MMA TI ALIVAIA VP BCE BH MMM MA
Pascha hade d. 8 återvändt dit, sedan han lem-
nat den ställning,. der han förskansat sig ett
stycke från staden, med hvilken han hittills be-
ständigt underhållit gemenskap. Vid en allvar-
sammare och definitif demonstration å de allie-
rades sida ansåg ej den Egyptiske generalen för
rådligt att bjuda anfallet spetsen, utan skyndade
att utrymma platsen med de 890 man, hvilka
han förut lemnat gqvar derstädes. Då han ryck-
te ur staden, skingrade sig Egyptierne, och man
såg Soliman, åtföljd af tvenne officerare, i stör-
sta hast taga vägen österut. Den 9 om aftonen
förkunnade eldar, som bufvit upptända på stran-
den, de allierade, att Egyptierne utrymt staden.
På begäran af intånarne i Beirut afsände ami-
ralerne trupper och låto besätta staden, der de
funno folket sysselsati att igenmura en bresch,
för att hindra Egyptierne att åter kunna in-
komma. 1 fästningen fanns en mina, om hvars
tillvaro invånarne underrättat de allierade; men
under det man var sysselsatt att uppspåra henu-
ne, kreverade hon, och dödade en Engelsk sjö-
kadett och tvenne Engelska matroser. Då, ge-
nom Beiruts besättande, lägret vid Dshunich
blifvit öfverflödigt, så koncentrerades samtlige
de allierade trupperne på förstnämnde punkt.
Sedan de allierade d. 40 fått kännedom om,
att Ibrahim Pascha med 3000 man kärntrupper
stod i ena ganska fast ställning på föga afstånd
från Beirut, så beslöto de att angripa honom.
Man detacherade emot honom en korps af 000
man, bestående endast af Turkar, under befäl
af Selin Pascha, hvilken fick till sit biträde
general Jochmus ) och kommodore Napicr; en
korps af 400 man bergsboer, anförda af Engel-
ske general-konsuln i Egypten, öfverste Hodges,
betäckte flanken. Anfallet skedde med en så-
dan häftighet, att positionen inom få ögonblick
blef intagen, oaktadt Egyptierne försvarade den
modigt; 1000 Egyptier blefvo tillfångatagna; re-
sten blef dödad, sårad eller tog tll flykten.
Ibrahims fana och 20 kanoner föllo i Turkar-
nes händer, hvilka i denna träffning ådagalade
en tapperhet, som är öfver allt beröm. Selim
Paschas nit, insigt och mod hafva förvärfvat den-
ne general de Europeiske oflicerarnes aktning,
och hans truppers förtroende, samt göra honom
förtjent af Oitomanniska regeringens välvilja.
Ottomanniska armåen erhåller daglig tillväxt ge-
nom Esgyptiske öfverlöpare, och de flyktingar,
som i dena sednaste träffningen undsluppit Tur-
karnes sabel, skyndade att ställa sig under Sul-
lans fanor. Emiren El-Kassim förföljde Ibrahim
Pascha, i spetsen för en mängd bergsboer; Pa-
schan fiydde,t åtföljd af en ringa ryttarehop.
Emir Beschir hade d. 44 ankommit till Seide
med hela sin familj och en svit af 800 perso-
ner, för att underkasta sig och begära trygghet
till lif och egendom. Den 42 hade amiral Stop-
ford afsändt ett ångfartyg, med befallning att
taga bergsfursten om bord och föra honom till
Beirut. Emiren El Kassim har blifvit insatt i
alla de funktioner, dem Emir Beschir utöfvade
i Mcehemed Alis namn och i hans intresse. Sei-
de hade blifvit så befästadt, att det åtminstone
skule erfordras en stridsmakt af 23 å 30,000
man, för att möjligen kunna intaga det; men
under nuvarande omständigheter är någonting
dylikt icke möjligt. - Ofverlöpare från S:t Jean
d Acre hafva medfört den underrättelse till Izzet
Pascha, att denna plats är i ett tillstånd af full-
komlig demoralisation, och att der finnes flere
sjuka och missnöjda, än stridslystna. Alt berät-
tgar till den förmodan, att ett raskt anfall lät-
teligen torde krönas med framgång. Komme-
dore Napier vidtog, med linieskeppet Power-
ful och några ångfartyg, alla erforderliga an-
stalter, för att bemäktiga sig Tripolis, hvars er-
öfring skulle sätta Sultan 1 besittning af hela
Syriska kustlandet. Man blir på detta sätt her-
re öfver händelserna, till och med om den svå-
ra årstiden skulle nödga eskadrerne, att för ögon-
blicket lemna kusten. Enligt de måttligaste be-
räk ingar uppskattar man antalet af öfverlöpa-
re, sårade eli r döde, inom Egyptiska armåen i
närvarande stund, till ungefär 20,000 man. Häraf
kan man sluta hvad utsigter till framgång, som
kunna finnas för Mehemed Ali.
Om bord på ,Tahiri Bahriv befann sig öfver-
ste Hodges, som stridt med i träffningen d. 10,
jemte 420 officerare af alla grader, hvilka i ser-
skilda träffningar blifvit tagna till fånga. Der-
jemte öfverförde öfverste Hodges Ibrahims lif-
fana, hvilken blef uppställd i Engelske ambassa-
dören Lord Ponsonbys hotel, der den förevisa-
des allmänheten, innan den skulle nedläggas för
Sultans fötter. Samthlige Portens ministrar ha-
de besökt Lorden, för att se den märkvärdiga
trofeen.
Fransyske ambassadören, grefve Pontois, hade
haft flerxa konferenser med Redsehid Pascha,
hvari han försäkrat honom, att Mehemed Ali
nu vore benägen att ingå på hvad vilkor som
helst, som Sultanen kunde finna för godt att fö-
reskrifva. Redsehid Pascha hade icke gifvit nå-
got bestämdt svar på dessa insinuationer, och
såsom sakerna nu tyckas stå för Mehemed Ali,
lärer väl ej heller något gynnande svar vara att
förvänta.
) En infödd Hamburgare, som tjent under Don Pe-
dro, och nyligen af Sultan blifvit utnämnd till
brigad-general.
