atliäa och rika. Man hade talat om behotvet at
n högre kammare, der börd, insigt och förmögen-
wet kunde inrymmas; och skulle en sådan hos ossj
ormeras af en länsnämnd, som man föreslagit, sål
unde ej Tal. på flera skäl erkänna den, ty en så-
lan kunde lätt sönderbrytas af enskilde intressen
ch söndringar. De organiska delarna, som utgöra
let hela, befrämjades bäst af det hela. Ett allmänt
ntresse vore ett tomt ord, om ej de enskilda sam-
nangjutas till ett organiskt helt. Stånden borde
lerföre sammansmälta. Borgen och säkerheten för
epresentationsrätten vore något inre, och skulle
igga just i det husfaderliga, hvilket Tal. ansåg för
n oföränderlig census, De som betrakta staten som
n enhet, göra den blott till en kerporation. Vill
nan nu gifva staten en my form, så måste man un-
lersöka botten. Utskottet hade väl framkastat en
och annan grundsats, men alltsammans vore blott
nkonseqvenser. Samhället kunde dock ej uppstå
utan samstämmighet. Staten hade ett högre ur-
;prung, den vore en högre idee. Behofvet af en
konstitution vore så mycket större, ju flera olika
organer inginge i samhället. De karakteristiska
ståndpunkterna voro då bestämda genom korpora-
tionen; och valfriheten, efter den ordnad, hade alltid
ett visst fält, då derjemte gjordes afseende på den
andra factorn, det moraliska, karakteren, som må-
ste af förtroende uppsökas. Men, som bildning los-
sar sinlighetens och egoismens band, så hade också
den bildade klassen anspråk. Man hade sagt, att
de fyra stånden voro fria nationer; men hvad det
första — tndet beträffade, så tillhörde det egentligen
en försvunnen tid. Dess politiska rättigheter bor-
de regleras såsom ofrälse embetsmäns och possessio-
naters. Man hade sagt, att det vore ett nödvändigt
stöd för monarken; men detta trodde ej Tal., ty
är ståndet i begreppet falskt, så vore också stödet
falskt. Tal. fortfor: om min röst trängde till fur-
star, skulle jag säga: tron ej dessa, utan uppsöken
folket. Hvad presterna anginge, så hade religio-
nerna inverkat på staterna och förhållanderna, och
borde ej derifrån skiljas Tal. trodde, att religio-
nen alltmera invexte i staten, särdeles protestan-
tismen. Om nu statens mål vore frihet och protestan-
tismens tanke och samvetsfrihet, så vore också pre-
sterna vigtiga för staten. Politiska tvister, der de
uppstått,ihade å ena sidan gällt konungamakten, å den
andra kastinrättningen. Ståndsintressena hade för
öfrigt någonting kompakt, och skulle försvinna, om
de förenades, och om man någon gång, fortfor Tal.,
i detta stånd yttrade sig för ett materielt intresse,
så gällde det Bonrdeståndet, hvarifrån malmen upp
hemtades. Ståndsskilnad skulle alltid ega rum, till
dess en högre ande verkat och gifvit staten en an-
nan karakter. Huru kammarsystemet skulle inrät-
tas, derom var Tal. ej ense med sig sjelf. Tal.
hade för sig sökt en annan grund, och funnit den
under samtal med sig sjelf och den gamla tiden
Men denna tid hade talat med symptomer; dock
hade ej Tal. kunnat undgå, att blicka på de gamla
tidernas ech staternas vördnadsvärda senat. 9Sena-
torn i vår tid vore dock en helt annan person än
de gamles. Det vore den. som ur försvunna tide-
hvarfyven hemtat lärdom och erfarenhet, som ser na
turen med tillhjelp af naturvetenskaperna, och som
således ej ensamt ur eget förstånd hemtat sin vis-
dom och bildning. Våra barn skulle egentligen be-
böfva en sådan. I denna senat ville då Tal., utan
afseende på antal, införa allt, som hade bildning,
och såg i dess öfre kammare en sådan, som den,
hvilken i Frankrike bildar Pärskammaren, inom
hvilken Tal. gjorde sig ett klart begrepp om sta-
ten. I den lägre deremot ville Tal. inrymma dem,
som ej rätt fatta statens begrepp, såsom bönder och
handtverkare. Karakteren af dem vore känsla af
sambällsrätt. Så hade Fal. föreställt sig, men den-
na tanke, som han för sig sjelt bevarat, önskade
han nu, då den uttalats, måtte skonsamt bedömas
Resultatet af Tal. åsigter var eljest: ståndsprincipen:
bibehållande och representationsförfattningens re-
nande oeh utvecklande så, att den bildning, som
nu står utanför, må komma in och sammanföras der-
efter med den förut befintliga på tvenne kamrar
StatsRådet Poppius saknade ej anledningar till
anmärkningar mot Utskottets förslag. Tal. val
dock beredd att beträda reformernas bana. Då grun-
gen lades till nuvarande konstitutionella förhållander
funnos redan män, som förutsågo behof af ändring
Tal. var äfven en bland de rörelsens män, som if-
rade för fäderneslandet, men dessa voro på den ti:
den sådana, att de rättade sig efter de män, som
hade erfarenhet och insigt. Det vore ej det rätt:
mannamodet, som träder tillbaka, när farorna fö-
restå. Större eller mindre brister måste vidlåda
allt. När det, som ej kan bestå, ramlar, så fram-
kallas ett nytt. Händelsernas utgång 1809 voro de
då bästa. Hvad anginge Utskottets förslag, så
skulle det ej leda till det mål, som Utskottet !åsyf-
tat. Det vill synas, som Utskottet glömde det gam-
la Sverige, och ville göra försök med ett nytt; men
Tal. var ej mycket för vådliga försök. En repre-
sentation berde sammansättas af högsta möjliga kun-
skaper och bildning; men att en sådan kunde bil-
Idas genom allmänna val, tviflade Tal. Dessa måt-
te i öfrigt gälla hvad de kunna, i de land der de
iakttagas. Tal. väntade, att den dag skulle uppgå
Idå de äfven här kunde tillämpas, men ville ej at
fäderneslandet skulle underkastas vådliga försöl
med sina följder. Tal. instämde med Hr Hallström
De lika berättigade borde upptagas; alla represen
tanter genom val utses till lika antal af hvarj
stånd; ålder för valrätt skulle vara 25 år, för val
Ibarhet 30; representationen skulle sammanträda p
tvenne kamrar, bland hvilka till den öfre funne
andra elementer att tillgå, än pärer; riksdag skull
hållas hvartannat år och arfvoden försträckas u
Åstatskassan. Tal. var eljest färdig, att ingå på d
förändringar, som kunde bidraga till förbättrin
och förenkling; men, fortfor han, vill man fortg
på reformernas bana, borde man betänka, att de
är. genom sämdrägt allena, som något för state
gagneligt kan uträttas. Begärde återremiss.
Härmed var det hufvudsakligaste af diskussione
slutadt. Några Tal. uppträdde med några berigt
ganden, såsom Kyrkoherden Bergvall mot Bisko
Holmström och Biskop Heurlin mot Hr Ödmat
Derjemte talade Prosten Nordhammar i likhet me
hvåd han: förut. yttrat, men med det tillägg, att, or
ej enkammarsystemet, som han. mest gillade, cr
kännes och antages, utan i dess ställe tvenne kar
rar, han reserverade sig på förband deremot, a
presterna skulle tillhöra den öfre, då de, såso!
- — flat Åach fun 7. tage talan härda me