UTL
erfarenheten visar, att de reformer sällan hålla
måtta, som ske i sista ögonblicket, sedan allt
motstånd upphört och sakerna gå noiens volens. —
YVIvV RIVAL ett etftente UuULVIE JriviSta
Redan nu, gilves icke någon jemkningsmån:
antingen bibehåller man ståndsväsendets in-
flytande på representationens daning och fö-
retag: men då kan man så gerna låta det verka
på sitt nuvarande sätt, hvilket man känner och
redan börjat skåda på en bältre bana än förr;
eller ock måste detta ingytande bort: men då
har man KonstitutionsUtskottets ursprungliga
förslag eller utan alia sjelfskrifvenhetsvilkor, och
följaktligen utan allt bibehållande af den priu-
LALLE a I
cip, som förut bestämt representationens vä-
sende och form i Sverige. Mellan begge är in-
gen förening, intet samband möjhgt: gränsen e- i
mellan det gamla och det nya är på denna!
punkt skarpt utdragen, och vara egna historiska:
minnen kunna ej upplysa oss, genom något ex-:
empel om brukbarheten af det nya som före-;
slagits, ej heller om betänkligheterra härvid. ;
Hvad våra häfder säga oss om representation, :
är att den gamla skadat, och hvarigenom: att
den, från att under den äldsta tiden vara all-:
män och lämpad efter invånarnes behof, små-
ningom, ehuru med bibehållande af sin ursprung-
liga princip, blifvit ensidig, samt att reaktioner-
na mot denna ensidighet, eliter en allmännare
representations införande, alltid strandat i till-
lämpningen mot principens bibehållande, och
slutligen fört oss till närvarande oefterrättlig-
hetstillstånd, der, två stånd mot två och regerin-
gen mot representationen, beständigt hålla hvar-
andra i schack, och all verksamhet å ena eller
andra sidan kan leda till förloradt spel. Ofver
den föreslagnas verkningssätt förkunna dessa
häfder intet; vi kunna endast sluta dertill från
exemplen hos andra folk, och från allmänt er-
kända grundsatser i statsläran, tillämpade på
detta serskilda fall. Dessa grundsatser och ex-
empel säga oss, att en representation, danad
genom nationens gemensamma val, är den en-
da i grunden rätta, och har visat sig befordra
samhällets ändamål, der den tillämpats fullstän-
digt och fått verka ostördt. Detta
vår uräldsta historia, så vidt urkundernas ut-
förlighet kan göra den tjenlig att åberopa.
Med den öfversigt vi här ofvan framställt af
Svenska representationssättets häfder kunde än-
damålet således icke vara, att motivera ett om-
döme öfver någonting för dem så fremmande,:
som den ledande grundsatsen i Konstitutions-
Utskottets förslag, men väl atl ådagalägga det
ändamålslösa af försöket till ett sådant mo
tiverande, och alltså äfven af den ceminente
Biförfattarens 3 artiklar öfver areprescntations-
Irågan, belyst af riksdagshistoricn; nemligen så
vidt bans mening dermed omisskänligen
störta detsamma.
bekräftas af i
j
H
I
I
i
varit;
att från ifrågavarande historiska synpunkt om-!
Deremot skulle hans belysning:
ganska väl kunna nyttjas till uppdagande af det:
nuvarande represenutationssältets otjenlighet. San-
nolikt utan att ana eller åsyfta något sådant,
har han i de af honom karakteriserade riksda-:
garnes vacklande grundsatser och företag, de
personliga intressen som dervid ej sällan förmålt :
bemäktiga sig ledningen af det hela, den lump-
na egennytta, de ömkliga konsiderationer, de
småaktiga intriger, som så ofta bestämt ulgån-!
gen, skildrat ett kaos till representation, hvil-
ket väl kan hindra alla bemödanden att derur
framkalla någon ändamålsenlig, att ej säga stor-
artad samhällsbildning, men icke sjelf alstra nå-
gonling helt, sammanhängande och bestående i:
socialt eller politiskt hänseende; så länge nem-!
ligen de gamla elementerna få fortfara att deri!
utgöra de ledande eller återhållande krafterna.
— Sådan är den föreställning om Sveriges
gamla representationssätt, som väckes af de fem e-
minenta artiklarne; och för att fullända intryc-
ket, harmoniera dessa artiklars form högst po-
etiskt med innehållet. Det är alltigenom ett
chaos af kuriösa ord, af fjerran ifrån förskrifna
bilder och liknelser, lärda citater på allahanda
tungomiål, och öfverhufvud en vältalighet, som
hos Seneca och Tacilus ganska lyckligt bemäkti-
I
gat sig det sökta, tvärhuggna och dunkla, men:
lemnat den ene bland de gamla mästarne i oqvald
besittning af det sinnrika och träffande, den an-
dre af det tankedigra och den djupa statsmanna- ;
blicken. Detta intryck torde sannolikt delas af
hvar och en, som, lika med oss, har tillfälle att:
nu efteråt och med allt lugn betrakta den e-
minenta belysningen i dess fullständighet; men
det är ej omöjligt att icke effekten kunnat va-;
ra helt annan, ja alldeles motsatt på den, som ;
träffades af de fyra första artikiarne en och en,
utan att kunna ana när de en gång skulle slu-
ta och till hvilka slutsattser de då kunde kom-
ma att leda. Måhända misstog sig den e-
minents författaren icke alldeles, om han i sin
femte artikel tyckte sig förkunna konstitutions-
utskottets nederlag såsom en verkan af dessa fy-
ra föregående; fyra sådane hvirvelvindar af fra-
ser, sentenser och citater kunde väl göra en rätt-
trogen voteringsman Htet vriden för tillfället.
Men måhända gissa ej heller vi så förfeladt, om
vi tro att förtrollningen var löst sedan den ju-
bilerande femte hunnit sänka silt innehåll till mar-
ken, och åskådaren hunnit öppna ögonen igen,
för att se efter hvad det var som föll ned. I
denna Ställning hefann sig det förstärkta utskot-
I