ER NG NERE SE EE AA SAR AE EAS
RIKSDAGEN.
RIDDERSKAPET OCH ADELN.
Plenum den 9 Januari.
Reservationer mot besluten, rörande tullbe-
villningen, enligt det af Ståndets Referent gjorda
sammandrag:
Hr Skogman, C. D., som icke velat onödigtvis
förlänga den vidlyftiga diskussionen om tulltaxan,
anhöll nu, att, såsom allmän reservation emot vissa
af de fattade besluten, få åberopa de yttranden han
afgifvit, dels såsom ledamot i Tullkommitteen, dels
vid återremissen af Bevillningsutskottets betänkande
N:o 24, samt att derjemte få uti Ridderskapets och
Adelns protokoll förvarad en serskild reservation
emot de inkonseqvenser, som egt rum i följande
hänseenden:
4:0 Att utförselstull blifvit borttagen, för åtskil-
liga råämnen, under det för andra sådane utförsels-
förbud bibehållits, eller förhöjd tull antagits;
2:0 att en enödig och måhända för tullinkom-
sten skadlig förhöjning blifvit beslutad i införsels-
tullen å åtskilliga varor, emedan afgiften å vin i
fastager lika onödigtvis blifvit nedsatt; och
3:0 att sedams vid den itaxan först förekommande
artikel, som hals varit tillinförsel förbjuden, näm-
ligen sädesbrämtin, Ridderskapet och Adeln genom
votering beslutat förbudets fortfarande, oeh sålunda
ogillat den allmänna satsen, att lämplig skyddstull
skulle, i stället för förbud, stadgas, samt äfven se-
dermera bibehållit införselförbudet för åtskilliga ar-
tiklar, detsamma likväl blifvit borttaget för andra,
som, i afseende på behof af skydd emet utländsk
medtäflan, kunna anses vara af likartad beskaffen-
het, såsom t. ex. färdiygjorda kläder, måladt eller
tryckt odkta porslin, kläder och vissu andra väf-
nader.
Friherre Hamiltom, Hugo, ville, då diskussionerne
utgått ur protokollet, begagna detta tillfälle, att i
allmänhet uttala sina åsigter uti denna fråga, och
reserverade sig först mot alla de beslut, i hvilka
Ridderskapet och Adeln ansett sig böra bibehålla
förbud till införsel, såsom skydd för den ena eller
andra inbemska näringen. Tal. ansåg nämligen ett
sådant skydd icke vara nyttigt, emedan den näring,
som ej kan ega bestånd oeh fortgå under en, efter
förkållanderna lämpad skyddstull, efter Tal:s förme-
nande, ej ger staten någon behållen vinst, och der-
före må så gerna först som sist upphöra, och eme-
dan, äfven under förutsättning af förbudsprincipens
riktighet, det skydd, som ligger i förbud, är illuso-
riskt, och derigenom dubbelt förderfligt, då erfaren-
heten visar, att dessa förbud alltid kringgås af luren-
drejeriet, som tror sig nära nog legaliseradt, då illa
förstådda lagar beröfva den enskilda den rätt, hvar
ech en menniska anser sig ega att, då hon för öf-
rigt uppfyller sina åligganden, och betalar sina stats-
bidrag såsom medborgare, få för sin välfångna egen-
dom förskaffa sig hvad hon anser för sig nyttigt el-
ler angenämt, och detta för bästa möjliga pris. Ge-
nom detta lurendrejeri utsättes näringen för en täf-
lan med utländska varor, som inkommit utan all
tull, och beröfvas således i sjelfva verket derigenom
den skydd, som den inbillat sig ega, och som den
endast kan erhålla genom en så beskaffad skyddstull,
att den verkligen utgår. En sådan af 410 procent, ja
blott 4 procents af varans värde, verkligen erlagd,
måste nödvändigt vara ett kraftigare och mera verk-
samt stöd för denna näring, än ett förhud, som kring-
gås, eller en omåttlig hög skyddstull, som på pap-
peret lyser med 30, 40 eller 50 procent, men aldrig
erlägges. Resultatet blir säledes, att fabr kanten,
under ett illusoriskt skydd, utsättes för en täflan,
som han ej kan uthärda, att konsumenten med skäl
klagar öfver inskränkning i laglig rätt, och att sta-
ten förlorar en inkemst, som annars kunnat använ-
das till förkofran, eller till lindring i de fattigare
samhällsklassernas bördor.
För det andra reserverade sig Tal. emot de höga
tullafgifter, uppgående till mer än 25 procent af va-
rans värde, som Ridderskapet och Adeln bestämt för
vissa artiklar, synnerligen der förbud förut existerat,
emedan han trodde dem verka till försnillning, och
derigenom vara lika skadliga, som införselsförbud.
Serskildt och på det högsta protesterade Tal. emot des-
sa högre införselstullar, der de blifvit lagde på verkliga
lifsförnödenheter, såsom sill, salt och potates. De
2:e första wtgöra en oumbärlig nödvändighetsvara för
de fattiga: den sednare artikeln åter införes antingen
endast till sättning och förbättrande af de inhemska
sorterna, eller ock under verklig hungersöd, Och be-
lastas i alla fall af en så dryg importskostnad, att
den bör vara aldeles fri från tull.
För det tredje eserverade sig Tal. emot de export-
tullar, som Riddetskapet och Adeln bibehållit, syn-
nerligen då de drabha förädlade varor, emedan denna
skatt icke kan betaktas annorlunda, än såsom
pålagd den inhemska vllyerkaren till förmån för den
utländska, och sålunda är stridande emot all sund
statshushållning. SerskiNt yttrade Tal. sitt ogillande
deröfver, att exporttullen 4 kreatursben blifvit för-
höjd, emedan en sådan förlyjning beröfvar den fat-
tigaste delen af nationen en inkomstkälla utan nå-
gon motsvarande vinst.
Slutligen reserverade Tal. six emot det beslut,
Ridderskapet och Adeln fattat, at. i händelse de an-
dra Riksstånden, besluta bibehållante af förbud emot
införsel af kläde, inbjuda desamma till en underdå-
nig anhällan hos Kongl. Maj:t. att åt må medgifvas
egarne till finare fårhjordar inom rike, att få emot
tull införa ett quantum fint kläde, i Vigtmotsvarande
det quantum elektoral-ull, som dessa erare kunna
exportera, endast med den inskränking, att detta
quantum ej får öfverstiga 300,000 skålpund. ty Tal.
kunde icke, om förbuden qvarstå, gilla ett förslag,
som innebär ett undantag från denna allmänna lag!
till förmån för några få större jordegare, OCh som
skulle i värde kunna uppgå till mera än hälften af
Värdet af hela den produktion, som Ridderskapa
och Adeln genom förbudet velat skydda. Inkonse.-
qvensen vore, enligt Tal:s förmenande, alltför stor,
ot OROKÅOORLFÖJAR RE Re -———— — orre