RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Obduktions-protokollet angående den, efter våldsam behandling af skomakaren Wennstadius, aflidne ringaren Lundgren, uppgifver, att Lundgren fått flera slag i hufvudet och ansigtet, dels med trubvigt, dels med hvasst instrument, hyaraf commotion å hjernan uppstått; men som han hade börjad lunginflammation, och kort före döden haft mer än vid commotion vanlig kräkning, är all anledning att förmoda, att hans, så snart efter de tillfogade skadorne inträffade död icke ensamt kan tillskrifvas hjernskakningen, utan äfven hans lungsjukdom och troligen inandning af os, hvarföre skadorna förklaras för per gccidens dödande. — De varer, på hvilka Löjtnanterne Sjösten och Holm häromdagen gjorde beslag hos ett judiskt handelshus, hafva nu blifvit värderade och uppgingo till ett värde af 2300 Rdr Bko. — Uti Pojiskammaren förekom i förrgår den sällsamma händelsen, att en åttaeller nioårig gosse var inkallad til ransakning såsom misstänkt för tillgrepp af en guldkoljeö. Gossen, som bodde i huset hos käranden, en prestman här i staden, hade tillsammans med tvenae fruntimmer varit inne i ett rum, der kedjan låg på ett bord eller en byrå. Enligt prestmannens berättelse hade gossen då tagit kedjan i handen och yttrat: aden här kostar vax!o Fem minuter härefter saknade prestmannens fru ked jan. Men började leta derefter; gossen, som imedlertid varit bortskickad, men blifvit ute längre än det varit nödigt för uträttandet af hans ärende — äflemnandet af en breflapp s deltog vid sin hemkomst uti letandet och hade deyid yttrat: ejag måtte väl icke vara misstänkt Pretmannen, som häraf tyckte sig hafva anledning till-misstankar, hade dels med godo, dels äfven med agasökt förmå gossen att bekänna, samt frågat: cHYad tänkte du, när du tog kedjan i hand? Härpå hade rossen, enligt hans uppgift, svarat: Jag hade visst tärkt taga den, men bad Gud bevara mig derifrån. Dessutom hade gossen sagt, att han ansett sig littxunna bli upptäckt. För öfrigt hade han förklarat, av han ej värit på annat ställe än dit han skickades. Denna uppgift hade befunnits falsk, emedan gossen äfven varit hos en slägting. Han hade sedan synts Jeta efter något och på tillfrågan svarat sig leta efteraen anförtrodda breflappen, hvilken han dock redan förut riktigt afemnat. Under tiden hade gossen imedlertia beklagat sig att vara misstänkt. Slutligen hade han bekänt för prestmannens fru, att han vore skyldig tillstölden; likaledes för sin fader, Som händelsevis kommit in till staden. En morgon vid uppvaknandet hade han synts ledsen, och, tillfrågad om orsaken härtill. yttrat, att han ångrade sig hafva tagit kedjan. På frågan hvar han gjort af det stulna, hade han då ömsom sagt sig tappat den, ömsom att han hortkastat den, och härvid uppgifvit olika ställen, på hvilka man dock förgäfves sökt derefter. Sedermera hade han likväl återtagit sin bekännelse och envist nekat. Mot gossens förra vandel anmärktes, att han en gång snattat 3 sk. till lakrits, liksom förr något från en dess slägting. Härefter hördes sOSSen, som vidhöll sitt nekande, Orsaken hvarföre han bekänt, hade varit, att ban derigenom hoppats blifva befriad från stryk, dessutom hade han ock förmodat, att koljen skulle igenfås... Nekade ej att han gått annorstädes än dit ham blifvit skickad, men påstod likväl, att han blott varit hos sin moster. Nekade ej eller till de tvänne honom förevitade snmatterier, men väl till några flera. Ett