VA NARVA RV MI IRMA HM — Vg OCT RBRATE PVE PN slag, att en inkomst af 2009 Rdr banko skulle erforlli; dras för ledamotskapet i öfre kammaren och valdi-lte strikterna så utvidgas för val härtill, att två eller D flera förenades till en. På Friherre Sprengtportensln: anmärkning, att ett sådant förslag om det antogs, lje skulle för KonstitutionsUtskettet alltför mycket in-Jdi veckla frågan, enär intet annat Stånd vidrört så-lm dane detaljer, hemställde Hr Landtmarskalken, attlm frågan måtte få förfalla, hvilket äfven bifölls. Det-lk samma blef fallet med 8, 9, 10, 11 och 12 punkter-1ss na i Hr von Haärtmansdorffs förslag, emedan de derije: förekommande detaljer ansågos lämpligast böra öf-Jji verlemnas till KonstitationsUtskottet. Herr Lefren!n reserverade sig likväl emot beslutet i hvad det an-lu gick 10, 411 och 12 punkterna. Nu förekom ett aflG Grefve Spens gjordt förslag, såsom tillägg till Herrh von Hartmansdorffs så lydande: aVäckes på sedna-lt: re Riksdag än den, der beslut fattas om intagande lf: i Riksförsamlingen af femte Ståndets ombud, fråga om le ändring i något Stånds representationsrätt, sammanh träde detta Ståndets på Riksdagen närvarande omlf bud från begge kamrarna, och blifve intet annatjk ändringsförslag Riksförsamlingen underställdt än det, d som dessa ombud genom flesta rösterna godkändt.lo Till antagande af ett sådant förslag fordras sederid mera Riksförsamlingens bifall och Konungens samtycke. Motionären föreslog väl sjelf, att detta förslag måtte få förfalla, såsom stående i nära sammanhang med 410 punkten i Herr von Hartmansdorffs; men denne sistnämnde förklarade, att han i sådant fall måste upptaga det såsom sitt eget, emedan ett sådant stadgande vore nödvändigt för bevarande af Ståndets privilegier. Häröfver uppstod en mera lång än intressant diskussion. Förslaget försvarades af Friherre Hamilton, Hrr Lagerhjelm, Rosenblad, Lefrn och Hohenhausen, hviika ansågo af vigt, att några garantier bestämdes för bibehållande af Ståndens representationsrätt, enär Rikets Ständer ansett denna princip såsom riktig; men bestriddes deremot af Herr von Troil och Friherre Cederström, hvilken sistnämnde ansåg denna fråga vara på sidan om det Utskottsbetänkande, som låg till grund för öfverläggningen. Frih. Sprengtporten åberopade det förslag till representationsförändring, han ingifvit, och hvari han föreslagit, att privilegiifrågor skulle afgöras af de fyra Ständen, som dervid voterade ståndsvis med sina supplementarklasser, hvilken method han äfven nu projekterade i afseende på grundlagsförändringar, i händelse icke hela saken finge förfalla. Talaren kunde nemligen icke instämma i Grefve Spens förslag, hvaraf han befarade flere olägenheter. — Herr Friherren och Landtmarskalken förklarade, att då ifrågavarande förslag icke blott anginge arbetssättet, utan äfven sättet för ändringar i den vallag Rikets Stämnder kunna komma att antaga, ansåg Hr Landtmarskalken sig icke kunna vägra proposition, hvilken först komme att angå det af Grefve Spens afgifna förslag, som Hr von Hartmansdorff för sin räkning upptagit; blott i händelse detta förkastades, kunde de förslag Friherre Sprengtporten och Grefve Spens under diskussionen afgifvit, af Hr Landtmarskalken framställas. Ifrågavarande förslag bifölls af Ridd. och Adeln, men hvarvid Friherre Cederström protesterade emot detta beslut. Sedan Ståndet, på Herr Landtmarskalkens framställning, förklarat öfyverläggningen om representationsfrågan slutad, upplästes en skrift af Hr Lövenström, J., som deri reserverade sig mot alla Ståndets beslut i detta ämne, emedan han ansåg den enda väsendtliga förbättring i den nuvarande representationen vara antagandet af enkammar-systemet och allmänna val. PRESTESTÅNDET. Plenum den 28 Oktober. Denna dag fortsattes diskussionen öfver Representationsförändringsförslaget: men dessförinnan reserverade sig åtskilliga bland ståndsledamöterna mot de af ståndet medgifna förhöjningarne af statsregleringsförslaget i flera dess punkter. Prosten Ödman, såsom frånvarande när statsreg-j leringsförslaget i ståndet förevar, reserverade sig mot tillökningarne. Hade några sådana varit nödiga så hade de bordt afse bildningens befrämjande, och utveckling i statsekonomiskt afseende. Prosten Hallström rererverade sig mot åtskilliga punkters förhöjda anslag till inalles 168,940 Rdr, utom hvad han dessutom ogillade, eller anslaget till ministerstaten 200,000 Rdr, hemliga utgifterna, kabinettskassans behof och de 40,000, som anslagits till utrikes ministern. Prosten Sandberg hade, då han reserverade sig, önskat få till protokollet förd hela sin reservation, och begärde nu detsamma. Den vidrörde särdeles hvad som blifvlt beviljadt utöfver Utsk:s förslag. Det, som blifvit sålunda anslaget till ministerstaten, 200,000 Rdr till kabinettskassan, hvars skuldbelopp bordt uppgifvas, för att af ständerna på något sätt uppgöras, samt till Gardesregementerna, för hvilka åtskilligt kunde nedsättas. Extra utgifterna 200,000 Rdr, kunde, ansåg Tal., äfvenledes nedsättas. Deremot ansåg Tal. theatern böra vara en af natienens mest bildande anstalter, och åberopade, i afseende på den, förut sin afgifna reservation. Häruti hade många af ståndsledamöterna instämt, och armälde sig äfvenledes nu dertill Prostarne Lindmark och Sidner, samt Dr Thomander. Prosten P. G. Svedelius ogillade också en på sednare tiden tilltagande ifver att offra på statsbhofven. Fullständig reda, ordning och upplysning fann Tal, sig böra önska. . Prosten Säve reserverade sig mot de förhöjda utgifterna på andra, tredje och fjerde hufvudtitlarne. Det dryga anslaget till minmisterstaten hade ej heller varit befogadt, så länge kabinettskassans tillstånd ej är kändt. Anslagen till Hofrättersma, Krigskollegiam, Gardesregementerna och försvaret till sjös ogillades. Till skärgårdsflottan, som blifvit för litet ombesörjd, hade en viss portion bordt afsättas. Tal. yrkade besparingar, emedan det var säkraste medlet till att få en änmdamålsenligare or ganism och förbättring. Prosten Nordhammar instämde med Hr Ödman, hvad angick grundsatserna, ehuru han i särskilda delar var af olika tamkar. Tal. hade, af personlig konsideration för Komungen, förut bifallit. Tal. mindes den tid, då konungen bars på folkets händer, erkände, att man gjort sig för stora anspråk , men också. att han HKållit mer, än man önskat.