lörkolran, valmaga och trelnad, lörelaller mig vara detsamma, som att dekretera en stor misshushållning med statens medel, och hvad än värre är, med samhällets moralitet, under åsidosättande af omtankan för det skydd, som hvarje individ ipom samhället eger rätt att fordra. i Så ostridligt det är, att den största varsamhet bör iakttagas, då ett nytt straffsystem skall antagas; må dock icke, när behofvet är tvingande,! denna varsamhet sträcka sig ända derhän, att man låter målet allt mer och mer aflägsnas, un-: der det man letar efter genaste vägen dertilll Hå man akta sig att begagna stigar, som wäl visa ditåt, men snart kröka tillbaka, och hvilkas. beträdande endast skulle medföra förlust af tid. och mödor! ; Att finna det lämpliga, om ock ej det allrabästa, torde icke vara så svårt, som 1 allmänhet tros, om man blott aldrig förgäter: att ett straff-, system är fullkomligt i den mån det står i öf-: verensstämmelse med religionens föreskrifter samt förmår afskräcka den illasinnade från brottets begående och återföra den redan brottsliga till: sedlighet och dygd — att det således — då krist-; na religionen förbjuder all hämnd, samt ålägger! försonlighet och förlåtelse mot den fallne, som sig: ångrar och bättrar — icke bör bestämma sådana; straff, vid hvilka opinionen fästat begrepp om vanä-: ra, ech som derigenom göra det nära nog omöjligt! för den straffade att, med hvad ånger eller hvilka! goda föresatser som helst, kunna åter blifva en god i jsamhällsmedlem; men deremot ålägga sådane, som medföra en qvantitet af lidande, afpassad i det mest noggranna förhållande till den grad af moralisk förskämning, i hvilken brottslingen sig befinner — och att detta lidande således icke bör vara beroende af straffets verkställares mer elier mindre hårda hjerta, eller fysiska armstyrka, eller af ett straffmedel, som kan försätta den mindre fallne i en plågsammare belägenhet än den mest förhärdade bofvens. Då nu likväl af alla hittills kända systemer intet så väl löst problemet, att finna alla ofvannämnde vilkor uppfyilde, som det så kallade Pensylvanska; hvarföre icke då begagna det? Att, som någon anfört, det:a straffsystem vore öfvergifvet i sjelfva dess hemland, och det Au-! burnska, hvilket på långt när icke tillfredsställer alla fordringar, åter antaget, är icke bevist och synes mindre troligt, då, enligt många års erfarenhet, det förra lemnat vida lyckligare resultater än det sednare. Lika litet synes mig det inkastet, att i vårt nationallynne ligger någonting, som talar emot det mera på själsän kroppslidande beräknade systemet tillförlitligt; ty säkert måtte hvarje serskildt slag af brott hos den brottslige förutsätta deremot svarände, i alla länder lika, anlag, fallenhet och lynne. Skulle någon olikhet i det fallet finnas, så borde just det förhållandet, att nordbon, enligt hvad kändt är, eger en större skarpsinnighet och mera föraktar kroppsligt lidande, snarare tala för användandet i vårt land företrädesvis af det mera på själen verkande systemet. Den bevisning deremot man velat hemta från exemplen af bekännelsefångar, utgörande 492 å 43 stycken, som i åratal sysslolöse vegeterat i cell, utan att bringas till ånger och eftertanka, förfaller genast, då man besinnar, att deras oskuld eller brottslighet varit oafgjord — i förra fallet hafva de ingenting kunnat ångra eller bordt bekänna, och medvetandet af oskuld har måst gifva dem styrka, att uthärda denna för dem verkliga tortur — i sednare fallet har deras brott, enligt nu gällande lag, icke kunnat försonas med mindre än lifvets förlust, hvarå tankan för mången och säkert för den grofva brottslingen, hvilken, oaktadt alla bindande omständigheter och bevekande föreställningar, envist nekat till gerningen, framstält sig i den förfärligaste skepnad; fruktan för en skymflig död, i förening med hoppet, att möjligtvis en gång få, såsom oskyldig ansedd, utgå ur cellen, förklarar lätt möjligheten att med en sådan fångenskap uthärda. Dessutom förete äfven de mest sydliga länder exempel på personer, som i flere tiotal af år kunnat, utan våda för helsan eller förståndet, sitta inspärrade utan sysselsättning. Men nu hafva de förenade Utskotten af de tillstyrkte 4,550,000 Rdr icke för närvarande föreslagit mera än 250,000 Rdr till uppförande af ett Pensylvanskt straff-fängelse, som jag skulle vilja kalla på försök, så vida icke ett såIdant fängelse, äfven med bibehållande af en o. fullkomligare strafflag, vore nyttigt och behöfligt. Resten, eller 4,300,000 Rdr, är föreslaget Itill stads-, länsoch häradsfängelser. Behofvet laf dem och fördelarne af ett förbättradt byggnadssätt äro ofvan antydde Uppförde enligt Pensylvania-systemets byggnadssätt, blifva de, ,lenär derigenom det med sådane fängelser afsedda ändamålet bäst vinnes, lika användbara, ehvad straffsystem, som kan komma att följas, men isynnerhet nyttiga, så länge den nu varrande brottmålslagen bibehålles, emedan ju sämre korrektiver finnas emot brottsligheten, -Idesto angelägnare måste det vara, att i tid förekomma den brottsliges ytterligare morali Iska förderf. I Så dryg denna utgift synes vid betraktandet -Jaf blotta siffrorna, så liten är den vid jemfö-lrelsen med de utgifter, för ransakningar, fånIlgars skjuts och underhåll, den skada brottslinÅIoaarne tillfoga och de dagsverken. som så förlo