utskottets protokoll vid förra och denna Riksdag
granskades, skulle man finna många skäl, hvarför
det är så svårt att få Statsrådet fulltaligt. Tal. af-
styrkte skrifvelsen.
Biskop Aed:en fann Utskottet ej med full nog-
grannhet hafva betraktat sin grundlagsenliga bestäm-
melse. Tal. trodde sig ej i någon bekstaf i grund-
lagen finna anledning till en sådan granskning af
hvad Regeringen bör iakttaga. Detta syntes Utskot-
tet ofta förglömma. Det vore ej grundlagsenligt, att
Utskotten komma med sådane petitioner. Om detta
Utskott derför finge förebråelse, borde det ej undra
derpå. Vid riksdagar hade ofta så vankats. För
öfrigt hade Dr Thomander ställt denna fråga på rätt
ståndpunkt. Det vore ett vid annan Rikdag blif-
vande Konstitutionsutskott, som finge att granska
detta. Om något nu, hvad sjelfva saken anginge,
skulle vinnas, så vore det, att bristen möjligen häf-
des, men då blefve det en erinran så för den, som för
regeringen. De rädgifvare, som bidragit till försum-
melsen, borde ställas till ansvar, men som inga
handlingar finnas, hade det ej kunnat ske. Tal.
ville tro, att det låg i allas ögon, att allt, som ta-
lats och skrifvits, ej saknar grund; men man hade
sett, att Regeringen tillsatt 7 å 8 nya ledamöter,
och då kunde man ej säga, att den ej gjort allt sitt.
Derföre vore ännu mindre skäl, att frambära skrif-
velsen. Tal. fruktade, att alla omsorger, som ta-
lande och skrifvande haft, aflägsnat dem, som eljest
ej kunnat vara oberedde, och trodde, att en foster-:
ländsk regering i lugn bättre skall arbeta för lan-;
dets väl. Skrifvelsen vore således ej befogad. Den:
ena statsmakten borde också, så litet som möj gt, ;
besvära den andra. Motsatsen skulle leda till be-:
tänkliga följder. Tal. konformerade sig med Hr Hall-
ström och afstyrkte samt afslog skrifvelsen.
Prosten Sandberg ville ej inlåta sig i slippriga
undersökningar, om Utskottet gjort rätt celler ej.
Det vore dock grundlagen, som borde bestämma må- !
lets beskaffenhet, men ej Utskottet. Tal. önskade:
lika lifligt, som någon, att Konungen måtte få goda:
rådgifvare och landet en god styrelse. Skälen för
skrifvelsen skulle nu vara grundlagsförändringarne, !
men Tal. hade ej i betänkandet N:o 9, der dessa
stodo att läsa, kunnat finna, att de äro af den be-
skaffenhet att de förhindra Utskottets behandling af
konstitutionens ombildning, m. m. Således vore ej
mog skäl till skrifrelsen, som Tal. dock eljest cj
hade något emot. Då en sådan vore i antågande
från Ekonomiutskottet, vore det nu så godt bifalla
denna skrifvelse, för att uttrycka sitt bekymmer,
och sin önskan, att Konungen måtte få goda råd-
gifvare, och med skonsamhet upptaga de redliga vil-
jor, som kunna vara beredda att ingå i hans råd.
Dr fallin fann sig förekommen af Hrr Hedren
och Sandberg, och instämde med dem (2).
Prosten Nordhammar förenade sig med Dr Tho- :
mander. Skulle som auktoritet antagas hvad som
föres genom pressen, så skulle man äfven deruti
finna skäl till betänkligheter; men Tal. ville hafva
till protokollet antecknadt, att man ej borde äbe-
ropa hvad på denna väg kommit till allmänheten.
Tal. trodde, att allt vore af Konungen gjordt till 4
landets fördel. Ingalunda kunde Tal. eljest anse I
den äran, att blifva kallad till en Konungens
radgilfvare, hotas med vanära. En sådan persomn i
kunde ej anses vara belönad och straffad af
annat, än sitt eget samvete och efterverldens dom. !
d
j
Den, som af annan inflytelse låter sig intalas, vore
bäst att han ej komme in i Konungens råd. Detta
ville Tal. hafva i protokollet intaget, för att afböja .
hvad man kallar lycksökeri. Utskottet hade inga-
lunda varit förhindradt att göra ett sådant förslag.
Biskop Heurun gillade, att tidningsauktoriteten I
ej horde läggas till grund, men upplyste, att flere ::
försök varit af Konungen gjorda, att få minister- i
platser tillsatte. Tal. önskade, att, i fall en skrif-
velse skulle afgå, man deri skulle anhålla, att Ko-
nungen måtte meddela sina beslut i grundlagsfrå- ; i
gorna,; ty ej blott ständerna, utan äfven Konungen d
bade rätt att gilla eter afslå sådana frågor. Andra; p
Stånd hade derom en gång beslutat skrifvelse, och
nu vore en att förvänta från Ekonomiutskottet. i
Skulle nu en sådan afgå, så borde den vara i de
mening Dr Thomander yttrat.
Dr Moren ansåg det formella af mindre vigt, och
att det vigtigaste vore ett fritt yttrande af Ständerna, :
ett fritt uttalande af deras bekymmer och deras der a
tagande. Förr kunde ej harmoni emellan Konungen i
och folket ega rum. Jag säger folket, fortfor Tal., ib
ty jag gillar ej denna skilnaden mellan statsmak- jä
terna. Jag känner biott en, och det är Konungen. ib
-Hvarje annan skulle förnärma majestätet. Det nu; ut
ifrågavarande förslaget hade Utskottet ör fverlemnat ät:
Ständerna, och skulle då Ständerna gå för långt, så ja
ha de förre konungar bevisat, huru kan tillrättavi- ;f
sas. Eljest om ett råd skall finnas, så måtte väl d
folket anse nödigt tillse, att det också verkligen är 0
till. I öfrigt ville Tal. instämma med Dr Thoman- d
der och begära återremiss. i
Dermed var diskussionen slutad. Talmannen för- n
klarade derpå, att Utskottet ej vore af grundlag be- g
fättigadt till sådane skrifvelser. Förklarade derjem-:r
te, att om han nu vägrade proposition, så skulle
han föras inför ett Utskott, som sjelft vore part. i!
Derefter tillkännagaf han, att han ej kunde framstäl- b
la proposition på annat, än afslag. lv
Då begärde Prosten Haliström, med det yttrande, li
att han respekterade Hr Talmannens öfvertygelse, ih
det proposition måtte som vanligt (om ref. hörde !T
rätt) framställas. Se
Talmannen frågade då: gillar Ståndet detta Ut-
skotts betänkande? lad
Derpå svarades högljudda ja och nej om hvaran- Yv
dra. ö
Prosten Sandbery uppstod nu och begärde vote-;
ting, som bifölls. Denna votering var al det resul- !v
tat, att Utskottets förslag afslogs med 98 ja mot 22:d
Bej, som voro för hvila, till dess denna formfräåga g
blifvit inför KonstitutionsUtskottet algjord. Emot
den af Talmannen vägrade propositionen reserverade n
sig Doktor Thömander. Prostarne Hallström och Öd-
man, m. IP
Sedermera förekom samma Utskotts betänkande
Nr 53, med anledning af Konunyrws proposition oms:
upphörande af hans ivrne röster T HÖjstu Dam-Iå
stolen hvaruti Utskottet afstyrker bifall till den aflb
Konungen sålunda framställda propositionen. Öfver
detta ämne yttrade sig
r Biskop. Nibelius, att han, såsom reservant, ansett
aa