et, att då detta inträffar, näppeligen någon af Bon-
leståndets mest skicklige och erfarne Riksdagsmän
viefvo valde, eller sådane, som voro kände att med
it och kraft försvara Ståndets och det allmännas
ördelar. Lyckades det äter, mot all förmodan, att
rägon eller någre sådane redlige bönder blefvo val-
le, så frågade Talaren: hvad biträde hade dessa då
utt påräkna genom den nya regleringen? Med för-
itsättande af deras bästa vilja, fruktade han att de
ultid, då saker al vigt förekonmo, blefvo cöfverrö-
stade ; då skulle de med smärta först sakna sina
Ståndsbröder. Beklagligtvis måste erkännas, att Bon-
leståndet, som synnerligast med sin kraft och möda
mest får bidraga till samhällets bestånd, alltför myc-
set och för länge alegat under,, samt att det der-
öre, snart sagdt, ohördan måst ingå på hvad de öf-
rige Ständen der ålagt, såsom till exempel passe-
volansen, m. m. Folket i allmänhet hade nu mera
ått ögonen öppnade och Bondeståndet, synnerligas!
vid denna Riksdag, genom en ovanlig sammanhåll-
ning och enighet, sökt med all kraft försvara och
bevaka folkets rättigheter, och således kommit ett
steg fram på förbättringsbanan. Han skulle ej vilja
upplefva den dag att se Ständet gå tillbaka til
samma vanmakt, som det varit, om än dock e
värre, hvilket han förespädde genom dess upplösning
atl vara Stånd. Ogillade det af Utskottet föreslagna
valsättet med slutna sedlar; då valen till Riksdags
män gå öppet tillväga, då äro clektorerne. fredadt
från flerfaldiga frestelser och oriktiga beskyllningar
hvarföre han trodde att detta öppna och ärliga val
sätt bäst anstode Bondeståndet att vidblifya. Motsatt:
sig förslaget, att Riksdagsmännens arfvoden skull
bekostas af statskassan, emedan det nödvändigtvi
komme att öka bevillningen med hela den storö
summan, som således skulle för häårdt och obillig
träffa jordbruket och den arbetande klassen. Tala
ren medgaf dock, att det kunde vara nyttigt om arf
voden blefvo bestämde, emedan allt prejeri i denn
väg vore uteslutet. Huruvida enkammar- eller två
kammarsystemet skulle vara fördelaktigast, ville Ta
laren ej vidare än han gjort i sitt förra yttrande
inlåta sig i; han önskade det ändamålsenligaste
samt att Bondeståndet alltid bibehålles vid sin fjerde
part, äfven på kamrarne, så att lika många af hvarj
Stånd dit inväljas, men att de hittills sjulfskrifa
representanlerne upphorde De orepresenterade bor
de indelas på de öfrige Stånden, till hvilket de när
mast kunna anses höra, men aldrig utgöra det s
kallade femte-Ståndet. — Bondeståndet Tepresente
rar största delen af Svenska jorden och dess folk
mängd, och säledes bör väl med all rättvisa äfve
detta Stånd alltid få bib hållas vid sin fjerdepart
representationen, så vida något Bondestånd skal
vara. (Forts. följer.)
———— RR —L