peuple midtemot palais du roi på två likadana
palatser; men protokollernas upphofsman ....
nå ja; han har ändtligen för ett par veckor se
dan nödgats träda tillbaka för framskridandet
sedan han insåg, att han hvarken mäktade hin:
dra eller följa det. Det skall gå med den oför-
änderliga viljan på samma vis, om hon ej vil
förändra sig, foga sig. Hon skall varseblifva an:
nars, men försent, att de der detacherade fä
stena, de der ya skrufvarne på säkerhetsventi-
Jen, blott tjenat att göra lågspänningen högspänd
och att, om farten ökas derigenom på absolu-
tismens triumfvagn, så hinner hon blottsnarare
målet, som icke är någon triumf. — Men ni är
kall; ni är från snöns och björnarnes land, de
man icke ser hvarken på triumfvagnar eller ans
dra vagnar, utan på släde! Ni anar cj våra
varma känslor; ni låter wverlden ha sin gång.
och tänken ej på politiken.
Mina landsmän äro just nu som bäst syssel-
satta med att förändra vår konstitution.
Hvad? Verkligen? Nå, det var helt annat.
Det hade jag aldrig förmodat. Och hvilken form
tyckes den nya komma närmast, om jag får
fråga?
Den som gäller här, den Belgiska; förstås med
ganska väsendtliga modifikationer.
Ni har då fullt upp att göra hemma, och jag
undrar icke på, att den Orientaliska frågan icke
intresserar er; den kan icke heller på något vä-
sendtligt sätt inverka på er ställning.
Tvertom, ganska mycket. Om det skulle hän-
da, att två af de stora makterna komme väpna-
de så nära Bosforen, som ni för ett ögonblick
sedan tycktes förutsätta, så är det sannolikt, att
de begge stanna qvar, för att bevaka hvarandra,
eller att de fiendtligt dela sundet sig emellan,
som vi och Danskarne det baltiska, på tullen
när, hvilken icke lärer komma i fråga; eller ock,
att den ena af dem, den största, tager alltsam-
mans. Finner ni ej, att detta är just den bäst
passande tid för oss att få vara i lugn och sköta
våra serskilda angelägenheter, att göra upp våra
egna förskansningar mot inre och yttre försåt?
Ni kan ha rätt, och ni gör rätt; för ert eget
land menar jag. Men räkna icke på, att det går
alldeles så som jag sade! Det kan väl vara ön-
skadt så af diplomatien på vissa håll; men sjelfva
dessa segrar, som de allierade vinna i östern, u-
tan Frankrike, dessa lysande bragder, hvari ingen
Fransman får tillfälle att hölja sig med ära, måi-
ste göra det svårare än någonsin att drifva ige-
nom Guizots fredliga planer, och låta hela det
skrytsamma hotet stanna i tidningsbladen. Vi få
väl se, när kamrarna öppnas! — Men nog för
en stund om politiken; jag skall nu uppfylla mitt
löfte och visa er stradshusets märkvärdigheter.
Jag skulle ej hafva meddelat detta samtal, om
jag ej på den korta tiden, emellan brefpostens
ankomst och den andra postens afgång, hört nä-
stan samma åsigter upprepas öfver allt, såsom ett
senljud af allmänna tänkesättet här och i Frank-
rike. — Brässel den 3 November 1840.
osäker ————————AR