nen? Har icke nationens välmåga snarare af- än
tilltagit? Har icke en ny klass, smyckad med det
nymodiga namnet af proletärer uppstått i sam-
hället, som väcker stort bekymmer hos fosterlands-
vännen, och här aldrig förut varit känd? — Han
erkände vidare med tacksamhet, att äfven de
privilegierade Stånden låtit fosterlandskänslan vak-
na, och insett, att en förändring är behöflig, samt
frågade, med anledning deraf: bör då väl vårt Stånd,
vid denna Riksdag så högaktadt för sitt frisinne och
enighet, stänga dörren till för den efterlängtade gä-
sten? Han hade redan förut på Riddarhuset förkla-
rat, att han biträder KonstitutionsUtskottets betän-
kande i principen om alimänna val; men han fö-
reställde sig dock, att en så radikal omstöpning af
det gamla ej skulle lyckas att vinna bifall hos de
privilegierade Stånden, och ville derföre önska en
sammansmältning af det gamla och nya representa-
tionssättet, efter det förslag den värde Ståndsbrodren
Anders Jonasson i Tuna här framställt, eller det af
Hr Majoren von Troil uppgifna, såsom i mjligaste
måtto sammanjemkande Ständens skiljda intressen.
TInympningen ar ett femte Stånd på national-repre-
sentationen ansåg han otjenligt, och anförde slutli-
gen, att han biträdde enkammar- systemet.
1.8:0 Johannes Andersson från Skaraborgs län
fruktade, att tystnad i denna vigtiga sak skulle läg-
gas honom till last, och ville af deita skäl yttra sig.
Han hade, alltsedan han erhållit förmåga att tänka
öfver allmänna ärender, insett det olämpliga i fyr-
delningen, sjelfskrifvenheten och bördsföreträdet;
han biträdde derföre Utskottets förslag, men gjorde
dervid anmärkningar i afseende på: först, den uti 4
S bestämda summa minimi-belopp för hemmansvär-
de och fastighet, önskande att valrätten måtte ut-
sträckas till alla dem, som äga hemmantal och derå
kunna äga besutenhet; och för det andra, tyåkam-
mar-systemet, hvilket han förkastade.
9:0 Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus
län: tackade KonstitutionsUtskottet för dess lärda
och förtjenstfulla arbete, men ansåg derjemte för sin
pligt, att anföra nägra betänkligheter, hvilka torde
finnas större ju närmare man tager dem i betrak-
tande. Grundsatsen i förslaget till val-lagen, att det
är Ararje person, åtminstone hvarje medborgare,
som bör representeras, fann han väl riktig, men
fruktade att den ledde till missbruk. Han befarade
isynnerhet, att personer, med en viss konst att ställa
sig in hos allmogen och göra den tjenster med skrif-
ning, rättegängsbiträden och dylikt, utan att äga
någon verklig duglighet och högre insigt, skulle kun-
na locka till ett förtroende, hvarigenom icke alle-
nast allmogens anseende, utan dess verkliga fördelar
kunde äfventyras, samt att dessa kunde köpas af
Regeringen. Han kunde således ingalunda förneka
den fruktan, att Sverges allmoge skulle småningom
försvinna från Riksaäagarne, om den nya val- lagen
antoges. Derjemte önskade han påminna om ett för-
hål!ande, som också är af vigt vid bestämmandet af
den nya val-lagens föreskrifter. BondeStändet,, sa-
de han, utgör nio tiondedelar af Svenska folket,
och skulle väl, om den personliya rättigheten ensam
skulle representeras, på förhand kunna tillerkänna
sig en afejord majoritet. Jag vågar till och med
tro, att vi, som för närvarande här föra detta Stånds
talan, tala för den ojemförligt största delen af Sven-
ska folket och äro kallade af dess förtroende, att
lagligen göra det. På oss bör det således förnämli-
gast bero, hvilka vilkor vi bestämma för valbarhe-
ten; och om det är vär önskan och fordran, att ett
visst antal af de blifvande representanterna utgöres
af värt Ständs eyna medlemmar, inser jag icke,
hurz, med någon billighet, detta serskilda vilkor kan
förvågras rum och giltighet i val-lagen. Han ville, att
Ståndet oeltergifligen yrkade, det 100 af representan-
terne må utgöras af bönder, då man tillåter att 4350
väljas af och ur de andra Stånden, det vill säga den
öfriga tiondedelen af Svenska folket. Vidare före-
kom honom betänkligt, att förslaget tillerkänner ar-
rendatorer rösträtt, men förbjuder någon, om han
äfvca äger den största förmögenhet, att hafva mer
än sx röster. Den, som äger stora gods, anför-
de ban, disponerar väl naturligtvis sina arrendato-
ters röster, och kan sålunda genom dem utöfva ett
längt större inflytande på valen, än om han ensamt
röstade,; endast den sjeljäyande borde derföre rösta.
De: föreslagna sättet, att beräkna rösterna till val-
man efter kvarje fembundradetal af röstande, fann
han medföra många svärigheter, helst han troåde
den urgamla Svenska indelningen i socknar och för-
samlingar vara enligt med folkets lynne och gam-
ma!, häfd, samt tjenlig för fattandet af beslut eller
räcplägningar om allmänna ärender; och det är all-
mänt bekant, att de flesta församlingar inom Riket
ick. utgöras af så stort antal röstägande män, som
val-iagen förutsätter. Slutligen yttrade han sig mot
.det föreslagna minimi-värdet 250 Rdr såsom för högt,
och begärde återremiss af förslaget, icke för en sum-
man; jemkuning, utan för en umurbelmny.
Håruti instämde Johunnes Johansson från Göthe-
borgs och Bohus Län.
Sone Persson från Malmöhus Län, hade föregåen-
e plenidag, då ärendet först i Ståndet föredrogs,
flexnat ett skriftligt anförande, deri han ganska
3ri framställt sina äsigter, dem han ingalunda kun-
e frångå. Han erkände gerna det förtjenstfulla
i Utskottets arbete, men detta hade såsom allt an-
nat nenskligt sina brister. Ansåg och önskade af
allt hjerta, att vär representation måtte blifva bättre
organiserad, så att de vigtiga förhandlingarne kunde
med mera fortgäng och enighet emellan Regeringen
och Ständerne, och Stånden emellan, afgöras. Det
vore sannerligen på högsta tiden, att detta nödvän-
dighetssteg iakttages, och det onda förekommes ; att
enighet och förtroende mätte behållas; ty der de dyg-
derua blomstra, der är styrka och sanning. Af skrif-
ten vete vi, att cdå ett rike söndrar sig mot sig
sjelf, så varder det förstördt. Beklagligtvis hade den-
Då söndring hos oss alltför länge visat sig; tiden
måste säledes vara inne, att detta riksskadliga före-
kommes och afböjes, och härtill fordras enighet och
förbättring i vår statsform. Han trodde ej, att det-
ta zoda ändamål vunnes med en abrådstörtande
omsiöpning och förändring i vår representation, att
man borde börja med ändamålsenliga aförbättringar,
men amed bibehållande af de fyra Stånden, då möj-
ligtvis cd en ännu okänd framtid det åsyftade än-
da:oi!et lättare kunde vinnas. Ogillade allmänna
valv och stadgandet af valcensus, men tillstyrkte bi-
d
CE
ke
de