nen? Har icke nationens välmåga snarare afän tilltagit? Har icke en ny klass, smyckad med det nymodiga namnet af proletärer uppstått i samhället, som väcker stort bekymmer hos fosterlandsvännen, och här aldrig förut varit känd? — Han erkände vidare med tacksamhet, att äfven de privilegierade Stånden låtit fosterlandskänslan vakna, och insett, att en förändring är behöflig, samt frågade, med anledning deraf: bör då väl vårt Stånd, vid denna Riksdag så högaktadt för sitt frisinne och enighet, stänga dörren till för den efterlängtade gästen? Han hade redan förut på Riddarhuset förklarat, att han biträder KonstitutionsUtskottets betänkande i principen om alimänna val; men han föreställde sig dock, att en så radikal omstöpning af det gamla ej skulle lyckas att vinna bifall hos de privilegierade Stånden, och ville derföre önska en sammansmältning af det gamla och nya representationssättet, efter det förslag den värde Ståndsbrodren Anders Jonasson i Tuna här framställt, eller det af Hr Majoren von Troil uppgifna, såsom i mjligaste måtto sammanjemkande Ständens skiljda intressen. TInympningen ar ett femte Stånd på national-representationen ansåg han otjenligt, och anförde slutligen, att han biträdde enkammarsystemet. 1.8:0 Johannes Andersson från Skaraborgs län fruktade, att tystnad i denna vigtiga sak skulle läggas honom till last, och ville af deita skäl yttra sig. Han hade, alltsedan han erhållit förmåga att tänka öfver allmänna ärender, insett det olämpliga i fyrdelningen, sjelfskrifvenheten och bördsföreträdet; han biträdde derföre Utskottets förslag, men gjorde dervid anmärkningar i afseende på: först, den uti 4 S bestämda summa minimi-belopp för hemmansvärde och fastighet, önskande att valrätten måtte utsträckas till alla dem, som äga hemmantal och derå kunna äga besutenhet; och för det andra, tyåkammar-systemet, hvilket han förkastade. 9:0 Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län: tackade KonstitutionsUtskottet för dess lärda och förtjenstfulla arbete, men ansåg derjemte för sin pligt, att anföra nägra betänkligheter, hvilka torde finnas större ju närmare man tager dem i betraktande. Grundsatsen i förslaget till val-lagen, att det är Ararje person, åtminstone hvarje medborgare, som bör representeras, fann han väl riktig, men fruktade att den ledde till missbruk. Han befarade isynnerhet, att personer, med en viss konst att ställa sig in hos allmogen och göra den tjenster med skrifning, rättegängsbiträden och dylikt, utan att äga någon verklig duglighet och högre insigt, skulle kunna locka till ett förtroende, hvarigenom icke allenast allmogens anseende, utan dess verkliga fördelar kunde äfventyras, samt att dessa kunde köpas af Regeringen. Han kunde således ingalunda förneka den fruktan, att Sverges allmoge skulle småningom försvinna från Riksaäagarne, om den nya vallagen antoges. Derjemte önskade han påminna om ett förhål!ande, som också är af vigt vid bestämmandet af den nya val-lagens föreskrifter. BondeStändet,, sade han, utgör nio tiondedelar af Svenska folket, och skulle väl, om den personliya rättigheten ensam skulle representeras, på förhand kunna tillerkänna sig en afejord majoritet. Jag vågar till och med tro, att vi, som för närvarande här föra detta Stånds talan, tala för den ojemförligt största delen af Svenska folket och äro kallade af dess förtroende, att lagligen göra det. På oss bör det således förnämligast bero, hvilka vilkor vi bestämma för valbarheten; och om det är vär önskan och fordran, att ett visst antal af de blifvande representanterna utgöres af värt Ständs eyna medlemmar, inser jag icke, hurz, med någon billighet, detta serskilda vilkor kan förvågras rum och giltighet i val-lagen. Han ville, att Ståndet oeltergifligen yrkade, det 100 af representanterne må utgöras af bönder, då man tillåter att 4350 väljas af och ur de andra Stånden, det vill säga den öfriga tiondedelen af Svenska folket. Vidare förekom honom betänkligt, att förslaget tillerkänner arrendatorer rösträtt, men förbjuder någon, om han äfvca äger den största förmögenhet, att hafva mer än sx röster. Den, som äger stora gods, anförde ban, disponerar väl naturligtvis sina arrendatoters röster, och kan sålunda genom dem utöfva ett längt större inflytande på valen, än om han ensamt röstade,; endast den sjeljäyande borde derföre rösta. De: föreslagna sättet, att beräkna rösterna till valman efter kvarje fembundradetal af röstande, fann han medföra många svärigheter, helst han troåde den urgamla Svenska indelningen i socknar och församlingar vara enligt med folkets lynne och gamma!, häfd, samt tjenlig för fattandet af beslut eller räcplägningar om allmänna ärender; och det är allmänt bekant, att de flesta församlingar inom Riket ick. utgöras af så stort antal röstägande män, som val-iagen förutsätter. Slutligen yttrade han sig mot .det föreslagna minimi-värdet 250 Rdr såsom för högt, och begärde återremiss af förslaget, icke för en summan; jemkuning, utan för en umurbelmny. Håruti instämde Johunnes Johansson från Götheborgs och Bohus Län. Sone Persson från Malmöhus Län, hade föregåene plenidag, då ärendet först i Ståndet föredrogs, flexnat ett skriftligt anförande, deri han ganska 3ri framställt sina äsigter, dem han ingalunda kune frångå. Han erkände gerna det förtjenstfulla i Utskottets arbete, men detta hade såsom allt annat nenskligt sina brister. Ansåg och önskade af allt hjerta, att vär representation måtte blifva bättre organiserad, så att de vigtiga förhandlingarne kunde med mera fortgäng och enighet emellan Regeringen och Ständerne, och Stånden emellan, afgöras. Det vore sannerligen på högsta tiden, att detta nödvändighetssteg iakttages, och det onda förekommes ; att enighet och förtroende mätte behållas; ty der de dygderua blomstra, der är styrka och sanning. Af skriften vete vi, att cdå ett rike söndrar sig mot sig sjelf, så varder det förstördt. Beklagligtvis hade denDå söndring hos oss alltför länge visat sig; tiden måste säledes vara inne, att detta riksskadliga förekommes och afböjes, och härtill fordras enighet och förbättring i vår statsform. Han trodde ej, att detta zoda ändamål vunnes med en abrådstörtande omsiöpning och förändring i vår representation, att man borde börja med ändamålsenliga aförbättringar, men amed bibehållande af de fyra Stånden, då möjligtvis cd en ännu okänd framtid det åsyftade ända:oi!et lättare kunde vinnas. Ogillade allmänna valv och stadgandet af valcensus, men tillstyrkte bid CE ke de