affattade resumeen är för den 3 November ytterligare något förkortad. Af Bonde-Ståndets diskus-sion skall slutet snart följa, och Läsaren har då; erhållit en i det närmaste fullständig öfversigt af: hvad inom de serskilda Stånden passerat i denna vigtiga fråga. — —aKMiE—— — — Genom Wermlands tidning underrättas man att Wermlands Provincialbank fått sin oktroj förlävgd på 4 år efter nuvarande oktrojs slut eller intill 1847. Vilkoren sägas vara något skärpta. — Ett befordringsmål, på hvars afgörande nyfikenheten är mycket spänd, är tillsättandet al: Consulsplatsen i Rio de Janeiro. En mängd sökande hafva härtill anmält sig, bland hvilka märkas f. d. Justitiarien på St. Barthelemy, Förste Exp. Sekreteraren I. G. Morsing, f. d. General-Con-! suin i Algier, Hofmarskalken Lagerheim, Handlanden i Carlshamn, Riksdagsmanuen Focnander, Premier-Löjtnanten J. C. von Schantz och Andre Stadsläkaren af Grubbens. Ibland Handelssosieteterne, som häröfver varit hörde, hafva alla rekommenderat Hr Foenander; men med någon olikhet i rum på förslaget. Handelssocieterna i Stockholm och Norköping hafva neml. främst rekommenderat Hr Morsing och Lagerheim såsom af dem fördelaktigt kände. Kommerce-Kollegium har på förslag uppfört i första rummet Hr Morsing, som i 44 år varit tjensteman på St. Barthelemy och gjort vidsträckta resor i West-Indien och Norra Amerika; i andra rummet Hr Lagerheim, som förut haft en mångårig anställning i Statens tjänst, och i dei tredje Hr Foenander, på grund al det förutnämnda förordet från samtlige handelssocieteterna. Några befara nu imedlertid, att en plan skail vara a bane att förskaffa sysslan åt en annan sökande med förbigående af alla de på förslaget uppförde. Vi hoppas alt detta må vara ogrundadt. Äfven omtalas det, att man skulle vara sinnad, att öka på lönen för denna plats högst betydligt, ända till några tusen R:dr Hamburger Banko. Då man besinnar, att redan blotta anställningen såsom Svensk och Norrsk konsul i nämnde hamn skulle lemna hvarje affärsman, som förstår handeln, en högst indrägtig inkomst, så hysa många den ölvertygelsen, att en påökning i löneförmåner endast skulle innefatta ett Pr bättrats, och att han ör tt onödigt bortkastande af en betydlig summa. — Till Biskop Tegners familj skail nyligen ett bref hafva ankommit från Schleswig, skrifvet al honom sjelf, hvilket innehållit den fägnande underrättelsen, att hans helsa högst betydligt förkade efter någon tids förlopp återvända till Sverige. — Med anledning af det äfventyr, som vid -ångfartyget Sveriges utlöpande från Calmar d. 50 sistl. Oktober föreföll, har befälhafvaren å samma fartyg, Hr Premierlöjtnanten Palander, till Öfverpostdirektörsembetet insändt en rapport, som meddelar följande hufvudsakliga uppgifter. Då ankaret, nyssnämnde dags morgon, skulle Ayftas, följde det med fartyget, så att detta föll inåt land, hvarföre pefälhafvaren nödgades sticha ut på den under invindning varande kettingen, för att åter stoppa uppp. Fartyget sackade då ned på de akterut liggande fartyg, men gjorde ej vidare skada, än att det skamfilade en siagsegelslejdare af bogsprötsnoeken på en slup, och ett kryssvant på en galeas, samt bräckte en solidäfvert på en skonare. Dessa skador bafva blifvit ersatte. Sedan ångfartyget sett upp för ankaret och kommit vindrätt, utfördes en tross, för att kunna falla rätta vägen och fartyget sattes i gång. Slupen, som utfört trossen, togs på släp, men den var skarp och kunde ej vaka, och då passagen var krokig, så att Hr P. ej vågade stanna machinen, för att upphissa slupen, lät han losskasta stläptåget och befallde de i slupen varande trenne man att gå i land, aflemna slupen och resa landvägen till Carlskrona, hvilken resa kostade blott 7 Rdre. Hr P. anmärker tillika, att fartyget vid tillfället var omgifvet af grund och hade att kämpa med sjögång, storm och ström, samt att under den tid han fört detta fartyg ingen motgång träffat detsamma. tre ————— tr i I I