tid ej tillät mig alt studera bägge språken, tillsvidare mi
ste lämna det förra å sido, och på ett annat ställe hå
jag rurat att Zend är systerspråket till Sanskrit och
vigt för dettas förklarande. Härpå bygger nu Hr E. e
bätskt anfall och forklarar att hela byggnaden skall raml
Nej Hr E., saken är ej så farlig; till att förklara Sanskr
är Zend visserligen viglig, men föga eller intet för Sve:
skan, isynnerhet i fråga om en Ordbok, hvari ej gramm:
tikaliska förhållanden ingå, ehuru det visserligen är bi
ju mera man kan. Däremot har jag icke yttrat mig mer
om Pråkrit än blott nämnt det, och därföre får jag v
ra i fred för beskyllning om försummelse i detta hanseer
de. Skulle då möjligen Hr E. med sin stora kunskap
Zend ej inse vigten af Pråkrit för Svenskans förklarand
då likväl detta språk, som i många fall har drag af bety.
ligt högre ålder än Sanskrit, ej så sällan bidrager till för
klarande af Svenska ordbildningar? men jag bar tegat
delta afseende och därföre tiger Hr KE. visligen också. Dt
är ej sannt att Tysklands lärda alltid anlita Zend för Ty
skans forkiarande, så göra väl några t. ex. Bopp, men
andra såsom Rapp mm. Il. Det är ej sannt att Eddorn
på nagot ställe antyda Isländskans nära slägtskap me
Zend, de antyda biott dess Österländska härkomst i a!!
mänhet. Jag förebrås att ej hafva gjort utdrag af Eieh
hoffs Paralieie des langues, men om Hr E. ha
jäst något mera än titeln af detta arbete (och äfven dett
kunde vara nog), borde han känna att det åsyftar nägo
helt annat än hvad jag, såsom ofvan sagdt är, åsyfiat me
min Iniedning. Jag förebräs att ej vidröra Forn-Amerika
tungomål. skall man då känna alla verldens språk för at
skrilfva en Svensk Ordbok? Hvad åter Norrmännens besö.
i Norra Amerika vilkommer, så, om äfven nägotlspår där
al skulle fivnas, hvilket dock ännu föga skett, så var ji
deras språk i alla fall Isländska. Jag har sagt att de Gö
tiska och Schlavonska folkslagen dagligen arbeta på Finn
folkeas förintaing. Detta ger Hr E. anledning till ett an
fail, nära noz, med antydan at jag för mina ord bord
aktioneras. Ar det då ej både naturligt och allmänt kändt
att Lapparna allt mera undanträngas af Nybyggare oe!
sammansmälta till antalet? Är det ej naturligt att Finsk.
språket i längden skall tillbakaträngas af Ryskan? Har e
detta t. ex. redan skett i Estland? och känner Hr E. e
af historien att Finnfolken varit vida mera utbredda for.
dom än de nu äro, och att t. ex. de bebott hela Sverige
Men hvar finnas de nu här? Ej hafva Göterna därföre jus
behöft äta upp dem. Alt jag sagt mig först om sommoarer
1839 hafva börjat läsa Meso-Götiskan, ger Hr E. anledning
till flera utrop. Jag får likväl underrätta anfallaren, al
det ej är någon så särdeles stor trollkonst, att på ewt år:
lid komma till tämmelig kunskap uti ett språk, hvars hela
itteratur inrymmes på 348 halfva quartsidor (sista uppla:
san af Ulfilas; de af Castillioneus upptäckta och utgifna
stycken af Pauli bref har jag ännu ej läst), och som hai
;n sådan likhet med Svenskan och Tyskan, att man genas
igenkänner hvert annat ord. — Slutiigen förekastas de!
mig, att jag ej uti Iniedningen utvecklat Isländskans förhål-
lande till Svenszan. Jag har sagt, att jag ansåg det lämp-
igast böra ske uti sjelfva Ordboken, under hvart särskild
ord, och det vore väl bra löjligt om jag ej skulle få sägs
det jag kan hafva att anföra, på hvilket ställe jag vill
mitt arbete. För illskan äro dock alla medel heliga. —
Utan att anfallaren således kunnat göra någon enda grun-
dad anmärkning, utan alt uppgifva något misstag, nä-
gon verkig brist. något fel (utom felaktig nummer på
n sida), och dock skola naturligtvis sådana ej saknas ut
ett arbete som detta, förklarar han mig öppet sakna all
kunskap, ailt spår af språkforskning, oeh mitt arbete
ör oduglizt, för snömos, med flera dylika uttryck; är
letta värdigt och skickligt hos en vetenskapsman? Är
let passande att yttra, att allt blott är en tillraffsad kom-
vilation efter Grimm, Bopp, Rask m. fl., och att
illika förebrå mig att jag vågat tala om dessa författare,
lå jag ej är den enda som läst dem? Skall jag då ej få
vämna någon författare, såvida jag ej ensam läst densam-
pa. Sist gör Hr E. en beräkning, att mitt arbete ej, som
ag sagt, skull komma att utgöra omkring 80 häften, utan
ippgåa till 2,2f0. Den lömska afsigten med denna beräkning
r alltför genomskiniig, den är helt enkelt att söka beröf-
fa mitt arbete ail afsättning, ty hvilken skulle vilja köpa
tt verk af så orimiigt omfång. Om Hr E. varit ärlig,
kulle han tagit i beräkning, att de första häftena blott in-
iehålla en tredjedei ordbok, att Sögren ej upptagit de
rämmande ord jag ansett mig böra anföra, och som äro
opade i början, samt att jag redan förut förklarat mig
mna framsieles insktänka den något för stora vidlyftighe-
en, Kvari jag i början, af naturlig ovana vid arbetets be-
andlande, råkat faila.
Jag har nu svarat på allt hvad Hr E. anfört, men får
illika förklara, att jag ej vidare ämnar inlåta mig med en
ådan motståndare, han må hädanefter göra hvilka anfall
an vill, utan må därföre Hr E. fortfara så länge han
itter med sitt ovett, till dess han tröttnar eller Redaktio-
en af Freja inser det opassande, uti att låta sin tidning
ara ett medel för hätlskhet och smädelse.
Karl Eduard Kinrdblad.