strax derefter såsom en ordentlig marktschreyer
ropa ut, huru tidningen haft cuppsatser i de;
amest djupa och vigtiga frågor i alla ämnen,
af män, chvilka besutto den vidsträcktaste histo-:
ariska, statistiska och politiska beläsenhet; hvar-;
vid presten, likasom sjelf förundrad öfver en så
öfverdrifven ära, som den att anses vara för-
fattare till allt det der, brister ut: Potztausend,
haben wir das alles gethan ?v — — det var
väl drollen till kapellan, o. s. v. — Det skulle
eljest visst icke väcka någon förundran, om hvem ;
som helst ville undanbedja sig den misstankan att
vara med i Biet, men af helt motsatta resoner,
nemligen att man kände sig något generad
deraf i förnuftigt folks sällskap.
Ett annat exempel kan man hemta från
gårdagens N:r af Biet. Våra politiska vän-
ner,4 säger redaktionen, däro de, som från en
rent fosterländsk och inhemsk synpunkt, utan
ahärmning af främmande och hos oss otillgäng-
aliga föredömen, verka för de förbättringar i
avårt samhällsskick, som äro utförbara utan
amenliga följder för det hela eller för dess de-
lar; men att vi icke kunna anse hvarje förän-
adring, vore den äfven aldrig så troget bildad
cefter Anglogallisk eller Amerikansk snitt, lik-
atydig med förbättring, såvida Svenska förhål-
landen och de verkliga sympathierna hos mas-
san af nationen stridde deremot.
Hvar och en som läser detta, skall spärra
upp ögonen och utropa: Men min Gud! det är
ju precist detsamma som hvarje förnuftig libe-
ral och reformvän yrkar och önskar; det måtte
vara alldeles orättvist hvad man sökt insinuera
om Biets retrograda tendens! Alldeles rätt; men
försök blott anmoda eller utmana de ,der vän-
nerna af cinhemska förbättringar, att uppgifvai
hvilka speciella fall de sjelfva önska! eller åtmin-
stone ej) vilja sätta sig emot sådana förbättringar;
utsätt ett premium för dem om de vilja göra det,
och man får då se, att det är alldeles som skulle
man satt ett munlås för hela sällskapet. Lägger
man nu härtill ett koketterande med religiosi-
tet, medan alla yttre handlingar gifva en miss-
tanka om att falskheten bor under skenhelig-
hetskåpan, så behöfves det ej mer för att se
den sanna karakteren. Men erfordrades något
ytterligare exempel, så ligger ett sådant ganska
talande uti den låtsade ömheten om allmogen,
och i den öfversvinnerliga kärleken till Bonde-
ståndet, som är så stor, att detta Stånd till och
med af idel farbroderlig känsla varnas för re-
formvännerna och de liberala. Allt detta räcker
så länge det går an att svänga sig inom blotta
frasernas område; men blir det frågan om öm-
hetens ådagaläggande medelst minskning i all-
mogens beskattning, då byter den menniskoäl-
skande redaktionen om ton; då framkryper, så-
som i MM 4 af Biet för i år, i fråga om skydds-
afgiftens afskaffande, (en skatt som mest drabbar
den fattigaste delen af folket), den önskan, att
ade afkortade 24 skillingar per man hade för-
dröjts ännu ett lustrum; då återkomma ropen
om wdet obändiga och otacksamma Svenska fol-
ket, om den oroligt skråiande tid, hvari vi här
pt Sverige nu lefva, om huru det lata nord-
mannaförståndet låter sig hänföras af den li-
serala pressens vinningslystne förvaltare.n o.s.v.
I allmänhet tyckes det vara en hufvudpunkt,
på hvilken det fromma och erkebiskopliga bladet
lägger mycket an, att söka nedsätta sina mot-
ståndares borgerliga existimation genom lögnak-
tiga insinuationer om deras handlingssätt i en-
skilda förhållanden. Så läser man t. ex. i Biet
JM 3 för i år om åtskilliga personer, för det de
tillhört oppositionen, huru de asjelfve bortspillt
sin framtid och sedan vändt sig emot samhället
cför att få bröd,; huru en af dem haft betydlig
aförmögenhet (som är ett fullkomligt misstag)
amen den försvann; bitterheten och brödbekymret
slogo ut i rabulism etc. Hvad synes väl om
sådana anfall, äfven när det riktas mot personer,
som ifrån början alltid konseqvent följt samma
grundsatser, och icke, likt vissa andra, gjort lika
hastig politisk frontförändring, som det stundom
går an att göra namnförändring? Att icke för-
svara det rutna, det är i dessa herrars ögon det-
samma, som att cvända sig mot samhället! !!
Om Aftonbladets förläggare åter, som man ej trott
sig kunna åtkomma på denna väg, söker man så!
mycket som möjligt utbreda den tron, att han
är besatt dels af ett omåittligt gnideri och pen-
ningtörst, dels att en despotisk karakter och
herrsklystnad är ett hufvuddrag i hans karakter.
För att göra det sednare troligt sparas till och
med icke rykten om, huru han låter bortstjäla
ackonservativa tidningar från klubbar och restau-.
rationer, förbjuder - bokhandlare att Sälja vissa .
för liberalismen obehagliga skrifter, Mm. fl. lika
löjliga dikter, som alla varit offentligt debite-
rade. )
) Ännu i går kommo tvenne personer upp i
byrån och helt förundrade berättade, att en
af Svenska Biets vänner för dem svurit på,
att Aftonbladets Förläggare hade ;förbjudit
(märk väll förbjudit) en Konditor här; i sta-
den att prenumerera på Biet för i år, samt
frågade, huru dermed förhöll sig. Sedan vi
en stund roat oss; åt påhittet, sökte vi få
reda på härftråden, hvarifrån denna historia
uma 8