eller annorstädes med huru förändrade manövrer
som helts. Frågan gäller nemligen alldeles icke
hvad den eminente lätsar tro, eller att aklasser,
ahvilka icke direkte deltaga i valen eller icke
äro sjelfskrifne, begära deltagande i representatio-
anen. Frågan är icke om de redan privilegiera-
des förökaude med någon ny klass eller nya pri-
vilegiikamrater; den gäller tvärtom all sådan sjelf-
skrifvenhets upphörande. Nationen har lärt sig
inse, alt det är på denna sjelfskrifvenhetsrätt för en
liten fraktion att efter sina enskilta intessen af-
göra bela landets angelägenheter, som det brist-
fälliga i vår representation ytterst hvilar, och att
så länge den fortfar, ingenting af värde är att
hoppas af våra riksdagar. Den önskar derföre
att KonstilutionsUtskottets ursprungliga repre-
sentationsgrund måtte godkännas; emedan man
då kan förvänta att, något förr än annars, få se
bristen afhjelpt. Men den fruktar ej heller ett
uppskof så, som skulle den efterlängtade refor-
men derigenom annorlunda än utills vidare, för-
störas. :
Det låter ändock märka sig att den gamla
goda tiden här i landet undergått en icke så
obetydlig förändring. Sedan Granskaren, salig
rökgubben, tröttnat vid att gå igen och troli-
gen för altid lagt sig till hvila vid salig Stock-
holmspostens sida, äro våra goda, från och med
Regeringens eget blad, till och med Biet, Sam-
laren, Carlstadsbladen och Wenersborgstidn., visser-
ligen icke njugga på rökelse, men hafva ändock
icke, utom i en och annan enstaka utgjutelse för-
mått höja sig till denna gammaldags devotion, som
gjorde suveränen till all lycksalighets medelpunkt
och afunnades masken den osägliga lyckan att
krossas af hans fot. De bafva fler än en gång
låtit undfalla sig att åtskilligt hör 1 landet verk-
ligen kunde vara bättre, och sålunda visat att
de iekxe äga den anborna fasthet, som skyddar
mot förseelsen att stundom falla ur den goda to-
nen. I Danmark åter, der man, icke mindre än
här i Sverige, måst låta många och rcella förde-
lar från fordna tider fara, synes man likväl nä-
stan bättre än här hafva konserverat den oförlik-
neliga beiåtenhet och devuemang i offentliga ut-
gjutelser, som tillhörde den rena enevoldsperio-
den. Kanhända kommer sådant sig deraf, att
detta land ägt en Holiberg, som i flera af sina
hjeltar personnifierat denna äkta sjelfkärlek, som
i hela verlden förgäfves sökte sin like. Vi för-
anledes till denna föreställning vid genomögnan-
det af en Nytaarsgarve till Danska folket, som
vid månadens början frambars al ,Kjöbenhavns
ailene priviteqierede Adresse-Comptoirs Efterret-
ningern, ett Danskt blad, som prålande med H.
M. Konung Christian VII:s höga namncehiffer och
kongliga krona, hittills jemväl lärer varit allene
priwileyiered på det djupaste devuemang, som i
Panmark stått att uppleta. Endast en Jacob
v. Tyboes, en Diedrieh Menschenschrecks anda
kan hafva gifvit fart åt den allene privilegie-
redes arm, då han tillblandade denna kostli-
ge nardus för aSuverainens, höga näsa. Endast
en Colibrados kan så aknejse stolt tiilveirs,
under det han ödmjukt erkänner, att Danmarks
sjelfbestånd endast beror af dess aliierades ä-
delmod,j och detta åter endast af den höjst
fortreffelige Konge Christian den 8:den. Hvad
denna tanke ändock måtte vara upplyftande för
de många uppiyste och fosterländskt sinnade män
i adet gamlaDa nmark! Och lycksaligheten se-
dan i detta land! Klodens hele Ofverflade kan
icke framvisa dess like. Se der en svårsmält de-
menti åt dig, du goda Sveriges Statstidning, som
mången gång icke räknat för rof att med salig
Rudbeck förlägga paradiset till den Skandinavi-
ska halfön. Det är verkligen till befarandes, att
du förlorar; cingen natlig Röver forstyrrer Fyr-
stens slummer i Danmark: hvad svarar du
till det? Oeh de som yrka reformer i Dan-
mark, huru anses de väl af den allene pri-
vilegicrede? Såsom narrar, slynglar eller dår-
hushjonn; vågar väl du säga något dylikt till
Riksens Ständer? Nå, det är sannt: Minerva
och Biet säga det stundom i ditt ställe, och du
sjelf tituler r hela Svenska folket för okunnigt
och obändig!, så att 1 detta fall saken mellan
dig och den allene privileqierede torde få anses
balansera. Men hvad menar den gode mannen
med agrannens intriger, i alseende på Sundska
tullen? Utan tvifvel vår Svenska diplomati. Se
der en otrolig upptäckt: denna diplomati till
och med intrigerar mot Sundska tullen. Ett
sådant tecken till verksamhet vore väl värdt en
slant i Ministerkassans stora båf, och vi boppas
att våra agoda, icke försumma att lägga detta
den allene privilegieredes testimonium i hen-
nes vågskål, samt reproducera den loyala Nyt-