Article Image
dar, som han jemväl loivar att fortsätta, 1
ch hvilkas ändamål tyckes vara, att un-l
sefärligen efter samma plan, som visat sig ij
Sveniska Biets polemik göra allmänheten nämare :
pekant med, åtskillige saker och personer, som på I
le sednare tiderna stått i något närmare förhållan- !
le till det politiska muvemanget. Hvad man:
härvid kunnat vänta sig af den kärda färgen i!:
Upsala Tidningar och som jemväl bekräftas afl
let hittills synliga af dessa belysningar, är alt !
författaren hufvudsakligen ämnar uppehålla sig!
vid enskilda anekdoter och berättelser om de;
personer, som tillhöra oppositionen och den li-
berala pressen, och om tonen och uttrycken
icke äro så ilskna som i Bi-artiklarne, så synes
wbelysaren åtminstone föresatt sig att icke öf-
verträffas af någon i förmågan att dikta och .
skarfva.
Vi anse det icke vara utan sin nytta, att föl-
ja dessa belysningar något närmare på spåren
just för den omständighet vi nyss nämnt, eller
på det publiken må kunna väl öfvertygas om
den grad al noggrannhet eller sanningskärlek,
som desse devuemangets skriftställare, hvilka dag-
ligen dubba sig sjelfve till riddare af det Sven-
ska, det nationella,, det med folklynnet öf-
verensstämmande, i åsigter- och handlingssätt,
ådagalägga när de draga ut på ett fält, der de
förut så bittert klandrat en bristande grannla-
genhet hos fången på W:xholmen (hvad tidnin-
garne beträffar, så är det allmänt bekant, att
dessa, nemligen de, som tillhöra oppositionen,
nästan aldrig inlåtit sig uti detaljer, som rört
offentliga personers emskilda förhållanden; åt-
minstone kan med trygghet påstås, att intet
lands tidningar i det fallet så stadnat på grän-
sen af det offentliga lifvet, som de Svenska.)
Förf. börjar med den utgångspunkten, att
aristokratien och monarkien sedan århundraden
här i Sverige befunnit sig i ett spändt förhål-
lande till hvarandra, och att den opposition,
som efter 4809 års statsskick egentligen vid
1893 års Riksdag, för första gången mera be-
stämdt, började visa sig på våra Riksdagar, här-
rörde ifrån aristokratiens bemödande att åter-
vinna ett inflvtande, som hade blifvit nedsatt
men tillintetgjordt förnämligast genom införan-
det af det lilla ordet allena i 4 af RB. F.
(Dvkonungen skall allena styra riket på sätt den-
na regeringsform föreskrifvern). Härefter följer
en teckning på några få rader af sambandet e-
mellan Riksdags-oppositionen och pressen vid
4823 års Riksdag och huru oppositionsidgerna
genom denna förening började spridas öfver
landet. Förf. har här lemnat det första bevi-
set, antingen på sin ärlighet eller sakkännedom,
då han såsom en välkommen häfkraft, för mu-
vemanget vid detta tillfälle angifver den be-
kanta så kallade skeppshandeln, en tilldragelse,
som enligt hvad hela verlden vet, inträffade
först ett par år derefter. Ungefär lika till-
förlitlig är belysaren iöfrigt. Han beskrif-
ver nemligen det följande, hurusom brukspa-
tronernes intagande i Borgareståndet utgick från
en plan hos aristokratien, att förstärka sin sak
jemväl med den förmögenhet som ej var frälse,
emedan aristokraterne hade lärt, att stamträ-
det, i förening med fast förmögenhet, icke
längre var tillräckligt utgöra den bas, på hvil-
ken man ensam såsom fordom, med hopp om
någon mera lysande framgång kunde: bygga,
och likaså påpekar han, att det fenomen afre-
striktions-systemets lossande, som begynte up-
penbara sig vid nämnde 4823 års Riksdag, e-
gentligen endast hade till syftemål att bilda
sen stark handels-aristokrati, hvilken genom
sinr på få händer samlade förmögenhet, kunde
pblifva en respektabel bundsförvandt mot nä-
rings- och fabriksidkarne, de der, såsom mo-
nopoliserade och beroende af monarken, nar
turligen voro på monarkismens sidax. Allt
detta beskrifves såsom utgånget från en djup
och väl beräknande politisk blickp hos 4823
års oppositionsmän. Vidare heter det: ,Åri-
stokratien hade 2:o lärt, att så mäktig repre-
sentationen under en mindre Svensk och me-
ra parlementarisk form kunde vara, för att
höja dess hufvud öfver monarkismen, så svår-
handterlig och obäkig var den fyrhjuliga Sven-
pska Riksdagsvagnen att länka till ett önskadt
mål. Dess förnämsta bemödande blef således,
väl att i Stånden insmälta alla elementer, hvar-
af möjligen något gagn vär att vänta, men att
,dock aldrig lemna ur sigte det conditio sine
qua non, representationsförändring och allmän-
na val, hvariganom ensamt ledarne kunde ba-
na väg till hvad de önskade: en aristokra-
tisk styrelse i Konungens namn, ansvarig in-
för en representation med aristokratiska ma-
pjoriteter. Hade den hedersmannen sålunda
väl fått fastställa sin utgångspunkt, som är
om möjligt få förehålla de enfaldiga, att he-
la den nyare oppositionsriktningen icke var
någon frukt af regerings-systemet, eller å-
syftade förbättringar i folkets intresse, utan
endast var ett spel af aristokratiska intriger,
tolkar han äfven på sitt sätt orsakerna till den
reaktion, som började uppenbara sig vid 1828
års Riksdag. En hufvudsaklig andel häruti till-
räknar han nemligen den personliga splittring,
som inträffade mellan Grefve Anckarsvärd och
Utgifvaren af Argus, och en annan den oenig-
het, som vid 4827 års revision inträffade emel-
lan Adlersparre och Anckarsvärd, dem han kal-
lar phufvudanförare för den tilltänkta chocken.
Thumbnail