kostnader, hvilket torde kunna ske genom nedanstående åtgärder. Om dessa 250,000 Riksdaler, tillika med lika mycket ur de fonder, som blfvit föreslagne för inrättande af detentionsarrester, eller sammanräknadt en half million, användas på att småningom kolonisera (i Australien eller annorstädes) de fästningsfångar och korrektionister, som i denna stund finnas inom fästningar och korrektionshus, så skulle ransakningshäktena högst sannolikt kunna göras blott hälften så stora, som efter nuskedd beräkning. Om lagarne i afseende på det så kallade försvaret ändrades i så måtto, att ingen, som icke varit straffad för brott, egde åliggande att skaffa sig andras försvar, utan egde den rätt, som födelsen gifvit honom, att försvara sig sjelf, skulle också den omständigheten förekomma en mängd fall af arresteringar, af hvilka brottslighet sedermera framkallas. Det är på flera ställen här nämndt om det inflytande, som näringsgrenarnes frihet öfvar på menniskors sysselsättning, bergning, välstånd och moralitet. Ett exempel må anföras. Då koboltgrufvornes bearbetning vid Wena 1 Nerike lönade sig, samlades der inom kort tolf å fjorton-hundrade arbetare. Konjunkturen gaf efter och förtjensten uteblef. Men huru många tusende arbetare skulle icke finna bröd, om i alla särskilda näringsgrenar en full frihet ägde ; rum. Så länge några band fängsla näringsfrihe; ten, (hvarigenom medelklassens bildade barn afskräckas från de så ovärderliga handarbetena), så kan icke fattigdom och svårighet för bergning förebyggas. Men, inför man frihet i alla dessa fall, så skulle tusendetals beredda nya arbetstillfällen bespara mången dess fall och bespara staten kostnaden för samma personers inspärrande och bestraffning. Om de, som dömas till fästningsarbete, i stället användes på tvångsarbeten med odlingar, der sedermera fattigkolonier kunde anläggas, och till sådana ökade kostnader (utöfver hvad samma fångpersonals underhåll redan nu kostar) nya 230.000 Rdr Banko aftogos från den rundeliga anslagssumman till ransakningshäkten, så skulle oekså derigenom dessa sistnämnda häkten blifva mindre anlitade, då fattigkolonierna ofelbart skulle upptaga mången olycklig, som eljest san-j nolikt blefve hemfallen åt brotten. i Det är en särskild, högst vigtig anmärkning, att ingen ostraffad bör få deporteras eller bringas i utländsk kolonisation.(!?) Just deri ligger nemligen Engelska lagstiftningens enorma misstag, ännu känbarare i ett land, der svårigheten att föda sig är uppstegrad till den högstå möjliga grad. Det är endast för brottslingar, hvilka redan utstått sina straff, som denna utväg hör öppnas, för att frigöra dem från ett samhälle, som de slutligen af grundsats hata, och som sjelf hatar dem af fruktan. Det är i stället för en korrektionell behandling, som denna mildrande och rättvisa utväg bör begagnas. Om vidare en behörig sparsamhet med de erforderliga kostnaderna iakttages i detta afseende, att t. ex. endast tredjedelen af nuvarande ransakningsfångars antal beräknades, och ett deremot svarande antal celler anskaffades vid hvarje lokal, proportioneradt efter förut beräknadt antal fångar af här ifrågavarande beskaffenhet, och det stadgande gafs, att alla, som för första gången voro häktade, insattes i dessa celler, och alla andra deremot behandlades efter den gamla, visserligen olyckliga methoden; så skulle likväl, i mån som tvångsarbeten och deportationer minskade antalet af återkommande brottslingar och så talrika ransakningsfångarne, dessa sednares antal äfven af detta skäl blifva mindre, och detta önskade antal af celler snart böra förmodas blifva tillräckligt, och således den återstående icke obetydliga summan af 800,000 Rdr vara mer än fullt tillräcklig för att åstadkomma det sökta och vigtiga ändamålet. Särskildt böra likväl ökade anslag göras för prester, anställde allenast vid fängelserna, utan rättighet att på samma gång hafva någon annan befattning. Deras aflöning borde vara sådan, att : de kunde hafva en anständig bergning samt derjemte ega ett säkert hopp om en ej för långt aflägsen framtida befordran, när den för dylika befattningar erforderliga ungdomsstyrkan och ungdomsmodet börja försvagas och den sangviniska lust, som åtföljer första mannaåldren förminskas. Om några slora förhoppningar icke få grundas på följderna af ett sådant arrangement, torde likväl den för detta ändamål utgifna summa kunna anses bespara in åtminstone sig sjelf derigenom, alt några få personer årligen af honom kunna ledas på en bättre väg och således icke vidare betutga häktena, och ialla fall derigenom den enda moraliska inflytelse åstadkommas, som sålunda vanligtvis kommer för sent. Om 530,000 Rdr Banko årligen ansloges till fyllnad i nuvarande fångpredikantslöner och rum ansloges åt presten i sjelfva fängelsebyggnaden, så skulle väl också denna för menskliga deltagandet för olyckliges tröstså vigtiga utgift kunna bestridas. satta (Insändt.) HERR DAHLGREN OCH HANS FARCE, ollor k