MMA TI ALIVAIA VP BCE BH MMM MA Pascha hade d. 8 återvändt dit, sedan han lemnat den ställning,. der han förskansat sig ett stycke från staden, med hvilken han hittills beständigt underhållit gemenskap. Vid en allvarsammare och definitif demonstration å de allierades sida ansåg ej den Egyptiske generalen för rådligt att bjuda anfallet spetsen, utan skyndade att utrymma platsen med de 890 man, hvilka han förut lemnat gqvar derstädes. Då han ryckte ur staden, skingrade sig Egyptierne, och man såg Soliman, åtföljd af tvenne officerare, i största hast taga vägen österut. Den 9 om aftonen förkunnade eldar, som bufvit upptända på stranden, de allierade, att Egyptierne utrymt staden. På begäran af intånarne i Beirut afsände amiralerne trupper och låto besätta staden, der de funno folket sysselsati att igenmura en bresch, för att hindra Egyptierne att åter kunna inkomma. 1 fästningen fanns en mina, om hvars tillvaro invånarne underrättat de allierade; men under det man var sysselsatt att uppspåra henune, kreverade hon, och dödade en Engelsk sjökadett och tvenne Engelska matroser. Då, genom Beiruts besättande, lägret vid Dshunich blifvit öfverflödigt, så koncentrerades samtlige de allierade trupperne på förstnämnde punkt. Sedan de allierade d. 40 fått kännedom om, att Ibrahim Pascha med 3000 man kärntrupper stod i ena ganska fast ställning på föga afstånd från Beirut, så beslöto de att angripa honom. Man detacherade emot honom en korps af 000 man, bestående endast af Turkar, under befäl af Selin Pascha, hvilken fick till sit biträde general Jochmus ) och kommodore Napicr; en korps af 400 man bergsboer, anförda af Engelske general-konsuln i Egypten, öfverste Hodges, betäckte flanken. Anfallet skedde med en sådan häftighet, att positionen inom få ögonblick blef intagen, oaktadt Egyptierne försvarade den modigt; 1000 Egyptier blefvo tillfångatagna; resten blef dödad, sårad eller tog tll flykten. Ibrahims fana och 20 kanoner föllo i Turkarnes händer, hvilka i denna träffning ådagalade en tapperhet, som är öfver allt beröm. Selim Paschas nit, insigt och mod hafva förvärfvat denne general de Europeiske oflicerarnes aktning, och hans truppers förtroende, samt göra honom förtjent af Oitomanniska regeringens välvilja. Ottomanniska armåen erhåller daglig tillväxt genom Esgyptiske öfverlöpare, och de flyktingar, som i dena sednaste träffningen undsluppit Turkarnes sabel, skyndade att ställa sig under Sullans fanor. Emiren El-Kassim förföljde Ibrahim Pascha, i spetsen för en mängd bergsboer; Paschan fiydde,t åtföljd af en ringa ryttarehop. Emir Beschir hade d. 44 ankommit till Seide med hela sin familj och en svit af 800 personer, för att underkasta sig och begära trygghet till lif och egendom. Den 42 hade amiral Stopford afsändt ett ångfartyg, med befallning att taga bergsfursten om bord och föra honom till Beirut. Emiren El Kassim har blifvit insatt i alla de funktioner, dem Emir Beschir utöfvade i Mcehemed Alis namn och i hans intresse. Seide hade blifvit så befästadt, att det åtminstone skule erfordras en stridsmakt af 23 å 30,000 man, för att möjligen kunna intaga det; men under nuvarande omständigheter är någonting dylikt icke möjligt. Ofverlöpare från S:t Jean d Acre hafva medfört den underrättelse till Izzet Pascha, att denna plats är i ett tillstånd af fullkomlig demoralisation, och att der finnes flere sjuka och missnöjda, än stridslystna. Alt berättgar till den förmodan, att ett raskt anfall lätteligen torde krönas med framgång. Kommedore Napier vidtog, med linieskeppet Powerful och några ångfartyg, alla erforderliga anstalter, för att bemäktiga sig Tripolis, hvars eröfring skulle sätta Sultan 1 besittning af hela Syriska kustlandet. Man blir på detta sätt herre öfver händelserna, till och med om den svåra årstiden skulle nödga eskadrerne, att för ögonblicket lemna kusten. Enligt de måttligaste beräk ingar uppskattar man antalet af öfverlöpare, sårade eli r döde, inom Egyptiska armåen i närvarande stund, till ungefär 20,000 man. Häraf kan man sluta hvad utsigter till framgång, som kunna finnas för Mehemed Ali. Om bord på ,Tahiri Bahriv befann sig öfverste Hodges, som stridt med i träffningen d. 10, jemte 420 officerare af alla grader, hvilka i serskilda träffningar blifvit tagna till fånga. Derjemte öfverförde öfverste Hodges Ibrahims liffana, hvilken blef uppställd i Engelske ambassadören Lord Ponsonbys hotel, der den förevisades allmänheten, innan den skulle nedläggas för Sultans fötter. Samthlige Portens ministrar hade besökt Lorden, för att se den märkvärdiga trofeen. Fransyske ambassadören, grefve Pontois, hade haft flerxa konferenser med Redsehid Pascha, hvari han försäkrat honom, att Mehemed Ali nu vore benägen att ingå på hvad vilkor som helst, som Sultanen kunde finna för godt att föreskrifva. Redsehid Pascha hade icke gifvit något bestämdt svar på dessa insinuationer, och såsom sakerna nu tyckas stå för Mehemed Ali, lärer väl ej heller något gynnande svar vara att förvänta. ) En infödd Hamburgare, som tjent under Don Pedro, och nyligen af Sultan blifvit utnämnd till brigad-general.