SEUTERESSE Mt ST 0 GT AT Nn RA VR JF
den bör äga, och om vi lyckats att bevisa det
solklara, att förtydliga det enkla, hafva vi gått
längre än de, som velat förklara det oförklar-
liga. Vi börja snart blifva så bortblandade i
lärdom, i förklaringar, i konstlade theorier, att
man, då man finner en enkel sanning, nästan
tror sig hafva upptäckt något nytt, oaktadt vi
Väl vete, att hvarje sanning daterar sig från ska-
pelsedagen.
Vi läsa i böcker många råd för helsans be-
varande, men ingen följer dem, Afven vi kun-
de råda den utfattige, att bortkasta sitt bark-
bröd ech lefva af köttmat; daglönaren att äta
mindre potatis och mera bröd; vi kunde råda
millionären att äta husmanskost och afskaffa si-
nm 24 fat, och. den förnäme att äta middagen
vid middagstiden och: ej om qvällen. Dessa
råd vore verkligen välmenande, men utan ver-
kan; ty den rike och den fattige, den förnäme
öch den usle äro alla genom tusende konvenien-
sens eller nödens band sammankedjade med sin
omgifning, sitt öde, sitt öfverflöd eller sitt ar-
mod. Likväl finnes det en stor del af menni-
skorna, som kunna hafva nytta af råd i dietiskt
afseende, och dessa äro barnen. Deras själ har
ännu ej något begrepp om det blott nominela
godas företräde för det verkliga, deras kropp är
icke ännu i behof af alla dessa njutningar, som
vanan gjort oumbärliga för de äldre; vi skola
säga våra tankar, huru man mi uppfostra dem
så, att de må oqvalda besitta den grad af helsa,
deras organisation och deras utveckling kan för-
amnleda. Låtom oss derföre följa naturen och
-låta dem rätt och slätt blifva menniskor, tills
deras eget förstånd säger dem, att det ej längre
går an.
Det finnes dock en kast ibland oss, som äf-
ven af dessa råd icke hemtar någon eller också
blott ringa nytta. Denna kast är ofantligt
stor, är majoriteten på menniskoslägtets gamla
riddarhus; det är de fattiges glömda, men tal-
rika klass. Den fattiga modern kan ej uppföda
sitt barn som hon borde, nöden är den oöfver-
stigliga barrier der hvarje, och äfven en mo-
ders, bemödande stannar; men fattigdomen hjel-
per henne lika mycket som den hindrar. Hon
måste, om hon vill det eller ej, uppföda sitt
barn enkelt, måste låta dess utveckling gälla så
mycket den kan, måste nära det vid sitt eget
bröst och värma det i sitt eget sköte. Alla
konstiga förbättringar på naturen har nöden
nekat henne, de flesta i otid missbrukade me-
dikamenter . har hon ej råd att köpa, och man
ser derföre, till trots af i öfrigt missgynnande
omständigheter, till trots af alla theorier och
alla reglor, ofta den fattiges hydda kringsvär-
mad af en barnskara, som frisk och munter,
fastän trasig ech mager, genom sin talrikhet
bäst bevisar, att mortaliteten ej varit serdeles
stor under det torftak, som betäcker deras hem.
Det fel den fattige oftast kan begå vid barnens
uppfostran, är brist på renlighet; den skulle
ändå kunna iakttagas och iakttages äfven af
mången moder, som, oaktadt sin fattigdom, rätt
och innerligt uppfattat de pligter, som tillkom-
ma hennes kall; men ett annat igenfinnes i en
falsk religionsåsigt, den nemligen, att barnet
bör döpas i kyrkan och qvarblifva der under
hela gudstjensten, äfven . under den strängare
årstiden. Detta anses på många orter för all-
deles oundgängligt, för att barnet skall blifva
en riktig kristen och inträda i de rättigheter,
hvaraf det: genom dopet blir delaktigt. Man
bör likväl hoppas, att ett upplyst presterskap
småningom måtte utrota denna öfvertro, angå-
ende rummet för en helig handling, och icke
tillåta dessa dop i kyrkorna midt i vintern,
utan döpa barnen i ett varmt rum och före-
ställa föräldrarne vådan af att en half dag, o-
beräknad den tid som åtgår för fram- och åter-
färden, låta barnet vara i oeldadt rum och utan
ordentlig skötsel. Vårt eget förnuft, om icke
vårt samvete, säger oss, att dopet är lika verk-
samt hvar det förrättas, och att vi ej ega rätt
att utsätta barnet för faran att under den he-:
liga handlingen grundlägga sjukdomar eller en
förtidig död.
Det tredje felet består deri, att de fattige, i
brist af närande föda, gifv1 små barn desto
mera af en dålig. Detta fel kan ej hjelpas, men
rättas något derigenom, att den svaga födan
står i harmoni med barnets öfriga lefnadssätt
och starkare rörelse, så att den ej skadar hälften
så mycket som om barnet förde ett i andra fall
motsatt och stillasittande lil. Ymedlertid är det
synbart, att de flesta felen vid barnens fysiska
uppfostran icke begås af den fattigare klassen,
utan just af dem, som hafva någon förmögenhet
eller som det heter råd och lägenhey, att bätt-
re uppföda sina barn än de öfrige. Man öfver-
skrider här så lätt den fina gränslinien mellan
förlitet och förmycket, och man tror sig hafva
gjort väl, då man vet med sig att man snarare
gjort det sednare än det förra. Om man likväl
gilver akt på de få fordringar naturen gör, skall
man finna, att barnens vård är ganska enkel,
och säger nästan sig sjelf, att man oändligen ska-
dar genom alla dessa medel med hvilka man vill
komma henne till hjelp. Man skall finna, att
naturen hos det ännu oförderfvade barnet lätt
hjelper sig sjelf, om den blott ej störes genom
konst , och att de flesta omständigheterna, som