der härtill anslagit, ej blifvit till sitt ändamål använda, utan på ett sätt, som grundlagen bestraffar. Man eger ej rätt att bortresonera .grundlagens föreskrifter, utan de måset följas så Jänge de äro gällande. Det vore fråga om att anslå medel till. förvaltning af den nya rådgifvarepersonalen; Tal, ville ej förtiga, att han för nuvarande chefen för krigsdepartementet. (friherre Cederström) egde mycket förtroende, men det vore kändt, att denne ej länge ämnade qvarstanna på sin plats. Statsrådet är ej eller ännu kompletteradt. Således vore allt skäl för Utskottet att göra sig väl underrättadt om ställningen inom försvarsdepartementet, ty det vore af vigt att anslagen till det dyrbara försvarsverket blefvo handhafda af en chef, som fästor afseende vid Rikets Ständers föreskrifter. Hr Gustafsson fann ej skäl i att nu utvidga gevärstillverkningen mera än hvad Utskottet föreslagit, då ofta nya modeller föreslås, och ej längesesedan skall en vara uppfunnen i Ryssland, som förmodligen torde blifva antagen i Sverge, hvadan de öfriga blifva mer eller mindre obrukbara. Hr Lasergren. Man borde fästa afseende vid Hr Helledays upplysningar; Tal. hade ej trott sig få höra, att man kunde försvara sig med hvilka vapen som först äro till hands. I fordna tider kunde sådant låta sig göra, men man fästade äfven då afseende vid goda vapen. I sednare tider har man, i anseende till krigskonstens stora framsteg, funnit sig föranlåten att fästa afseende äfven vid handgevären. Det hade blifvit nämndt af en Tal., att anslag, som varit beviljadt för gevärsfabrikationen, användts på ett sätt, som grundlagen bestraffar. Det hade tillhört der Tal, som sålunda klandrade en Regeringens eller Konungens handling, att närmare utreda hvari de klandrade dispositionerne bestodo. Om denne Tal. med sitt klander åsyftat det förhållande, att en del af medlen användes till byggnader och machinerier för en förbättrad gevärsfabrikation vid Carl Gustafs stads faktori, vore det olämpligt, att Tal. offentligen i ett Riksstånd så qvalificerat denna disposition. Hr Jacobi instämde med Hr Lagergren. I krig vore väl det personliga modet godt, men goda vapen ännu bättre, ty den tappraste, illa beväpnad, skall alltid duka under för den mindre modige, men väl beväpnade, m. m. Tillstyrkte bifall åt Kongl. Maj:ts proposition. Hr Petrö. En talare har funnit lämpligt att inblanda Konungens personlighet i diskussionen. Jag deremot anser sådant hvarken lämpligt eller parlamentariskt. Ett föregående yttrande af mig, att en del af anslaget till gevärstillverkningen blifvit användt på ett sätt, som grundlagen bestraffar, har, enligt hvad här uppgifvits, gifvit anledning till ett sådant förfarande. Det torde ej vara Tal. obekant, att frågan om berörde anslags disposition varit föremål för nu varande KonstitutionsUtskotts pröfning. Om man för öfrigt ej under debatterna på detta rum skulle kunna med ogillande omtala en Regeringens åtgärd, utan att blifva beskylld för lasteligt tal om den höga person, som efter grundlagen är oantastelig, vet jag i sanning ej huru diskussioner i konstitutionel mening i allmänhet skulle vara tänkbara och möjliga. Hr Ekholm. Flere hade fästat sig vid Tal:s yttrande: att den nation, som har mod att försvara sig, ej dukar under af brist på vapen; men Tal. kunde ej annat än vidhålla denna åsigt, helst en nation i farans stund nog vet att skaffa sig försvarsmedel. Derpå lemnar historien många bevis, och sednast ifrån det olyckliga Polen, der väl i hast skapades öfverflöd af vapen, men tyvärr brist på enighet och fosterlandskänsla. Punkten återrcmitterades. (Forts. följer.)