mycket på fri hand hopsmida uppgilter al den beskaffenhet, att en hederligt tänkande man i a!lmänhet anser sig förpligtad, att anföra något slags bevis, innan han offentligen framställer dylika: en pligtkänsla, hvaraf likväl de konservativa, skriftställarne ingalunda tyckas vara generade. Det lyder som töljer: TUnder sådana konjunkturer hemma i Sverge och i egenskap af ett legitimt foster utaf den sinnesstämning hos den stora massan i allmänhet uti Europa, som skapats af den elektriserande Julirevolutionen, genöm hvilken folken trodde sig väckta ur den middagsslummer bvari den heliga alliansens diplomatiska idyll hade försänkt dem och hvarur de nu yrvakna uppstörtade, framträdde fi December 4850 en ung man på stridsbanan, en underordnad obetydlig tjensteman, sem icke egde mera än sitt simpla adliga namn, det låntagna kapital! penningar, hvarmed han uppsatte en liten halfarkstidning ), och det egna ide-kapital, hvarmed den skulie fyllas. Mannens namn var Lars Ej ria (född 4804, studerade i Uppsala under Domprosten Thorsanders och Professor Sjöbrings uppsigt och blef der Ph. Magister 48214, J. U. Candidat s. å. — det sistnämnda lärdomsprofvet togs både hastigt och lustigt —, Notarie i Bergskollegium), och den lilla tidningen var Aftonbladet ?). aHjerta hade förut under Riksdagen 41828—50 tillsammans med Crusenstolpe redigerat Riksdagetidningen. Redan då begyntes det system af riksdagsförhandlipgarnas partiska refererande, som han sedan i Aftonbladet fortsatt. Den blinda mängder tror naturligtvis, att endast snille, talang, kunskaper, fosterlandskärlek finnas på den ena sidan och motsatsen på den andra. Anmärkas må, att mera opartiskhet så väl i detta som andra hänseenden på de sednare månaderna börjat iakttagas, måhända föranledt af någon ominöst påträngande Tidens OrO och tidens krvaf. aHjerta uppträdde med sitt Aftonblad i början såsom pickelhäring, för att roa publiken med diverse skämt och upptåg. Och hvem skulle då hafva trott, att demne obetydlige Notarie, medelst d-tia obetydliga halfarksföretag, skulle 40 år sednare hafva kommit derhän, att halfarket utvext till nära lika storlek med J:urnal des Debats, att han med denna rörelse inbringade en årlig brutto-inkomst af400,000 Rdr Rgs (?!!), att han dermed skulle leda en svensk Riksdag, bestämma anslagens till statsverket större eller mindre höjd, allt efter som de rådgifvare antogos eller ej, hvilka Notarin föreslog åt Sverges Konuny. Hjertas motståndare hafva tillagt honom svåra karakterslyten, såsom sniken och småaktig vinningslystnad, kryp för allt hvad han förmodar af dagens opinion gynnas, maktlystnad, oärlighet i den politiska debatten, uppsåtlig falskhet. Synnerligen har aDen irrande pusicistensn förf. i ett fingeradt tamtal mellan en royalist, em republikan och Aftonbladet med det sistnämndas cyna ord svårt blottat hans inkonseqvens i grundsatser ?). Måhända återkomma, under fortgången af dessa upplysningar, drag, som vittna om det ena eller andra. Man må imedlertid om hans karakterslyten hysa hvilka tankar som heldst; säkert är, att han ogensägligt är em :) Vi måste här genast anmärka det första miss. taget. Det kapital, hvarmed den lilla balf— arkstidningen uppsattes, var visserligen ringa, men det var icke lånadt. :) Här har Belysaren bifogat en not, deri hån insinuerar, huru Aftonbladet städse hyst em viss klockarkärlek för f. d. Presidenten i Bergskollegium, Baron Nordin, och afsigten med sammanhanget emellan denna not och detanförda stället i texten, är icke svår att skönja, nämligen att Aftonbladsförläggarens ställning till Baron Nordin såsom förman skulle vara egentliga orsaken till den förmenta klockarkärleken. Det kan då icke vara öfverflödigt att nämna, det Aftonbladsförläggaren, som vid Fiiherrens inträde i Bergskollegium i ett par år haft att bestrida sekreterareljensten derstädes, några månader derefter tog afsked ur Bergskollegium. Å :) Det här åberopade stycket uti den sirrande publicisten utgör verkligen ett lysande bevis på dem taktik, som den desperata pressens kämpar begagna i striden mot sina motståndare. Förf. till nyssnämnde bok bar nämligen på det åberopade stället sammanplockat ur olika artiklar, ja, äfven årgångar af Aftonbladet, än ett yttrande, hvarigenom den nyare tidens och de republikanska ideernes tendens till folkens frihet blifvit förordade i allmänna ordalag, än något annat, hvaruti vi förklarat vår åsigt, att Sverge icke i sitt närvarande skick vore moget för en republikansk statsförfattning, eller der ett fördelaktigt omdöme om Konungens personlighet kunnat förekomma; och genom framdragandet på detta sätt af Några enstaka uttryck ur hela det öfriga sammanhanget, har han sökt sammanbringa bevis på svärjande och nästan komiska motsatser emellan de politiska åsigter, som vid olika tillfällen skola framträdt hos Redaktionen af Aftonbladet. De, som närmare följt med Aftonbladet från början, må bedöma, utan att Vi svara härpå, hvad slags rättvisa ett sådant stridssätt innebär, och OM någon författare kunde gå fri för anfall af dylika moraliska svampar, som, utan att anse sig bundne af den hederskänsla, som gäller för föFfattaren likasom för andra, tillåta sig att lösrycka korta perioder och satser ur sitt sammanhang, uppställa dem såsom utgörande hvar för sig politiska trosbekännelser, Samt uppsåtligen oeh idkeligen repetera detta, fastän de erinras om sitt ofog. . Genom sådana manövtrer skulle sjelfva Montesquieu, Tocqueville, Burke eller till och med Kant kunna mönaa TI fyran Le — farnättlishet,