att behöfliga beklädnadspersedlar funnes, på det: icke ett dylikt förhållande måtte inträffa, som hände 1808 med Landtvärnet. Utskottet borde derfö-! re fästa större afseende på Kongl. Maj:ts propo-; sition. I Hr De Marcå ville ej hestrida möjligheten af be-: klädnadens ställande på passevolans, men i alla; händelser behöfdes penningar; på det föreslagna sättet blefye kostnaden möjligen drygare, hvarföre Tal. biföll det i Kongl. Maj:ts proposition upptagna belopp I Hr Wik. Om det vore möjligt att ställa bekläd-! naden på passevolans i vissaorter, der husfliten vore högt uppdrifven, vore sådant likväl icke fallet med alla. Yrkade att Utskottet måtte taga den kongilga proposition i noga öfvervägande. Hvaroch en, fattig och rik, hög och låg, vore pligtig att försvara fäderneslandet. En sådan anda borde uppmun-; tras cch ett medel härtill vore att manskapet blef väl utrustadt. Punkten återremitterades. 3:dje punkten. Om anslag i och jör gevärsfabrikation.n. I Hr Helleday. Det vore en stor misshushållning för staten, att ,sedan Carl Gustafs stads faktori kommit i ordning, der endast låta tillverka 3500 gevär årligen. Ju mer tillverkningen utvidgas, jn mer: kunde prisen nedsättas. Det finnes ej 2:ne om-. gångar gevär för landets krigsmakt, i Frankrike; finnas 5 omgångar och knappast i något rike i Europa under tre. Utskottet borde derföre, efter inhemtande af behöfliga upplysningar, tillse om ej den Kongl. proposit. kunde bifallas. Hvad angår frågan -om upphörande af kontraktet med Norrtelje faktori, hörde sådant endast till fromma önskningar. Egaren lärer hafva sådana pretentioner i detta fall, att någon åtgärd från statens sida ej kan vidtagas. Hr Hecardt instämde. Hr Rydin delade äfven den mening, att det vore förgäfves, att med någon fördel försöka få kontraktet med Norrtelje faktoris egare upphäfdt. Hr Kjellberg fästade uppmärksamheten derpå, att det ordinarie anslagtill krigsmateriellen uppgår till 4 million. Dåfdessutom anslag blifvit begärda och beviljade till speciella behof för samma materiel, kunde Tal. ej) finna, hvartill hela det nu äskade stora anslag skulle användas. Hr Ekholm ansåg äfven dettillstyrkta anslaget tillräckligt. Tilläfventyrs hade inom ingen gren af förvaltningen så stor misshushållning ägt rum, som inom denna. Deraf funnes ingen anledning till en för stor frikostighet. Det hade för öfrigt icke gifvits exempel på, att en nation, som velat försvara sin frihet, dukat under af brist på vapen. Hr Lundblad in-stämde. Hr Langenberg biföll betänkandet med vilkor, ett -anslaget fick utgå intill nästa Riksdag. Hr G-zetius förenade sig med Hr Helleday. Hr örinck hade vid ett föregående tillfälle gjort upp kalkyl öfver huru många gevär, som skulle finnas i förråden, och ville minnas, att antalet gick upp till 420,000. Denna kalkyl hade ej blifvit vederlagd, vore således förmodligen riktig; gillade vid sådant förhållande Utskottets tillstyrkan af anslag till 3,000 gevär årligen. Förnyade sin förut framställda önskan, att Utskottet måtte infordra de med egarne till gevärsfaktorierna upprättade kontrakter, på det ständerna måtte erhålla en riktig kännedom om dessa och tiden för deras varaktighet. Gevären, som tillverkas vid Carl Gustafs stad skulle falla sig dyrare än de, som tillverkas vid Husqvarna, utan att derföre vara bättre. Utskottet hade derföre på goda grunder föreslagit, att 2,000 gevär skulle tillverkas vid Hus qvarna, men endast 500 vid Carl Gustafs stad. För örigt vore det bekant, att en sto: del af anslag, som skulle användas till gevärstillverkning,, blifvit nedlagd i byggnader på sistnämnde ställe. Öfverlemnade till Utskottet, om efter dessa upplysningar det kunde finnas skäl till att nedsätta anslaget, men bestred all förhöjning. Hr Limnelius fann ej öfverdrifvet, om 120,000 gevär funnos i förråder, då på en gång flere tusende lätt kunde gå förlorade. Trodde, att man borde fästa afseende derpå, att folket, som tillverkade gevären, ej bör beröfvas sin arbetsförtjenst. Hvad byggnaderne beträffar vid Carl Gustafs stad, vore det väl nyttigt, att de kommit i godt stånd. Hr Aelleday. En Tal. hade uppgifvit, att han ej kunde bifalla K. Maj:ts proposition för den misshushållning, som ägt rum inom denna gren af administrationen; han kunde ej gilla denna argumentation, äfven om den hade sanningen för sig; det vore att straffa barnen för hvad föräldrarne brutit. Rikets Ständer hade efter deras önskan erhållit förändring i rådgifvarepersonalen; det kunde ej vara meningen, att lemna denna personal redlös och göra det omöjligt för densamma, att motsvara folkets önskan. Hr Pe Mare. Om det vore riktigt, såsom anmärkt blifvit, att ej något folk i brist på vapen dukat under, behöfdes alls intet anslag till krigsmateriellen; man borde ej ör denna nya sats glömma den gamla, att man under freden bör bereda sig på krig,. Men då Tal. för öfrigt delade Utskottets berömliga be-sparingsanda, hvarigenom det begärda anslaget blifvit nedsatt till hälften, trodde han sig utan serdeles betänkande kunna instämma häri. Hr falling. På det ej den tanken måtte göra sig gällande, att man helt och hållet förbisett nödvändigheten af gevärs anskaffande, ville Tal. erinra, att före 1830 användes för sådant ändamål en del af den summa, som lemnades till bestridande af en del af Krigskol!l.-Departementets behof; och då Rikets Str nu, som vid förra riksdagen, lemnat ett utomordentdigt anslag härtill, kunde man ej säga, att Ständerne förbisett behofvet af gevärens anskaffande. Hvad byagnaderne vid Carl Gustafs stad beträffar, vore Ständerne oskyldige deruti, om man byggt mera än man kan begagna. Hvad sista momentet i denna punkt, rörande Norrtelje faktori, angår, hade Utsk. kommit på en bana, som det under denna riksdag ofta beträdt, eller att väcka nya frågor utan att någon proposition från regeringen eller af riksdagsmän dertill gifvit ailedning; sådant förfarande vore obehörigt. : Hr Peire anKöll:få vindicera det åberopade modets ifrågasatta rätt, att vid fråga om fäderneslanAR fn fe