RIESDAGEN. Er Th. Petres reservation i Borgareståndets plenum den 30 Januari, i frågan om gardesregementerne. Hr Gustafssons motion, rörande gardesregementerne, synes mig hafva inom Borgarestindet förtjenat en annan behandling, än den förenade Statsoch Ekonomiutskottet egnat deråt. Detta sammansatta Utskott hade tillstyrkt, att den vigtiga motionen skulle förfalla, och Borgareståndet behagade, vid ärendets föredragning, under ett af Julens plena, till och med utan diskussion, godkänna Utskottets åsigt. Nu är det imedlertid icke blott den enorma kostnaden för gardesregementerne uten hela hufvudstadens garnisons apparat i sin helhet, som tager uppmärksamheten i anspråk. Om man äfven i denna del skulle anse flärden och fåfängan kräfva ett betydande offer å statens sida — om man till och med skulle påstå. att undersåtlighetens ofta missförstådda åsigter borde härutinnan få gälla mer, än en sträng statshushållnings fordringar — om man, efter lätt anade framställningar i denna syftning, icke skulle finna mödan värdt att dem besvara, så förekomma likvil dessutom, till eftersinnande, vissa med ämnet npärbeslägtade frågor, som ingalunda äro af den beskaffenhet att böra undanskjutas. Eller är det politiskt nyttigt och väl betinkt, att gardesregementerne fortfarande förblifva i deras, från rikets allmänna försvarsverk strängt afskiljda skick? Innefatta gardesregementerha någon plantskola för den högsta militärbildningen — för de högre civilembeten, hvartill närvarande styrelse från dessa regementer framdragit vissa gynnade sujetter — för den humanitt och det medborgerliga sinne, som hos embetsmannakorpsen i ett konstitutionelt land aldrig bör saknas? Hafva gardesregementerne tillskyndat landets regering någon fördel, vare sig i moraliskt anseende eller i yttre säkerhet? Vittnar historien att gardesregementerne, i fordna dagar, tagit den framfarna styrelsen i hägn för revolutioner eller dertill uppmuntrat och bidragit? Kunna Sverges Rikes Ständer gilla, att den blinda lydnaden sträcker sig utom gardesregementernes eget subordinationsfält, till den terräng, som inom ett Riksstånd är inrymd den del af desse korpser, åt hvilka börden tillerkäntrepresentationsrätt? Bära fästningarne Carlsten och Carlsborg intet vittnesmål i detta afseende? Har Stockholms befolkning — den högre så väl som den ringare — funnit sig, genom gardesregementernes tillgörande, väl betryggad under 4838 års oroligheter? Hvad slags inflytande utöfva gardesregementerne uppå Stockholms, jemväl till garnisonstjenst förbundne borgerskap? Finnes något missförhållande mellan gardesregementernes prunkande ståt och den del af svensk uselhet, som en General beskrifvit i sitt notabla yttrande om beväringens trasor? Skulle Ridderskapet och Adeln förlora i sin ställning till fåderneslandet och nationen, om den icke vidare hade vissa privilegierade korpser sig allena förbehållna? Dessa och många andra likartade frågor ega nära förvandtskap med Hr Gustafssons motion. Huru missgynnande för densamma tonen varit inom Utskottet, kan slutas af den vid betänkandet fogade reservation som till och med klagar deröfver, att Utskottet värdigats upptaga motionen till pröfrning. Icke dessmindre länder den Representanten för Stockholm, Hr Gustafsson, till heder. Stockholm är icke den samhällspunkt der man. i striden mot tidens förderf och mest utmärkande svagheter, vanligtvis finner typen för politisk behjertenhet och den fasta vilja, som icke af menniskofruktan ryggar tillbaka! Hofvets förledande glans — vissa flärdens retelser och fåfängliga utmärkelser — dunkla begrepp om medborgerlig dygd och ära — hafva länge inom Stockholm tillbakahållit fria och sjelfständiga opinionsyttringar i samhällsvigtiga angelägenheter! Från denna synpunkt är det ett betydelsefullt tidens tecken, att en aktad medlem af Stockholms Borgerskap, vid innevarande Riksdag, tagit initiativet i förevarande ämne. Mig må det ursäktas, att jag, medelst denna reservation mot Ståndets förfarande, återkallat uppmärksamheten derpå. Sjelf motionär i detta ämne, hade jag redan vid förra riksmötet tänkt mig in i detsamma. Det behandlades då af ett annat Ustkott, och föranledde slutligen en intressant motion af Borgareståndets närvarande Talman. Jemför man nu ärendets bebandling inom 4834 års Statsutskott med det sätt, på hvilket 1840 års Statsoch Ekonomiutskott pröfvat detsamma, så visas lätteligen, att sistnämnde Utskott utgått från reaktionära grundsatser. Det är likväl fara värdt, att de, som, med tillämpning deraf, tro sig konservera samhällsskicket, tvertom småningom bearbeta utvecklingen af dess vacklande ställning, ech således nolentes volentes periklitera dess bestånd! ERE RANE ms re rn FN DB TE NN TT TR an TY 2 .