att behöfliga beklädnadspersedlar funnes, på det:
icke ett dylikt förhållande måtte inträffa, som hän-
de 1808 med Landtvärnet. Utskottet borde derfö-!
re fästa större afseende på Kongl. Maj:ts propo-;
sition. I
Hr De Marcå ville ej hestrida möjligheten af be-:
klädnadens ställande på passevolans, men i alla;
händelser behöfdes penningar; på det föreslagna
sättet blefye kostnaden möjligen drygare, hvarföre
Tal. biföll det i Kongl. Maj:ts proposition upptagna
belopp I
Hr Wik. Om det vore möjligt att ställa bekläd-!
naden på passevolans i vissaorter, der husfliten vore
högt uppdrifven, vore sådant likväl icke fallet med
alla. Yrkade att Utskottet måtte taga den kong-
ilga proposition i noga öfvervägande. Hvaroch en,
fattig och rik, hög och låg, vore pligtig att försva-
ra fäderneslandet. En sådan anda borde uppmun-;
tras cch ett medel härtill vore att manskapet blef
väl utrustadt.
Punkten återremitterades.
3:dje punkten. Om anslag i och jör gevärsfa-
brikation.n. I
Hr Helleday. Det vore en stor misshushållning
för staten, att ,sedan Carl Gustafs stads faktori kom-
mit i ordning, der endast låta tillverka 3500 gevär
årligen. Ju mer tillverkningen utvidgas, jn mer:
kunde prisen nedsättas. Det finnes ej 2:ne om-.
gångar gevär för landets krigsmakt, i Frankrike;
finnas 5 omgångar och knappast i något rike i Eu-
ropa under tre. Utskottet borde derföre, efter in-
hemtande af behöfliga upplysningar, tillse om ej den
Kongl. proposit. kunde bifallas. Hvad angår frågan
-om upphörande af kontraktet med Norrtelje fakto-
ri, hörde sådant endast till fromma önskningar.
Egaren lärer hafva sådana pretentioner i detta fall,
att någon åtgärd från statens sida ej kan vidtagas.
Hr Hecardt instämde.
Hr Rydin delade äfven den mening, att det vore
förgäfves, att med någon fördel försöka få kontraktet
med Norrtelje faktoris egare upphäfdt.
Hr Kjellberg fästade uppmärksamheten derpå, att det
ordinarie anslagtill krigsmateriellen uppgår till 4 milli-
on. Dåfdessutom anslag blifvit begärda och beviljade
till speciella behof för samma materiel, kunde Tal. ej)
finna, hvartill hela det nu äskade stora anslag skulle
användas.
Hr Ekholm ansåg äfven dettillstyrkta anslaget till-
räckligt. Tilläfventyrs hade inom ingen gren af för-
valtningen så stor misshushållning ägt rum, som inom
denna. Deraf funnes ingen anledning till en för stor
frikostighet. Det hade för öfrigt icke gifvits exempel
på, att en nation, som velat försvara sin frihet,
dukat under af brist på vapen. Hr Lundblad in-
-stämde.
Hr Langenberg biföll betänkandet med vilkor, ett
-anslaget fick utgå intill nästa Riksdag.
Hr G-zetius förenade sig med Hr Helleday.
Hr örinck hade vid ett föregående tillfälle gjort
upp kalkyl öfver huru många gevär, som skulle finnas
i förråden, och ville minnas, att antalet gick upp till
420,000. Denna kalkyl hade ej blifvit vederlagd, vore
således förmodligen riktig; gillade vid sådant förhål-
lande Utskottets tillstyrkan af anslag till 3,000 gevär
årligen. Förnyade sin förut framställda önskan, att
Utskottet måtte infordra de med egarne till gevärs-
faktorierna upprättade kontrakter, på det ständerna
måtte erhålla en riktig kännedom om dessa och ti-
den för deras varaktighet. Gevären, som tillverkas
vid Carl Gustafs stad skulle falla sig dyrare än de,
som tillverkas vid Husqvarna, utan att derföre vara
bättre. Utskottet hade derföre på goda grunder fö-
reslagit, att 2,000 gevär skulle tillverkas vid Hus
qvarna, men endast 500 vid Carl Gustafs stad. För
örigt vore det bekant, att en sto: del af anslag, som
skulle användas till gevärstillverkning,, blifvit ned-
lagd i byggnader på sistnämnde ställe. Öfverlem-
nade till Utskottet, om efter dessa upplysningar det
kunde finnas skäl till att nedsätta anslaget, men be-
stred all förhöjning.
Hr Limnelius fann ej öfverdrifvet, om 120,000 ge-
vär funnos i förråder, då på en gång flere tusende
lätt kunde gå förlorade. Trodde, att man borde fä-
sta afseende derpå, att folket, som tillverkade gevären,
ej bör beröfvas sin arbetsförtjenst. Hvad byggna-
derne beträffar vid Carl Gustafs stad, vore det väl
nyttigt, att de kommit i godt stånd.
Hr Aelleday. En Tal. hade uppgifvit, att han ej
kunde bifalla K. Maj:ts proposition för den miss-
hushållning, som ägt rum inom denna gren af ad-
ministrationen; han kunde ej gilla denna argumen-
tation, äfven om den hade sanningen för sig; det
vore att straffa barnen för hvad föräldrarne brutit.
Rikets Ständer hade efter deras önskan erhållit för-
ändring i rådgifvarepersonalen; det kunde ej vara
meningen, att lemna denna personal redlös och göra
det omöjligt för densamma, att motsvara folkets
önskan.
Hr Pe Mare. Om det vore riktigt, såsom anmärkt
blifvit, att ej något folk i brist på vapen dukat un-
der, behöfdes alls intet anslag till krigsmateriellen;
man borde ej ör denna nya sats glömma den gamla,
att man under freden bör bereda sig på krig,. Men
då Tal. för öfrigt delade Utskottets berömliga be-
-sparingsanda, hvarigenom det begärda anslaget blifvit
nedsatt till hälften, trodde han sig utan serdeles be-
tänkande kunna instämma häri.
Hr falling. På det ej den tanken måtte göra sig
gällande, att man helt och hållet förbisett nödvän-
digheten af gevärs anskaffande, ville Tal. erinra, att
före 1830 användes för sådant ändamål en del af den
summa, som lemnades till bestridande af en del af
Krigskol!l.-Departementets behof; och då Rikets Str
nu, som vid förra riksdagen, lemnat ett utomordent-
digt anslag härtill, kunde man ej säga, att Ständerne
förbisett behofvet af gevärens anskaffande. Hvad
byagnaderne vid Carl Gustafs stad beträffar, vore
Ständerne oskyldige deruti, om man byggt mera än
man kan begagna. Hvad sista momentet i denna
punkt, rörande Norrtelje faktori, angår, hade Utsk.
kommit på en bana, som det under denna riksdag
ofta beträdt, eller att väcka nya frågor utan att nå-
gon proposition från regeringen eller af riksdagsmän
dertill gifvit ailedning; sådant förfarande vore obe-
hörigt. : -
Hr Peire anKöll:få vindicera det åberopade mo-
dets ifrågasatta rätt, att vid fråga om fäderneslan-
AR fn fe