unga man lata Hhegagna sig Ull medverkan 16
ändamål, som de kanske sjelfva ej känna, uta
att akta på, huru många före dem blifvit be
gagnade på samma sätt, för att efteråt bortka
stas likt citronen, sedan den blifvit väl utkra
mad, och det vore då nog alt svara dem me
den bekanta versen: hvad Du vinner, hjelte
rykte vinner Du dock ej derpå!c För den sto
ra allmänheten vore då ingenting annat märk
värdigt deri, än att alltsammans hvad här cite
rats ur Biet, oeh ännu mycket mera af samm:
slag, förekommer i blott de trenne första num
rorna för i år, och sålunda bär vittne om er
mera koncentrerad ursinnighet i tonen, än mar
förut sett någonstädes hopad inom lika mång
spalter. Men saken förändras då man besin
nar, att de nyssnämnda personerna äro blot
verktyg och enfans perdus åt andra, som st
bakom och styra machineriet; det blir då afet
helt annat och större intresse att undersöka
hvad sjelfva detta fenomen af en så ultrafana
tisk organs framträdande just nu under viss:
andliga och verldsliga notabiliteters auspicie
kan betyda såsom ett tidens tecken, och Vv
skola i det afseendet vid första lämpliga till
fälle föra uppmärksamheten på vissa omständig:
heter, som icke böra gå förlorade för betrak-
taren.
då man vägrat gifva prenumeration annat än pi
helt år. Detta hade han herättat för någr:
personer, som drucko sin kaffe hos honom; ul:
en af dem leende yttrat: Haf bara ickt
brådtom med att prenumerera på Biet, si
får Herrn det nog för intet! Händelsevis had
en af Biets utliggare suttit i nästa rum, och
inom några timmar derefter var den ofvan
nämnda historien uppgjord.
Att man åter söker framställa Aftonblads.
förläggaren såsom en sniken person, hvilker
håller ingenting heligt när det kommer i kol
lision med hans vinstbegär, och att inga o
sanningar för detta ändamål sparas, derp;
kunde otaliga exempel framdragas. Här mi
vi blott anföra det sednaste. Uti M 4 a
Biet, för den 2 Januari, yttras om Aftonbla
dets förläggare, att han i JM 297 af Afton.
bladet låtit utpuffa tvenne på sitt förlag ut
gifna barnböcker, med tillbakasättande af helc
den öfriga mängden af dylika arbetenn, och
detta framställdes ironiskt såsom wett nyt
bevis på oegennytta, rättsinne och ädel opar
atiskhet. Hvad skall nu den tro, som icke läs!
JM 297 af Aftonbl.? Förhållandet är likväl, att
samma nummer och under samma hufvudrubril
som dessa 2 barnaböcker, förordas icke mindrt
än 3 andra julklappsskrifter, hvaraf trenne fö
barn och ungdom. Om den ena heter det, at
den är äfven en ganska nätt och underhål
lande barnbok, och en rival åt den först
nämnda, på IL. J. Hjertas förlag utgifna
Om den andra finnes yttradt, att den synte:
böra vinna bifall, och att hvarje häfte inne.
håller 42 å 48 teckningar efter Grandville:
bekanta ypperliga träsnittsbilder,. De tvenne
öfriga julsakerna i samma nummer äro jem:
väl fördelaktigt omnämnda. Orsaken, hvarfört
icke ännu flera barnböcker på samma gång
anmäldes, var helt enkelt den, att flere så
dana då ännu icke hade blifvit Red. tillsän-
da, förmodligen emedan de först i samma da-
gar voro utkomna.
Men en annan omständighet torde ännu
bättre utvisa huruvida det ofvan anförda om-
dömet är rättvist. På IL. J. Hjertas förlag
utgåfvos neml. äfven före Jul trenne större
arbeten, tvänne romaner och sednare delen
af en barnbok med flera hundra plancher
Äfven deras afsättning var till en del beräk-
nad för jul; men det oaktadt har ingen al
dem, ehuru förlaget dertill är mångfaldigt
kostsammare än i de två små barnböcker-
na, ännu blifvit anmäld, annat än i annons-
afdelningen; medan deremot alla de po:
etiska kalendrarna, tillhörande främmande för-
läggare, varit recenserade så utförligt som ut-
rymmet medgifvit, och hvar och en rekom:
menderad hos publiken efter sin förtjenst
Aftonbladets förläggare hade väl nästan hop.
pats, att det skulle räknas honom till godc
såsom ett bevis på grannlagenhet, att sålun-
da icke genast gå andras omdöme i förväg
med recension af sina större förlager, mer
han ser nu, huru litet detta handlingssät!
ländt honom till fördel inför personer, som
förmodligen bedöma andras motiver endast
efter sina egna. Härmed må läsaren kunna
afgöra den omständigheten huruvida han. kan
träffas af den i Biet uppsåtligen framskjutna
insinuationen mot honom, att hafva tillbaka-
satt hela den öfriga mängden utaf dylika ar-
beten, för att få rekommendera sina egna.
— —tIEA—
— Ått den devuerade pressen icke ens sko-
nar sjelfva Regeringen, när denna gör något,
som ej synes passa in i stycket för de despera-
tes system, kan inhemtas af de små anfall Hr
Dalman fått uthärda för det han, vid de sista