peuple midtemot palais du roi på två likadana palatser; men protokollernas upphofsman .... nå ja; han har ändtligen för ett par veckor se dan nödgats träda tillbaka för framskridandet sedan han insåg, att han hvarken mäktade hin: dra eller följa det. Det skall gå med den oföränderliga viljan på samma vis, om hon ej vil förändra sig, foga sig. Hon skall varseblifva an: nars, men försent, att de der detacherade fä stena, de der ya skrufvarne på säkerhetsventiJen, blott tjenat att göra lågspänningen högspänd och att, om farten ökas derigenom på absolutismens triumfvagn, så hinner hon blottsnarare målet, som icke är någon triumf. — Men ni är kall; ni är från snöns och björnarnes land, de man icke ser hvarken på triumfvagnar eller ans dra vagnar, utan på släde! Ni anar cj våra varma känslor; ni låter wverlden ha sin gång. och tänken ej på politiken. Mina landsmän äro just nu som bäst sysselsatta med att förändra vår konstitution. Hvad? Verkligen? Nå, det var helt annat. Det hade jag aldrig förmodat. Och hvilken form tyckes den nya komma närmast, om jag får fråga? Den som gäller här, den Belgiska; förstås med ganska väsendtliga modifikationer. Ni har då fullt upp att göra hemma, och jag undrar icke på, att den Orientaliska frågan icke intresserar er; den kan icke heller på något väsendtligt sätt inverka på er ställning. Tvertom, ganska mycket. Om det skulle hända, att två af de stora makterna komme väpnade så nära Bosforen, som ni för ett ögonblick sedan tycktes förutsätta, så är det sannolikt, att de begge stanna qvar, för att bevaka hvarandra, eller att de fiendtligt dela sundet sig emellan, som vi och Danskarne det baltiska, på tullen när, hvilken icke lärer komma i fråga; eller ock, att den ena af dem, den största, tager alltsammans. Finner ni ej, att detta är just den bäst passande tid för oss att få vara i lugn och sköta våra serskilda angelägenheter, att göra upp våra egna förskansningar mot inre och yttre försåt? Ni kan ha rätt, och ni gör rätt; för ert eget land menar jag. Men räkna icke på, att det går alldeles så som jag sade! Det kan väl vara önskadt så af diplomatien på vissa håll; men sjelfva dessa segrar, som de allierade vinna i östern, utan Frankrike, dessa lysande bragder, hvari ingen Fransman får tillfälle att hölja sig med ära, måiste göra det svårare än någonsin att drifva igenom Guizots fredliga planer, och låta hela det skrytsamma hotet stanna i tidningsbladen. Vi få väl se, när kamrarna öppnas! — Men nog för en stund om politiken; jag skall nu uppfylla mitt löfte och visa er stradshusets märkvärdigheter. Jag skulle ej hafva meddelat detta samtal, om jag ej på den korta tiden, emellan brefpostens ankomst och den andra postens afgång, hört nästan samma åsigter upprepas öfver allt, såsom ett senljud af allmänna tänkesättet här och i Frankrike. — Brässel den 3 November 1840. osäker ————————AR