Derpa förekom Just ingenting synnerligt, om ej let, att Talmannen i några få ord lyckönskade tåndet till besluten, och följderna af dessa öfveräggningar, och tillkännagaf, att han ej skulle glömne en heder, som aldrig vid någon riksdag varit större, aldrig djupare känd. Derjemte tillkännagaf han, att flera önskat, det lenna diskussion, som nu i representationsfrågan blifvit inom ståndet hållen, måtte särskildt tryckas; vartill också ståndet Jemnade sitt bifall. REPRESENTATIONSFRÅGAN I BONDESTÅNDET. Plenum den 24 Oktober. Per Sahlström från Stockholms Län inlemnade ett skriftligt anförande, hvari han, efter en vacker inledning angående den närvarande representations-formens brister och nödvändigheten af en förbättring, undersökte först rättsenlighetem af den grundprincip Utskottet antagit och sedan möjligheten att genomföra den förändring dess ane tagande skulle medföra. I afseende på det förra yttrades bland anmat: aBetraktar man den allmänna valprincipen än närmare, och med afseende särskilt på vårl stånd, så förekommer dervid först att, i följd af Bonde-Ståndets betydliga antal och förmögenbetsvilker, en större del af valrätten skallstadna i dess hand, hvilken valrätt, med urskillning och omtanka begagnad, ofelbart skall åt denna klass återförvärfra och bibehålla den samhällsställning, som densamma, enligt statens grundide och allmänna rättsförhållande bör tillkomwa; för det andra: bör detta förslag om en allmän valrätt finna sympathi hos den större allmänheten, så mycket helire som det dels utgör en rättvis grundval för ett begrepp, det förståndet lättare fattar, än det genom bevisning kan bibringas; och för det tredje: att den ömtålighet om en annan statens lifsprincip, som nu gör sig gällande nemligen den om alla medborgares likhet inför lagen ovilkorligem fordrar: tcke allenast en jemkning i de rättigheter och skyldigheter som enligt denna princip hvar och en tillhörer, utan ett helt och fullständigt erkännande deraf att ingen medborgareklass bör kunna tillerkännas något slags politiskt eller moraliskt företräde för en annan; så vidt detta icke är grundadt i sakens natur, eller beroende på den intellektuellå öfverlägsenhet, som gör det till en pligt att densamnaa sig underkasta. I afseende på det sednare eller frågan: abör Bonde-Ståndet ingå på någon modifikatien, eller strängt vidhålla den grundsats, som för de gllmänna valen ligger till grund? anfördes: aFör att besvara denna fråga måste äfven undersökas, huruvida nationen verkligen vinner eller förlorar, om principen af allmän valrätt nu fastställes, eller dermed ytterligare några år uppskjutes, För egen del är jag öfvertygad: att, om denna angelägna förbättring ännu en tid uteblifver, förlusten skall blifva stor för det allmänna, och måhända oersättlig, då vi icke hafva framtiden i vår hand; men ock a vinsten skulle blifva så mycket större och följdrikare, derest förslaget i dess helhet kan genomföras, äfven med äfventyr af några års dröjsmål. Å andra sidan kan med något skäl invändas: det vi skulle handla oförsigtigt eller mindre omtänksarmt, em vi försummade att begagna de concessioner och fördelar som nu möjligen komma att erbjudas. Skulle dessa komma att utgöras af upphörande af sjelfskrifvenheten till representant, samt en så inrättad vallag, att Bonde-Ståndet kan och får välja representanter i mån af dess antal och förmögenhet, fritt ur egen eller annan klass, så måste det medgifvas att de utgöra förbättringar, som noga böra öfvervägas, innan de förkastas, helst, som nyss är sagdt, framtiden icke är i vår hand: — På grund af allt detta önskade Tal., att Ståndet ville förena sig om antagandet af Utskottets förslag; dock med den utsträckning i afscende på valrätten, att ingen hemmansegare, som för det närvarande åtnjuter valoch representationsrätt, må densamma för framtiden beröfvas. Häruti instämde vice Talmannen Per Erikson samt Jöns Ersson från Wermlands, Olof Jatobssonr från Södermanlands, Sven Isaksson och Nils Magnusson från Calmare, Lars Larsson och Per Persson från Örebro, Didrik Wesström från Stora Kopparbergs ech Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs Län, Ephraim Larsson från Elfsborgs Län (skriftligen): lI detta vigtiga ögonblick, då vi såsom redlige representanter för Svenska allmogen, för första gånIgen sedan 1809 års regementsförändring, skola fatta dbeslut angående den ombildning af nationalrepredseutationen, som redam då erkändes nödig; men hvilkens beredande mött så ringa uppmärksamIhet af Regeringen och Riks-Stånden, under det latt den likväl ntgjort föremål for alla upplyste medborgares önskningar och för största delen af I folkels fordringar; kunna vi icke annat än med Hiflig erkänsla tacka de nitiske och ädelsinmade män i Rikets Ständers KonstitutionsUtskott, som, genom Iframläggaudet af ett motifieradt förslag till:en sådan reform, satt oss i tillfälle att nu förbereda densämma, — att genom offentliggörandet af förståget, till Ihvarje Svensk avans begrundande öfverlenina, att Jinnan nästa riksdag öfvertyga sig om dess nödvän-Adighet, nytta, och verkställbarhet, såkat att genom vårt allvarliga och fördomsfria beslut, lemka alla Sveriges innebyggare det högtidFiga beviset, att Sveriges Bonde-Stånd med glädje orhfattar möjligheten att öppet ech ärligt medverka till det stora steg, som för det närvaratide utgör Kufyudförksnålet för nåtionens uppmärksamhet. — Mine bröder! vi Thafve Wånga anledrnidgar att med värmt ifra för Jen förämdring, rt öv bör. öppraförThbättringarnes bana; som bör Keti natiören häftr Rgarnes DInga Ae: ords tryEBa Hat Pr