tid ej tillät mig alt studera bägge språken, tillsvidare mi ste lämna det förra å sido, och på ett annat ställe hå jag rurat att Zend är systerspråket till Sanskrit och vigt för dettas förklarande. Härpå bygger nu Hr E. e bätskt anfall och forklarar att hela byggnaden skall raml Nej Hr E., saken är ej så farlig; till att förklara Sanskr är Zend visserligen viglig, men föga eller intet för Sve: skan, isynnerhet i fråga om en Ordbok, hvari ej gramm: tikaliska förhållanden ingå, ehuru det visserligen är bi ju mera man kan. Däremot har jag icke yttrat mig mer om Pråkrit än blott nämnt det, och därföre får jag v ra i fred för beskyllning om försummelse i detta hanseer de. Skulle då möjligen Hr E. med sin stora kunskap Zend ej inse vigten af Pråkrit för Svenskans förklarand då likväl detta språk, som i många fall har drag af bety. ligt högre ålder än Sanskrit, ej så sällan bidrager till för klarande af Svenska ordbildningar? men jag bar tegat delta afseende och därföre tiger Hr KE. visligen också. Dt är ej sannt att Tysklands lärda alltid anlita Zend för Ty skans forkiarande, så göra väl några t. ex. Bopp, men andra såsom Rapp mm. Il. Det är ej sannt att Eddorn på nagot ställe antyda Isländskans nära slägtskap me Zend, de antyda biott dess Österländska härkomst i a!! mänhet. Jag förebrås att ej hafva gjort utdrag af Eieh hoffs Paralieie des langues, men om Hr E. ha jäst något mera än titeln af detta arbete (och äfven dett kunde vara nog), borde han känna att det åsyftar nägo helt annat än hvad jag, såsom ofvan sagdt är, åsyfiat me min Iniedning. Jag förebräs att ej vidröra Forn-Amerika tungomål. skall man då känna alla verldens språk för at skrilfva en Svensk Ordbok? Hvad åter Norrmännens besö. i Norra Amerika vilkommer, så, om äfven nägotlspår där al skulle fivnas, hvilket dock ännu föga skett, så var ji deras språk i alla fall Isländska. Jag har sagt att de Gö tiska och Schlavonska folkslagen dagligen arbeta på Finn folkeas förintaing. Detta ger Hr E. anledning till ett an fail, nära noz, med antydan at jag för mina ord bord aktioneras. Ar det då ej både naturligt och allmänt kändt att Lapparna allt mera undanträngas af Nybyggare oe! sammansmälta till antalet? Är det ej naturligt att Finsk. språket i längden skall tillbakaträngas af Ryskan? Har e detta t. ex. redan skett i Estland? och känner Hr E. e af historien att Finnfolken varit vida mera utbredda for. dom än de nu äro, och att t. ex. de bebott hela Sverige Men hvar finnas de nu här? Ej hafva Göterna därföre jus behöft äta upp dem. Alt jag sagt mig först om sommoarer 1839 hafva börjat läsa Meso-Götiskan, ger Hr E. anledning till flera utrop. Jag får likväl underrätta anfallaren, al det ej är någon så särdeles stor trollkonst, att på ewt år: lid komma till tämmelig kunskap uti ett språk, hvars hela itteratur inrymmes på 348 halfva quartsidor (sista uppla: san af Ulfilas; de af Castillioneus upptäckta och utgifna stycken af Pauli bref har jag ännu ej läst), och som hai ;n sådan likhet med Svenskan och Tyskan, att man genas igenkänner hvert annat ord. — Slutiigen förekastas de! mig, att jag ej uti Iniedningen utvecklat Isländskans förhållande till Svenszan. Jag har sagt, att jag ansåg det lämpigast böra ske uti sjelfva Ordboken, under hvart särskild ord, och det vore väl bra löjligt om jag ej skulle få sägs det jag kan hafva att anföra, på hvilket ställe jag vill mitt arbete. För illskan äro dock alla medel heliga. — Utan att anfallaren således kunnat göra någon enda grundad anmärkning, utan alt uppgifva något misstag, nägon verkig brist. något fel (utom felaktig nummer på n sida), och dock skola naturligtvis sådana ej saknas ut ett arbete som detta, förklarar han mig öppet sakna all kunskap, ailt spår af språkforskning, oeh mitt arbete ör oduglizt, för snömos, med flera dylika uttryck; är letta värdigt och skickligt hos en vetenskapsman? Är let passande att yttra, att allt blott är en tillraffsad komvilation efter Grimm, Bopp, Rask m. fl., och att illika förebrå mig att jag vågat tala om dessa författare, lå jag ej är den enda som läst dem? Skall jag då ej få vämna någon författare, såvida jag ej ensam läst densampa. Sist gör Hr E. en beräkning, att mitt arbete ej, som ag sagt, skull komma att utgöra omkring 80 häften, utan ippgåa till 2,2f0. Den lömska afsigten med denna beräkning r alltför genomskiniig, den är helt enkelt att söka beröffa mitt arbete ail afsättning, ty hvilken skulle vilja köpa tt verk af så orimiigt omfång. Om Hr E. varit ärlig, kulle han tagit i beräkning, att de första häftena blott iniehålla en tredjedei ordbok, att Sögren ej upptagit de rämmande ord jag ansett mig böra anföra, och som äro opade i början, samt att jag redan förut förklarat mig mna framsieles insktänka den något för stora vidlyftigheen, Kvari jag i början, af naturlig ovana vid arbetets beandlande, råkat faila. Jag har nu svarat på allt hvad Hr E. anfört, men får illika förklara, att jag ej vidare ämnar inlåta mig med en ådan motståndare, han må hädanefter göra hvilka anfall an vill, utan må därföre Hr E. fortfara så länge han itter med sitt ovett, till dess han tröttnar eller Redaktioen af Freja inser det opassande, uti att låta sin tidning ara ett medel för hätlskhet och smädelse. Karl Eduard Kinrdblad.