e f A c mest radikala, och i financiellt hänseende äfven den snarast verkställbara. Efter hvad man finE sina anmärkningar ur en moralisk synpunkt, i Kinesisk mening nemligen, och anvisade, att de som fått vana att berusa sig med opium, förlora sinnet för det skickliga i sammanlefnaden, och till och med kunna glömma sig ända derhän, att misstaga sig på de vigtigaste ceremonier, ja, uraktlåta de föreskrifna vördnadsbetygelserna för män af högre rang i sambhället. Det var att taga saken på Kinesernas ömaste sida och lyckades. Ansökningen blef remitterad till tribunalet för sederna, och såsom en bisak, äfven till handelstribunalet, med infordran af underdåniga betänkanden deröfver; ty man bör veta, att det tillgår i Kina lika formligt som hos oss, och att Kinas civilisation, för så vidt civilisationen består i en väl organiserad embetsmannahierarki, snarare öfverträffar den Europeiska, än står den efter. Från sedeoch handelstribunalens presidenter, och från en af den sednare rådförd högre embetsman i södra Kina, afgålvos, till följd af denna mening, tre betänkanden, som alla blifvit i England öfversatta och utgifna i tryck, och verkligen måste öfverraska den Europeiske läsaren genom sin kalla, logiska embetsprosa, fullkomligt skild från allt det poetiska bildkram, som man annars är van att finna i Österländska skrifter. En märkbar skilnad förekommer dock i de olika synpunkter, hvarur hvardera af de betänkande myndigheterna betraktat frågan. Sedetridunalets referent frambär ett slags moralisk predikan, hvari han utfar förskräckligt emot opii-förtäringens fasaväckande motverkan af landets urgamla ceremonier, och det vådliga inflytandet af giftet på folkets sinnetsstämning. Tillstyrka för sina anmärknine gar uppletar han i någon gammal Kinesisk encyklopedi en fullständig beskrifning på valmovexten, sättet att bereda opium af dess saft, och denna drogs farmaceutiska och medicinska bruk; slutsatsen af alltsammans är tillstyrkandet af ett formligt förbud vid lifstraffj både mot bruket af opium och all handel dermed. Referenten 1 havdelstribunalet ser sitt ämne ur speciel synpunkt, men tillstyrker inga förbud, dem han anser blott skola leda till smugglerier och derigenom till förakt för lagen. Han föreslår blott en något förhöjd införselstull för opium, men icke högre, än att lurendrejeri och dermed förenade mutor icke må löna sig; hvarjemte han anser vissa till valmokultur tjenliga trakter i Kina borde användas för inhemsk opiiberedning. Härigenom, så slutar han, skall i sielfva Kina snart tillverkas så mycket opium, som der kan blifva efterfrågadt, vinsten på införseln af den utländska försvinna, och med den sjelfva införseln; hvarefter handeln måste återkomma i det skick den ägde innan man började införa opium, och de främmande barbarernav nödgas att åter med silfver betala de varor dem tillåtes utföra ur det himmelska riket, i stället för att föra silfver derifrån.. Handelsmandarinens plan var utan tvifvel den -er af utgången, bief det dock ej den som anAn då Den tredje memorialförfattaren slutar sig närmare dh referenten i Sedetribunalet. Han preikar vida mindre, men politicerar 1 stället, på t besynnerligt sätt. Opium, säger han, bar ke blott en förstörande verkan på menniskans noraliska egenskaper och på förståndet, utan försvagar äfven kroppen till en förunderlig grad. Engelsmännen, som ganska väl känna dessa 4 t I 2 — verkningar, nyttja intet opium sjelfva; men de: ES bafva deremot infört det i Hindostan, och endast derigenom har det lyckats dem, en handfull folk i jemförelse med Indiens många millioner, att göra de sednare till sina slafvar och qvarhålla dem under oket. Detsamma åsyftade de nu med Kina; derföre söka de att der införa opium. Antingen det himmelska rikets befolkning förstörs genom Engelsk vara, eller genom hemma frambringad, så måste följden blifva lika förderflig, och om icke det onda utrotas i sin början och fullständigt, så är det fruktansvärdt, att det himmelska riket, så stort och mäktigt det än är, skulle kunna så försvagas genom sina invånares långsamma förslappning af detta gift, att det blefve ett rof för barbarerna. Han föreslår alltså de strängaste åtgärder till förekommande af all opiihandel, och! att om ingenting annat nu mera hjelper, man heldre måtte fullkomligt afbryta all handel med bvilka barbarer som helst, än utsätta sig för Hinduernas öde, emedan Kina är tillräckligt för sig sjelf, icke behöfver några främmande varor och var om möjligt lyckligare på den tiden, då inga främmande barbarer ännu kommit dit i skepp, för att frambära sin tribut och benådas med gengåfvor. Såsom tribut och gengåfvor betraktas nämligen den utländska handeln efter det himmelska rikets officiella åsigter. Den hos en Kines oförväntade, ehuru skefva kännedom om Engelska väldet i Hindostan, hvilken röjer sig i den tredje memorialistens framställning, tycks förråda någon främmande ingifvelse; och man har misstänkt, att antingen Ryssar el1er Nordamerikaner spridt den besynnerliga saan om Engelska sättet att eröfra Indien. Då likväl Nordamerikanerna sjelfva äfven brukat införa opium till Kina, så är det mindre sannolikt, att deras afundsjuka mot Engelsmännen fört dem ända derhän, att förbise sina egnainaanlen A nlodnincsen må nn vara hvillan cam