SVARAT Per Mn nr. tt OO TE RR SA nande till enskilt bolag. h b) Att Kanal-taxan må af Kongl. Maj:t bestämmas. c) Att den kanalinkomst, som kan öfverstiga 9 procent af enskilda aktie-insättningen, skall tillfalla 8 staten, utan att ett års brist må betäckas: genom ett lu annat års öfverskott. k d) Att Staten må förbehållas rättighet att fram-In deles kunna inlösa aktierna emot högst 20 proc:sif förhöjning å den deri insatta summan. Vid dessa vilkor synas hufvudsakligen följanh de kunna invändas: För det första är 300,000 Riksdaler ett alltför litet kapital, af de enskilda, så framt ej staten skall få göra en för stor upp-l!4 offring. Vi kunna icke fatta hvarföre ej hälften af kostnaden eller åtminstone en million Rdr kunde fordras af aktie-egarne, ifall det antages, at staten skulle under arbetsåren godtgöra dem ränta på de insatta medlen. Äger företaget i det hela någon kommerciel och ekonomisk nytta, så måste dei väl åtminstone kunna beräknas att lemna i inkomst 4 4-2 procent af hela kostna-: den. Om då staten gaf hälften rent till skänks, och man det oaktadt ej kan vänta sig en millions teckning ifrån enskilde bruksega:e, handlande, fabrikanter och possessionater, som kunde höja värdet af sina egendomar, sin tillverkning eller sin varuomsättning, genom en sådan underlättad kommunikation mellan Stockbolm, medlersta Sverge och Vesterhafvet, så kan hela företaget icke vara af den vigt, som man föreställer sig. Antingen har då den redan befintliga kommunikationen genom Göthakanal tillfredsställt den närvarande tidens behof och landtkommunikationen med orterna vid denna kanal redan reglerat sig: i hvilket fall måhända andra kanalanläggningar än denna, smärre, hvar för sig, men vigtigare i samma mån som ail valtenkommunikation med de stora farlederna, borde påtänkas; eller ock har ännu icke transportkostnaden ifrån östra kusten af riket, genom Östersjön och Sundet, blifvit så oproportionerlig, att de inre kanal-kommunikationerna äga den vigt för handein, som man förmodar. Det kan ej vara en välbetänkt ekonomi, att använda kapitaler på kanaler, förrän de egentligen dertill behöfvas, och i synnerhet mellan orter, der vattenkommunikation förut icke saknas, samt att dymedelst draga ifrån landets näringar en produktionskraft, som på t. ex. 50 år hade förökat landets förmögenhet med tio, ja kanske tjugudubbla beloppet af dessa, åtminstone för den första tiden impro-j, duktift begagnade summor. Det finnes således i; detta, likasom i allt annat som tillhör statsckonomien, en möjlighet att kalkylera resultaten afl; företagen ; och i vår tanka blir den enskilda belj nägenheten, att gynna oeh understödja kommuniJ kations-företag, en säker mätare på näringarnes och handelns mer eller mindre behof af sjelfva dessa företag. Mången skall väl i denna invändning se en svårighet lagd för utförandet, som ej för en sål, ringa skilnad som 500,000 Rdr i Statens utiägg, bör ifrågakomma; men vi tillstå, att vi läggel vigt derpå, emedan den öfverklagade penningebristen i orterna gör det högst maktpåliggande,. att landets och Statens kapitaler begagnas der del göra mesta nytta, d. v. s. återgifva den mesta afkastningen; och nyttigt är oftast icke det, som man kan ega anledning tro vara för tidigt. Vidare synes det vara alitför arbiträrt, att Konungen skulle äga att uteslutande bestämma ka-! nal-taxan. Ett af staten understödt Bolag bör väl ej kunna egenmägtigt höja den taxa, hvilken projekt vis till sina hufvudgrunder, ingår såsomj vilkor för sjelfva transaktionen emellan Staten och Bolaget; men vi tro deremot, att nedsättningen bör bero af Bolagets medgifvande, så vida ej Konung och Ständer gemensamt anse sig böra anbefalla densamma, i händelse Bolaget sökte en oskälig vinst på det allmännas bekostnad. Det är i synnerhet i afseende på denna punkt som det kan sättas i fråga, om ej staten är den lämpligaste entreprenören, förutsatt att alltsammans kan ställas utan misshushållning. Det fjerde vilkoret är i all vår tanka orimligt; utom det att det icke står tillsamman med den förut antydda fördelen för Bolaget, att få uppbära t. o. m. 9 proc. ränteinkomst. Att aktien på ett kapital, som utlemnas med risken att nästan icke alls gifva ränta, i ett land der allmänna räntan ännu är 6 proc., skulle kunna, sedan man lyckats bereda den en afkastning af 9 proc., hvilka då skola ersätta de fordna ränteförlusterna, inlösas af någon annan, mot en förhöjning i kapital, som ej motsvarade förhöjningen i inkomsten, vore ej synnerligen inlockande till delaktighet i företaget. Dessa korta reflexioner torde vara nog för att till en början visa, det man icke utan noggrannaste undersökning bör, af enthusiasm för den stora ideen, kasta sig in i företaget. Viskolejinnan kort försöka taga frågan i mera specielt betraktande i afseende på den nytta, som deraf kalkyleras; imedlertid har man i sättet, på hvilket transaktionerna om Trollhätte-kanalen hedrifvits, ett färskt bevis på, att det icke skadar att handla med betänksamhet, ee ramtttrnnjkä te OM FÄNGELSESYSTEMETS FÖRBÄTTRING OCH MORALITETENS TILLSTÅND I LANDET. (Slut från gårdagsbl.) Af det nu anförda kunna följande slutsatser dragas: