let, IR UVIA AIR FILVLMANNURVA? NAM BAG RIV FESRARETLTA Er tltalade öfvertygelse: alt förslaget, innefattar enda slgrunden för vårt i många afseenden sjunkna sam tihälles pånyttfödelse. Detta är, fortfor talaren, el emin tro: Guds kyrka och försaraling äro en. Så bör ock riksförsamlingen vara — Derefter fram;I ställdes anmärkning mot det för högt tilltagna mi-jnimibeloppet 250 R:drs fastighetsvärde för rösträtt, samt mot föreskriften att minst tre riksdagsmän iIskola väljas inom hvarje valdistrikt, anseende Tal. -Idet vara tjenligast att valdistriktens storlek så lämilpades, att em riksdagsman utsågs för hvarje distrikt; -lemedan i annat fall valet måste, i anseende till Slobekantskapen med personer å aflägsna orter, i betydlig mån komma att grundas på andras omdöme om dessas medborgerliga dygder, hvarom den väljande icke eger någon egen kännedom. Slutligen I yrkades, att omröstning bör ske öppet, och det så Imycket heldre, som derigenom varder beredd jen kontroll .och borgen, att den väljandes röst utgör ett uttryck af en gemensam önskan, hvilken det nu är llätt att obemärkt gäcka med en hoprullad omärkt röstsedel. Uti detta anförande instämde Johannes Petersson från Elfsborgs och Jonas Andersson från Jönköpins Län. Lars Nilsson från Blekinge Län (skriftligen): Fann visserligen en bättre representation önskvärd, men bade många invändningar mot Utsk:s förslag såsom: Det är längesedan bland vissa folkklasser i vårt fäderneslanmd röster började höja sig för en bättre natioInalrepresentation än den närvarande, och dessa röster hafva blifvit allt mer allmänna. Kunde ett bättre Irepresentationssystem införas utan något mehn eller Tallt för stort ingrepp i någons nuvarande rättigheter, så vore visserligen ingenting mera önskvärdt, och ingen skulle med sin röst heldre än jag dertill lemna bifall. Ämnet är så vigtigt ech de förändringar, som blifvit föreslagne, äro så djupgåcende, latt lugn och betänksamhet äro i högsta grad nödvändige. Vi kunna eljest blifva lockade af de förespeglade fagra drömmarne, kanske skada oss och våra lefterkommande långt mer än som af någon kan förutsägas eller förutses. Aldrig har en vigtigare fråga förevarit ibland oss: vi stå i begrepp att afgöra om hela Bondeståndets framtid. Må vi göra det utan öfverilning, och så att vi icke rubba grundvalen för vår säkerhet och vårt möjliga framtida bestånd. Jag bekänner likvisst min oförmåga att kunna ingå i ämnet och i detalj något reglementera, jag vill derföre blott inskränka mig till anmärkningar, som föranledas af sådana föreslagne stadganden i den nu framlagda val-lagen, hvilka synas icke vara förenliga med sjelfva rättsprincipen i den händelse förslaget, sådant det nu är, skulle komma i fråga till antagande. Att Utskottet utsatt en alltför låg ålder för utöfningen af valrätt och för valbarhet, byvadan ban önskade, att en bögre ålder för utöfningen af valrätt måtte bestämmas i likhet med hvad grefve Spens isin reservation anfört. Att minimum 250 R:drs fastighetsvärde ej måtte antagas; atyv, yttrade han, com t. ex. ett hemman sönderdelas i så många delar, att hvarderas värde stiger under 250 R:dr, om dessa delar bebos af 10 åboer, skulle de 10 icke lika väl vara röstberättigade som om hemmanet innehades af en enda? Hvarförutan han anmärkte att då man ej ville utesluta dem från att deltaga i utskylder och onera, vid en kommunalstyrelse, icke heller från utgörandet af skatter och prestationer till staten i proportion med del större jordegarne, så borde de ej heller uteslutas från representationen; att arrendatorer skola ega rösträttighet, anseende han det rättsenligaste vara, att talan endast finge föras för egande jordegendom och ingen annan. Vidare att Utskottet föreslagit upphäfvande af de förra valen ståndsvis i mindre valdistrikter; och i stället föreslagit samfälta val i större, hvari han såg för Bonde-St: den största fara, när man betänker huru olika de röstberättigade personerna äro, som skulle inom distriktet utofva valrätten, utan att vara hemmansegare eller hafva med bönderna särdeles mycket gemensamt. cNär man besinnar, yttrade han, churu stor inflytelse dels ståndspersoner, dels sådane, som med dem hafva gemensamma intressen, ega såväl i städer som på landet, så finner man, att de utan tvifvel skulle komma att i de flesta orter dirigera valen, och jag fruktar (huru vackert det än må låta i förslaget) att allmogen ingalunda skulle komma att tillsättal fem sjettedelar af riksdagsmännen. Jag fruktar att icke rätt många bönder till slut skulle komma att deltaga i statsbestyren? 1 de mindre valdistrikten häradsvis känner man åtminstone bättre den person,l. på hvilken valet för hvarje riksdag kommer att falla; så länge det stadgandet qvarstår, att bönder ovilkorligen skela välja bönder, så har man åtminstone visshet, att ett visst antal sådana ovillkorligt komma till riksdagen. Norriges exempel ansåg han varnande: ader äro ju allmänna val, och der hafva ju bönderna öfvervigt; vi veta dock alla, att till sista storthing kommo endast tolf bönder. Nog både kar och kan den Svenska allmogen veta förskaffa sig aktning af de öfriga sambällsklassernav, sade han, emen i min tanka endast så länge vi icke släppa ifråm oss hvad vi lagligen och säkert hafva , Vidare fann han orätt att för dem som innehafva annat yrke, än jordbruk, eller bergsbruk, till en uppskattad inkomst af 200 till 600 R:dr skulle beräkna en röst, och från 600 till 2080 R:dr två röster o. S. v., då deremot de, hvilka å landet ega åborått för 250 å 500 R:dr, blott skulle ega en fjerdedels röst. och från 500 till 1000 R:dr blott half röst o. sS. VHan ansåg detta vara att lägga den största valrätten i kapitalistens, embetsmannens, och märingsidkarens händer. Slutligen ville han, att en bestämd tid blefve utsatt, inom hvilken riksdag ovilkorligen borde vara afslutad. Denna mening delades af Lars Pettersson från Blekinge, Peter Persson från Calmare, Mats Ersson och Olof Persson från Stockholms Län samt Lars Bengtsson från Skåne. Sone Persson från Skåne: yttrade sig äfven skriftligen och framställde i synnerhet sin fruktan för allmänna val: För min delv, anförde han, wkan jag icke annat än lemna ståndsvalen företrädet, emedan, i bändelse den allmänna valprincipen skulle lyckas göra sig gällande, jag förutser, att BondeStåndet, som dock egentligen utgör den skattdragande delen af pationen och hvars intressen således företrädesvis borde bevakas, skulle blifva, om icke helt och hållet uteslutet från representationen, dock till så obetydlig del deruti inrymd, att det ingentins kunde uträtta, så länoe detta etånd såväl i