Plenum den 31 October.
För middagen.
Det af Hr von Hartmansdorff. Aug. afgifna för
slag till Ståndets gemensamma tanka föredrogs dervid
Grefve Spens, C. G. kunde i många fall icke bi
träda åsigterna i detta förslag, men då det synt
vara det högsta, hvartill man inom detta stånd kun:
de komma, ville han framställa några anmärknin-
gar, för att deri vinna mera tydlighet och be-
stämdhet, Gr. förslog sålunda -en förändrad re-
daktien af de flesta punkterne. I afseende på dei
5:te Ståndet ville Gr. erhålla elt mera positivt stad-
gande, än, att dertill borde räknas ude, som icke
hörde till någotdera af de andra stånden, men
hvilket bestämmande borde öfyerlemnas åt Kon-
stitutionsUtsk:t.
Hr von Hartmansdorff, Aug. hade föga att in-
vända emot Grefve Spens anmärkningar.
Friherre Sprengtporten J. W., hade blott önskat
urdvikande af alla detaljbestämmelser, men då stån-
det icke tycktes härpå vilja ingå och det vore af
vigt att, så vidt möjligt, bibehålla samverkan inom
Ridd. och Adeln, ville Frih , ehuru det förslag,
som nu vore föremål för pröfning, i betydlig mån
skiljde sig från hans egna åsigter, likväl rösta för
dess antagande, utom i sådane punkter, hvilkas
godkännande skulle afskära möjligheten, att vid nä-
sta Riksdag få förslaget antaget. Skriftligen fort-
for Frih., watt han, för att dela jemnt ståndet och
samhällsklasserna emellan,! ville, att man återgick
till de förhållanden, som ägde rum innan något
Stånd efter 1809 med sig förenat större eller min
dre antal af de oerepresenterade. Sålunda skulle
hvarje Riksstånd representeras med t. ex. 60 med-
lemmar och åt de orepresenterade afstå s:delaf de-
ras egen sätt. Ridd. och Adeln skulle skänka o-
frälse embetsmän med Kongl. fullmakt och afske-
dade embetsmän, hvilka innehafva pension eller fa-
stighet, 12 röster; Presteståndet till universiter, lär-
da samfund och yrken samt skolväsendet lika mån-
ga; Borgarståndet åt representanterne af bruks- och
fabriksrörelsen på landet samt husägare i städerne
äfvenså; och Bondeståndet eller skatteallmogen lem-
na frälset 12 röster. Som det skulle blifva svårt,
att finna någon inom de näringsidkande klasserna,
hvilken under 15 år, vid de under samma tid fö-
rekommande 5 Riksdagar, kunde lemna hem och yr-
ken; för att i öfre kammaren uteslutande egna sig
åt det politiska lifvet, föreslog Frih., att denna
kammare valdes för tvänne lagtima riksdagar och
ombyttes hälften hvarje gång, då troligen många af
medlemmarne i allt fall komme att omväljas. Om
man- ansåge återhållskraften härigenom minskad,
kunde sådant rättas genom stadgande, att vid grund-
lagsfrågors afgörande riksförsamlingen, derest 5 le-
damöter yrkade det, sammanträdde ståndsvis, der-
vid hvarje stånd borde bibehålla sitt veto och de
aggregerade klasserna rösta med sigma stånd. Frågan
om antal af medlemmar i öfra kammaren vore af
mindre betydenhet, men troddes böra vara !4;:del
utaf det hela, då hvarje distrikt kunde utse 3 om-
bud och deribland ett, utan afseende på någondera
kammaren äfven utom distriktet och tilläfventyrs
utom ståndet. :
Frih: Boije, Ludv., skriftligen, fann i öfra kam-
maren icke nog af det återhållande elementet, helst
då samme valmän skulle äga utse medlemmar i
begge kamrarne. Så länge man ännu erkänner en
skilnad emellan samhällets ideella och materiella
intressen, och, till gärd åt de förra bibehåller Ad.
och Prestestånden, hade samhället en vättmätig for-
dran, att de skulle ställa sig till förmur emot de
materiella intressenas möjligen för långt sträckta
fordringar, och således härtill lemna dem förmåga.
Att af 5 stånd 3 gällde mera än 2, vore solklart,
och det vore då också solklart, alt återbållsförmå-
gan hos de 2 alltid skulle blifva vanmägtig. En
så ordnad öfre kammare vore icke konservativ, äf-
ven om den valdes för 5 år, ty det demokratiska
elementet . kunde deri lika lätt ingå, som det kon-
servativa. Vore ens möjligheten för sednare fallet
sannolik? ty när såg man väl demokratism, sedan
den åtkommit makten, gifva någon del ifrån sig?
Det af Hr von Hartmansdorff framställda förslaget,
ansåg Frih. såsom första steget att uppoffra Adeln
och Presteståndet; och yrkade derföre afslag å det-
samma. För att ej beskyllas för att vilja motarbe-
ta alla förslag, förklarade Frib. sig med glädje bi-
draga till de orepresenterades intagande och fördel-
ning på de 4 stånden, samt en rättsenlig tillämp-
ning af tvåkammarsystemet; men fordrade då, att
den öfre kammaren skulle vara mäktig att vid-
makthålla jemvigten icke blott emellan statsmak-
terna, utan äfven emellar samhällets ideella och
materiella intressen. Frih. föreslog derföre, att ne-l
dre kammarens personal skulle bli 200 ledamöter
och den öfra 50, af hvilka sednare Konungen borde
ega att för lifstiden utnämna 25, och nedre kam-
maren, att af sina medlemmar för hvarje Riksdag
inflytta 25 samt Konungen! utnämna ordförande i
begge kamrarne. Att ett sådant förslag nu icke
ens skulle få förekomma till pröfning ansåg Frih.
ligga deri, att den pluralitet, som afgjorde beslutet
i frågan om Frih. Sprengtportens förslag, icke in-
såg till hvilken grad man derigenom inskränkte sin
pröfningsrätt öfver de påföljande förslagen. Till
rättelse i detta misstag trodde Frih., att man nu ic-
ke hade annan utväg än att afslå ej mindre det fö-
redragne än alla andra, på ståndets berd hvilande,
för att såmedelst, om också med tidsutdrägt kom-
ma till en rättsenlig tillämpning af tvåkammarsy-
stemet, och man kunde då vid nästa Riksdag inför
nationen ådagalägga beredvilligheten att ingå på ga3-
neliga förändringar.
Hr Lefren, J. P. delade, rörande det återhållan-
de elementet, icke åsigter med Frih. Boije, Ett så-
dant element funnes alltid inom hvarje stat och
gjorde. sig ock slutligen gällande; men det återfun-
nes icke alltid inom samma klasser 1 staten. Det
rätta konservativa elementet vore menskligheten, de
bildades uttalade förnuftighet i hvarje tid. Efter
Tal:s öfvertygelse, funnes inom de orepresenterades
klass fullt lika mycket konservatism, som demokra-
tism, Der funnes mycket förstånd, mycken erfa-
renhet och mycken bildning, Dessa klasser skulle
säkerligen sluta sig till Adels och Presteståndens
majoriteter, om de vore förståndigt konservativa,
likasom till dem af Borgare- och Bondestånden,
hvilka inse nödvändigheten, att öfvergå till de kon-
servativa ideerna i en period, då faror hota från
Demokratien.
-— tt ov — - kg Pe dr ON RR ke br -
NN -— MA pr
TA RS FA aAa 7 DI 11