Utskottet nu skulle pröfvat nödigt yttra sig öfver ämnet, och yrkade, då sådant ej skett, att frågan efter återremiss måtte tagas i öfvervägande, så väl på grund af redan l!emnade upplysningar, som med anledning af dem, hvilka Utskottet kunde finna af nöden och som Tal. lofvade skulle med största beredviliighet tillhandahållas. Sluteligen ansåg Tal. sig caf pligt och samvete uppmanad till den på egen erfarenhet och innerligaste öfvertygelse grundade förklaring,, att utrikes departementet utan ett extra anslag för bristens betäckande ovilkorligen skall förlamas och urståndsättas att bevaka landets politiska och kommereiella intressen, och tillade, att hvad under sådana förhållanden i en oviss, måhända stormig framtid möjligen försummas eler äfventyras, det hjelpes och försonas ej derigenom, att en embetsman, en obetydlig individ går sin sorgliga ansvarighet, sin säkra fördömelse till mötes. Detta anförande väckte ett visst uppseende, men kanske ännu mer att Grefve Horn, Stats Utskottets ordförande, genast förklarade sin glädje och tililfredsställelse öfver, att en anledning lemnats Utskottet att ingå i pröfning af frågan. Grefve Anckarsvärd åter förklarade, att helt motsalta känslor blifvit väckta hos ho-! nom, och Hr Tersmeden, Carl Reinhold, hemställde, huruvida Rikets Ständer skulle varit belatne med ett StatsUtskott, som till den grad slösat med folkets penningar, att det tillstyrkt anslag till afbetalande af skulder, som hvarken till sitt ursprung elier belopp voro kända af Utskottet. Tal., som är I-damot i StatsUtskottet, hade ej hört några af de omförmälda fullständiga upplysningarne, som skulle vara a U nade till Utskottet. För att säga vår tanka i detta ämne, kunne vi ej annat än beklaga, att det var Hr Stats-Rådet Ihre, som återväckt denna fråga, emedan det visar en illusion i afseende på ställningar och förhållanden, som vi ej trodde, alt äfven han skulle dela, och åtminstone efter nuvarande aspekter icke synas göra troligt, att försöket skall lyckas. Den enda frukten deraf kommer då kanske att blifva någon minskning i Hr Stats-Rådets förut rättvist förvärfvade popularitet, och det är minsann icke så god tillgång på nationens män, att man har råd förlora många. Tiden medger oss nu icke att närmare redogöra för skälen till dessa omdömen; men ämnet kan gifva en god anledning att kasta en återblick på affärerna i det hela, som just nu torde vara nyttig. — JJ—— En stor mängd betänkanden hvila nu åter på Riksståndens bord. Bland dessa märkas förnämligast BevillningsUtskottets sednare betänkande angående Tulltaxan, samma Utskotts betän-! kande angående stämpling al spelkort samt afgiften derför; Statsoch Ekonomi-, i anledning af väckta motioner om bergsfogde-tjensternas afskaffande samt om upphörande af bergslagsprivilegier, hvilka båda förslag Utskotten afstyrkt; samma Utskotts öfver väckta motioner om förändring i grunderna för utgörandet af så kallade planpenningar, äfven alstyrkt på den grund att föreskrifter redan äro utfärdade till bestämmande huru det bör förhållas i de fall, som motionerna vidröra, eller i tvister mellan rotehållare om planpenningars utgörande; samma Utskotts, om behofvet af stamoch strörotars närmande till hvarandra, afstyrkt på grund deraf, att före-; skrifter till afbjelpande af de öfverklagade olägenheterna redan äro utfärdade. Samma Utskotts, 1 anledning af motion, alt åtskilliga spridda num-: ror af Westgötha afsutna kavalleri måtte afsön-! dras derifrån, samt förenas med Elfsborgsoch Westgötha Dahls regimenten. Likaså har Utskotte: afstyrkt motioner om afskaffande af fotmötena vid indelta kavalleriregementen. — I anledning af väckt fråga om armeens förseende med byxor al blått och hvitt meleradt kläde, som kunde fås till något bättre pris än det biåa, hvilket begagnas till lifplagget, hafva sam! ma Utskott tillstyrkt en sådan hemställan till Kongl. Maj:t, för den händelse att Kongl. Maj:t! ( s finner tjenligt anbefalla en sådan förändring. F t 1 jJ Om förändradt bellädnadssätt för indelta kavallrriet hade ett förslag blifvit väckt, att rusthållare borde, efter uppgjordt öfverslag huru Jinge: en mundering kan hålla, få betala densamma terminvis och sålunda blifva oberoende af Aariens mer:eller mindre slarfaktighet. Om förändring i transportsättet af kronomanskap och kronoeffekter väcktes vid Riksdagens början en motion af Hr I. Hjerta om förnyandet af Ständernes skrifvelse vid sista Riksdag, !! angående truppers transporterande sjövägen, der 2 sådant kan ske, samt alt båtsmän måtte marchera till fots, lika med soldater, när de icke 2 hafva allt för lång väg. Denna motion väckte, ! som läsaren torde minnas, en stark strid inom i Adeln, då motionären understöddes af Grefvarne Horn och Frölich samt Friherre af Nordin, men S hvaremot Grefve Brahe, Friherre J. Cederström och Hr C. G. Nordensköld opponerade sig; ville) att man skulle afvakta en ny tågordnings mut-t färdande och ansågo både kronan och de inI qvarteringsskyldige hafva mesta besparing a ; forcerade marcher, eller att båtsmännen åka, när de måste fortskaffas landvägen. Hos Bonde-) ståndet yrkade många ledamöter ock detsamma pg sor den: förstnämnde motionären. Utskotten f hafva föreslagit: y -Att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t s aniålla om ett tillägg til 3 af nya förslaget ! Hill fåsordning,. Så att fortskaffnino af trunnar