— Den märkvärdiga fråga, som för närvaran-
de framför alla andra offentliga ämnen uppslu-
kar allmänna uppmärksamheten, nemligen pro
positionen om ett serskildt penninge-anslag ul
betäckande af minister-kassans skuid, komme
för hvarje steg, som deruti tages, i en alltmer:
problematisk ställning, så att snart ingen men
niska kan säga huru den slutligen skall lösas
Det är redan bekant, att vederbörande lägga er
utomordentlig vigt på att Rikets Ständer mått
ikläda sig den gjorda skulden. Uti Utskottet
der, såsom vi redan berättat, 48 röster mot 4
afgjorde, att allt serskildt anslag härtill mått
afstyrkas, saknades icke heller Talare, som yr
kade anslagets beviljande såsom en gärd af na
tionens hederskänsla, och ansågo, att om d
förvaltande embetsmännen äfven gjort sig skyl
diga till någon påföljd af ansvarighets-lagen
medelst öfverskridande af de gifna tillgångarne
så bjuder i alla fall folkets förbindelse att gäl
da den pekuniära delen, som är hufvudsaker
Andra åter tro, dels att en sådan eftergifvenhe
nu å representationens sida, utan minsta garant
att icke detsamma kan hända om igen, skull
visa en fortsättning af samma menlöshet, son
försports hos Ständerna i fordna tider; och den
na åsigt synes hafva utgjort pluralitetens mo
tiv till det fattade beslutet. I hvad mån dett