de slutligen af grundsats hata, och som
sjelf hatar dem af fruktan. Det är i stället för
en korrektionell behandling, som denna mildran-
de och rättvisa utväg bör begagnas.
Om vidare en behörig sparsamhet med de er-
forderliga kostnaderna iakttages i detta afseen-
de, att t. ex. endast tredjedelen af nuvarande
ransakningsfångars antal beräknades, och ett der-
emot svarande antal celler anskaffades vid hvar-
je lokal, proportioneradt efter förut beräknadt
antal fångar af här ifrågavarande beskaffenhet,
och det stadgande gafs, att alla, som för första
gången voro häktade, insattes i dessa celler, och
alla andra deremot behandlades efter den gamla,
visserligen olyckliga methoden; så skulle likväl,
i mån som tvångsarbeten och deportationer
minskade antalet af återkommande brotts-
lingar och så talrika ransakningsfångarne, dessa
sednares antal äfven af detta skäl blifva min-
dre, och detta önskade antal af celler snart bö-
ra förmodas blifva tillräckligt, och således den
återstående icke obetydliga summan af 800,000
Rdr vara mer än fullt tillräcklig för att åstad-
komma det sökta och vigtiga ändamålet.
Särskildt böra likväl ökade anslag göras för
prester, anställde allenast vid fängelserna, utan
rättighet att på samma gång hafva någon annan
befattning. Deras aflöning borde vara sådan, att :
de kunde hafva en anständig bergning samt der-
jemte ega ett säkert hopp om en ej för långt
aflägsen framtida befordran, när den för dyli-
ka befattningar erforderliga ungdomsstyrkan och
ungdomsmodet börja försvagas och den sangvi-
niska lust, som åtföljer första mannaåldren för-
minskas. Om några slora förhoppningar icke få
grundas på följderna af ett sådant arrangement,
torde likväl den för detta ändamål utgifna sum-
ma kunna anses bespara in åtminstone sig sjelf
derigenom, alt några få personer årligen af ho-
nom kunna ledas på en bättre väg och således
icke vidare betutga häktena, och ialla fall deri-
genom den enda moraliska inflytelse åstadkom-
mas, som sålunda vanligtvis kommer för sent.
Om 530,000 Rdr Banko årligen ansloges till fyll-
nad i nuvarande fångpredikantslöner och rum
ansloges åt presten i sjelfva fängelsebyggnaden,
så skulle väl också denna för menskliga delta-
gandet för olyckliges tröstså vigtiga utgift kun-
na bestridas.
satta
(Insändt.)
HERR DAHLGREN OCH HANS FARCE,
ollor k