der härtill anslagit, ej blifvit till sitt ändamål an-
vända, utan på ett sätt, som grundlagen bestraf-
far. Man eger ej rätt att bortresonera .grund-
lagens föreskrifter, utan de måset följas så Jänge
de äro gällande. Det vore fråga om att anslå me-
del till. förvaltning af den nya rådgifvarepersonalen;
Tal, ville ej förtiga, att han för nuvarande chefen
för krigsdepartementet. (friherre Cederström) egde
mycket förtroende, men det vore kändt, att denne
ej länge ämnade qvarstanna på sin plats. Stats-
rådet är ej eller ännu kompletteradt. Således vo-
re allt skäl för Utskottet att göra sig väl under-
rättadt om ställningen inom försvarsdepartementet,
ty det vore af vigt att anslagen till det dyrbara
försvarsverket blefvo handhafda af en chef, som fä-
stor afseende vid Rikets Ständers föreskrifter.
Hr Gustafsson fann ej skäl i att nu utvidga ge-
värstillverkningen mera än hvad Utskottet föresla-
git, då ofta nya modeller föreslås, och ej längese-
sedan skall en vara uppfunnen i Ryssland, som
förmodligen torde blifva antagen i Sverge, hvadan
de öfriga blifva mer eller mindre obrukbara.
Hr Lasergren. Man borde fästa afseende vid
Hr Helledays upplysningar; Tal. hade ej trott sig
få höra, att man kunde försvara sig med hvilka
vapen som först äro till hands. I fordna tider
kunde sådant låta sig göra, men man fästade äfven
då afseende vid goda vapen. I sednare tider har
man, i anseende till krigskonstens stora framsteg,
funnit sig föranlåten att fästa afseende äfven vid
handgevären. Det hade blifvit nämndt af en Tal.,
att anslag, som varit beviljadt för gevärsfabrika-
tionen, användts på ett sätt, som grundlagen be-
straffar. Det hade tillhört der Tal, som sålunda
klandrade en Regeringens eller Konungens hand-
ling, att närmare utreda hvari de klandrade dispo-
sitionerne bestodo. Om denne Tal. med sitt klan-
der åsyftat det förhållande, att en del af medlen
användes till byggnader och machinerier för en för-
bättrad gevärsfabrikation vid Carl Gustafs stads
faktori, vore det olämpligt, att Tal. offentligen i
ett Riksstånd så qvalificerat denna disposition.
Hr Jacobi instämde med Hr Lagergren. I krig
vore väl det personliga modet godt, men goda va-
pen ännu bättre, ty den tappraste, illa beväpnad,
skall alltid duka under för den mindre modige,
men väl beväpnade, m. m. Tillstyrkte bifall åt
Kongl. Maj:ts proposition.
Hr Petrö. En talare har funnit lämpligt att
inblanda Konungens personlighet i diskussionen.
Jag deremot anser sådant hvarken lämpligt eller
parlamentariskt. Ett föregående yttrande af mig,
att en del af anslaget till gevärstillverkningen blif-
vit användt på ett sätt, som grundlagen bestraffar,
har, enligt hvad här uppgifvits, gifvit anledning
till ett sådant förfarande. Det torde ej vara Tal.
obekant, att frågan om berörde anslags disposition
varit föremål för nu varande KonstitutionsUtskotts
pröfning. Om man för öfrigt ej under debatterna
på detta rum skulle kunna med ogillande omtala
en Regeringens åtgärd, utan att blifva beskylld för
lasteligt tal om den höga person, som efter grund-
lagen är oantastelig, vet jag i sanning ej huru dis-
kussioner i konstitutionel mening i allmänhet skulle
vara tänkbara och möjliga.
Hr Ekholm. Flere hade fästat sig vid Tal:s yt-
trande: att den nation, som har mod att försvara
sig, ej dukar under af brist på vapen; men Tal.
kunde ej annat än vidhålla denna åsigt, helst en
nation i farans stund nog vet att skaffa sig för-
svarsmedel. Derpå lemnar historien många bevis,
och sednast ifrån det olyckliga Polen, der väl i
hast skapades öfverflöd af vapen, men tyvärr brist
på enighet och fosterlandskänsla.
Punkten återrcmitterades. (Forts. följer.)