et, att då detta inträffar, näppeligen någon af Bonleståndets mest skicklige och erfarne Riksdagsmän viefvo valde, eller sådane, som voro kände att med it och kraft försvara Ståndets och det allmännas ördelar. Lyckades det äter, mot all förmodan, att rägon eller någre sådane redlige bönder blefvo valle, så frågade Talaren: hvad biträde hade dessa då utt påräkna genom den nya regleringen? Med föritsättande af deras bästa vilja, fruktade han att de ultid, då saker al vigt förekonmo, blefvo cöfverröstade ; då skulle de med smärta först sakna sina Ståndsbröder. Beklagligtvis måste erkännas, att Bonleståndet, som synnerligast med sin kraft och möda mest får bidraga till samhällets bestånd, alltför mycset och för länge alegat under,, samt att det deröre, snart sagdt, ohördan måst ingå på hvad de öfrige Ständen der ålagt, såsom till exempel passevolansen, m. m. Folket i allmänhet hade nu mera ått ögonen öppnade och Bondeståndet, synnerligas! vid denna Riksdag, genom en ovanlig sammanhållning och enighet, sökt med all kraft försvara och bevaka folkets rättigheter, och således kommit ett steg fram på förbättringsbanan. Han skulle ej vilja upplefva den dag att se Ständet gå tillbaka til samma vanmakt, som det varit, om än dock e värre, hvilket han förespädde genom dess upplösning atl vara Stånd. Ogillade det af Utskottet föreslagna valsättet med slutna sedlar; då valen till Riksdags män gå öppet tillväga, då äro clektorerne. fredadt från flerfaldiga frestelser och oriktiga beskyllningar hvarföre han trodde att detta öppna och ärliga val sätt bäst anstode Bondeståndet att vidblifya. Motsatt: sig förslaget, att Riksdagsmännens arfvoden skull bekostas af statskassan, emedan det nödvändigtvi komme att öka bevillningen med hela den storö summan, som således skulle för häårdt och obillig träffa jordbruket och den arbetande klassen. Tala ren medgaf dock, att det kunde vara nyttigt om arf voden blefvo bestämde, emedan allt prejeri i denn väg vore uteslutet. Huruvida enkammareller två kammarsystemet skulle vara fördelaktigast, ville Ta laren ej vidare än han gjort i sitt förra yttrande inlåta sig i; han önskade det ändamålsenligaste samt att Bondeståndet alltid bibehålles vid sin fjerde part, äfven på kamrarne, så att lika många af hvarj Stånd dit inväljas, men att de hittills sjulfskrifa representanlerne upphorde De orepresenterade bor de indelas på de öfrige Stånden, till hvilket de när mast kunna anses höra, men aldrig utgöra det s kallade femte-Ståndet. — Bondeståndet Tepresente rar största delen af Svenska jorden och dess folk mängd, och säledes bör väl med all rättvisa äfve detta Stånd alltid få bib hållas vid sin fjerdepart representationen, så vida något Bondestånd skal vara. (Forts. följer.) ———— RR —L