ER sa oo OM Ra a
ill protokollet framdeles tillägga, om han fann nå-
ot för sig beböfvas.
Derpå fattades följande beslut:
1:o Förslaget antages ej i sin helhet, utan stån-
en skola bibehållas.
2:0o Ännu orepresenterade, men dertill qvalificera-
je medborgare skola upptagas i representationen,
eldst på ett femte stånd
3:o0 Alla stånden välja hvardera inom sig ett lika
utal representanter, och hvarje stånd uppgör för
ig de för valen nödiga reglementariska föreskrif-
erna.
4:o Om ett femte stånd antages, eger Konstitu-
ionsUtskottet att uppgöra föreskrifter för de för-
ta valen.
5:o Representanterne fördelas på tvänne kamrar;
ill hvilken fördelning äfvens m arbetssätt m, m.
Sonst:sUtsk. har att uppgöra förslag.
6:0 Vid bebandling af grundlagsfrågor eger hyar-
e stånd inom sig rätt att besluta, med åt hvar-
lera förhehållet veto.
7:o Valbar är ej någon, som ej bekänner sig till
yrotestantiska läran.
8:o På föreståemde grunder eger KonstitutionsUt-
kottet till ständerna inkomma med nytt förslag.
Öfver beslutet i 5 punkten talade flera; ibland dessa:
Biskop Hedrån, som var af den öfvertygelse, att
venska statsförfattningen, sådan den hittills varit,
ch som uppvuxit ur svensk grund, särdeles bidra-
it att värna nationen och skydda folkets frihet
Ståndselementerna hade hittills varit de enda rädd-
ningsmedlen, och kunde författaingen ännu vara det.
politiken händer det ofta, att på olika vindkast
ch inom korta tider åsigterna kunna vackla, och
saBningen och fördomarne förvexlas. En röst från
fordna tider, fortfor Tal., må då höras och fördra-
sas. Jag önskar, sade han, heldst det gamlas bibe-
hållande, och i det närmaste oförändradt, såsom
jag förut uttalat; ej derföre, att det saknar brister,
men derföre, att det ännu motsvarar och skulle
fortfara att motsvara behofvet, om ej tidens otålig-
het vore. Jag önskar derföre, fortfor han, endast
att man afbjelper bristerna och att riksdagsarbetet
förändras. Konst:sUtsk:t skulle gjort sig ännu mera
förtjent af fäderneslandet, om det ordnat och för-
enklat detta, och skulle derigenom hafva förekom-
mit vådor. Man hade alltid erkänt den bristen,
att flera berättigade ej kunnat inrymmas; men när-
varande författning bade dock aldrig tillbakavisat
något intresse. De som klaga hade egentligen åsyf-
tat något annat, än de orepresenterades fördel. Icke
desto mindre tillstyrkte Tal, att desse få plats,
men att dermed också det öfriga må bli oförändradt.
Detta vore väl svårt, men, öfvertygad om det när-
varandes företräde, hade Tal. önskat, att de måtte
fördelas på de andra stånden. Deremot hade man
väl invändt, att stånden skule förlora renhet och
karakter, men detta tredde ej Tal. Den föreslagna
inympningen syntes honom skola bidraga till för-
stärkning och utbildande af del hela. Och huru
skulle man förklara det chaos, som skulle utgöra
det femte ståndet? Redan hade man också yttrat,
att äfven det ej skulle undgå att möta hinder. Tal.
hade förut sökt bevisa, att närvarande kamrar e-
gentligen äro blott en, och lika myndiga. De haf-
va rörelse och återhåll, fortfor Tal. Långsamheten
skulle ökas, om de skulle sammanslås till en. Det
praktiska beviset hos brödrafolket talade också ej
för saken. Man hade sagt, att ståndsintresset, splitt-
ringen, kampen och striden förvandlat stånden till
barbariska nationer och att Sverges stånd är dess o-
bestånd; och eburu Tal, ej ville våga ett både trött-
samt och troligen fruktlöst försök att söka öfverty-
ga om motsatsen, så torde dock, fortfor han, saken
förtjena en närmare undersökning. För öfrigt lärer
ej ett samhälle utan stånd, eller några klasser kun-
na ens föreställas. Och en sådan förändring skulle
icke heller vara att vinna på. Hvad som för hun-
drade år sedan passerade, var ett partissträfvandel
att tillvälla sig makten, hvilket skulle med nu å-
syftade förändringen lättare kunna ske, heldst om
konungamakten derjemte stöttes tillbaka. Inga be-
tydliga söndringar och splittringar bade egt rum,
som ej lätt kunnat afhjelpas. Visst hade sådane yp-
pat sig inom stånden; men, frågade Tal., hafva de
härflutit från ståndsintresse. Nej, fortfor han, des-
sa äro utkämpade; och om ettdera skulle vilja söka
göra något sådant gällande, skulle de andra motstå.
Nej, striden vore af större betydelse, och fördes
med djupare grundsatser, emellan konungamakten
och folkmakten, monarki och demokrati. Farlig
ansåg dock Tal. dem icke vara, om den föres sanm-
sad, och den syntes honom redan hafva kommit till
den politiska takt, att de sansade småningom söka
bevara konungamakten. Det är då, som öfverflytt-
ning på en eller tvenne kamrar, af hvilka i sedna-
re fallet den ene skulle lemna allt till spillo, och
snart duka under, i Tal. tanke cj vore välgörande.
Hufvudfrågan vore nemligen om konungamaktens
och folkväldets jemnvigt. Tal. röstade för bibehål-
landet af det gamla.
Prosten Lundblad anmärkte, att det mindre vo-
re representationssättet, än arbetssättet, som väckt
missnöje. — Arbetssättet skulle kununa hjelpas, om
representanterna sammanträdde till öfverläggningar
på ett rum, utom vid grundlagsfrågor, då hvarje
stånd skulle bibehålla sitt veto. Äfven med ett fem-
te stånd kunde ärenderna förkortas, om alla sam-
manföras och de fyra äldre sammanträda vid grund-
lagsfrågor. Eljest om ej detta kunde anses lämpligt,
ville Tal. antaga fördelningen i tvenne kamrar; och
vore då ett nödigt återhåll, att högre kammaren
kan förkasta tvenne gånger ett förslag, och sedan
bela nationalförsamlingen sammanträda och genom
omröstning med tre fjerdedels pluralitet afgöra.
Prosten Sidner qvarstod vid sin öfvertygelse om
enkammarsystemet såsom bäst. Förbättrandet an-
såg nemligen Tal. bestå deri, att egentliga välbe-
tänkta nationalviljan skulle raskare och bättre ut-
tryckas; då Tal. deremot fruktade, att tvåkammar-
systemet blefve sämre än det närvarande. Ett fem-
te stånd skulle blifva konservativt, äfvensom en öf-
re kammare; men detta konservativa funnes i Ko-
:Inungens veto Tal. såg ej, hvarföre man skulle
Tbilda en ny villa. Vissa frågor, såsom grundlags-
I frågor, kunde hvila till nästa riksdag. Hvad för-
lenklingen eljest vidkom, hänvisade Tal. till sin re-
I servation och tillkännagaf, att ham röstade för en-
I kammarsystemet,
Prosten Sandberg: om det erkännes, att utom re-
presentationen finnes mycket vigtigt, som deri bor-
iIde ingå, och meningen är, att i representationen
-Ibör ingå allt, hvad landet bar vigtigt och insigts-
la as: c2 anesfo Tal häst att na att fanta tå Rd