afseende, och då faktorierne i Husqvarna och Norrtelje endast levererade 2,500 stycken årligen, och våra förråder icke voro tillräckligen försedde med detta slags vapen, åtginge ännu ganska många år, innan behofvet af gevär blifvit fyldt. Johas Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län ansåg äfven, att Ständerna böra hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att med de till krigsmateriellen anslagne medel måtte väl hushållas, så att de blifva på ändamålsenligt sätt använde, och att lyx och öfverflöd inom armten må afskaffas. Häri instämde Didrik Westrom, Lars Boöthius och Evik Anderssom från Stora Kopparbergs, Sv:n Isahssom från Calmare Län, Svegs Johwsson från Jemtland, Jöns Krasom från Wermland, Olof Lindbäet från Halland, m. fl. Jokannes Amderssem från Calmare Län instämde helt och hållet med David Andersson från Hallands Län; hvarefter Statsutskottets utlåtande i förevarande del återremitterades. (Forts. följer.)