ga ställning tillskrifver kollegium icke nigot
annat än indragnings- och besparings-åtgärder,
ökadt arbete för kollegii minskade tjensteman-
na-personal och saknad af löneförbättring och
utsigt till befordran, samt nekad rättighet åt
kollegii embets- och tjenstemän, att vid upp-
hunne 63 år erhålla afsked med åtnjutande af
oförminskad löneinkomst såsom pension.s Kol-
legium begär derföre ett årligt extra anslag af
5000 Rdr, till vikarier, med vilkor, att Kongl.
Maj:t sjelf i hvarje fall pröfvar behofvet af dess
användande. — Kongl. Maj:t har vid pröfnin-
gen häraf erinrat sig, att balansen i Kammar-
kollegii mål årligen tillvexer, och funnit, att då
ingen, utan lämplig ersättning, lärer åtaga sig
vikariatet för de tjenstledige, samt då de ålder-
stigne ledamöter, som behöfde hvila, hellre
qvarstanna än underkasta sig någon minskning
i sina löneinkomster, så borde Kammar-kolle-
gii anhållan till Ständerna framställas, hvarföre
Kongl. Maj:t funnit skäligt föreslå ett extra an-
slag af 4,800 Rdr årligen, motsvarande trenne
Kammarråds löner, att till adjunktions-arfvoden
användas.
De devuerade tidningarne vilja anse denna
Kongl. proposition såsom ett bevis, att det
sparsamhets-system, Förstärkta StatsUtskottets
pluralitet vid de sednaste Riksdagar gjort gäl-
lande, skulle vara oförnufligt, ja till och med
löjligt, då man betraktar de öfverfyllda kassor-
na, hvilka, som man vet, ständigt leka deras
patroner i hågen. Vi, för vår del åter, anse
denna proposition endast bevisa, huru ofullstän-
diga de af Regeringen hittills utförda, och af
den sjelf i Riksdagsberättelser och orationer
lofordade omorganisationer af embetsverken va-
rit, då det nu både af Regeringens erkännande
och rättsökandes klagan visat sig, att ett af de
angelägnaste deribland icke kunnat vederbörli-
gen gå, och nu är i fara att alldeles stanna,
blott för så lätt förutsedda fall, som att ett par
ledamöter blifva sjuka, eller gamla och trötta.
Man bör ej tro, hvad likväl från åtskilliga håll
höres antydt, att hela anledningen till det ifrå-
gasatta anslaget skulle vara Hr Presidentens
benägenket, att heldre bland personer utom, än
inom verket, söka sujetter till adjungerade Ile-
damöter.
M— EN
