skall dock hjelpa oss att f rdraga det med orobbadt I sinneslugn. Vi hafva hellre velat vå från grunden med den gamla murkna statshyggesa isns förändsande, än genom dess ytliga repareraimie föreviga vantrefnaden och trångboddheten derivom. Fortfar missnöjet med bestående samhällsförhållavden att ökas i samma progression, som de sedna:e ären, då blir det snart möjligt nog, att på en gårg våldsamt undanrödja :det inflytande, aristokratien och hiesarkien sig nder seklers Jepp småningom tillvällat. Jag bopnpas iaf Svenska folkets sans och längmodighet, att biytningen kan gå för sig utan våda. Betänkandet blir i väl på vissa ställen allieles förkastadt; af nuvaran:de maktinnehafvare torde inga koucessioner kunna väntas; det har imedlertid hvit understäldt den stora fosterländskt sinnace allmänhetens bepröfvande: vinner det ej hos de.ssanuma sympathier. så är ät också inga värdt. Utskottet ar ej velat ingå :ackorder om ståndsföreträden eliter tvista med Statens öfvermäktige tjenare, inom Representationen. Det har ansett flertalet biacd Sverges män såsom principaler, och deras förmår, deras höjande till I khet med grundlagen, afser förslaget: — ma de fatta välmenivrgen! Mot införande af en alitför mäktig öfre kammare, vill jag blott åberopa Frankiins I bekanta yttranve: satt det på visst sätt är att häfta I ett anspann på hvardera sivan om statsvagnen. Vi hafva ju mer än tillräcklist af ff! absolut veto inlom Styrelsen, samt hbehöfyer icke taza till tvenne sgådana hämmskor mot fölkviljan. Måhända härleder sig ifrandet för ett Ör erhus hos mången från begäret att ändock vinna någon sjelfskrifven plats, åtminstone en utväg i reserv att bereda inträde ibland folkombuden för hög börd eler hög tjenst. Men den tid är förbi, då man ville låta embetsmännen både regera och repiesentera nationen, som länge smakat bättre frukter af ett sådsnt mot vanliga: grundbegreppen al ett kouvustitutionelt samhällsskick ; stridande förhållande. Mycket hör man talas om, att de så kallade läge stånden ännu icke äro mogsa för mattagandet af ett friare samhällsskick. Månne icke de högre snarare kunde anses öfverm: rgne, och, liksom all sådan frukt, efter naturens ordning snart gå sin upplösning till mötes? Hos Borga-eStändet vågar jag förutsätta den ädla oezennyttan, de upphöjda tänkesätt, som fordras, för att offra några mera för menta än verkliga politiska företrädesrättigheter på fosterlandets altare. Må befordrand e af allmän sjelfständighet blifva målet för våra bemödanden: må den regeln, att icke stolt förakta de små, att icke ädas för de stora, städse svifva för oss, vär vi gå att stifta grundlagar. Betänkandets ogillare förklara offentligen, att BonrdeStåndet, till följe af nu föreslagna refoim, skulle förlora sin representation. I privat väg får man deremot höra samma grundlagsförslag såsom beredande ett förskräckligt bondevälde. Utskottet har trott det blifva skickligheten, som finge lagstiftande makten, och anser Svenskarne kloka nog, att vid de fullkomligt fria valen, utom ståndskategorier, förstå uppdraga de riksvårdande bestyren ät de mest förtjenta medborgare, utan afseende på om de bära enkel eller dyrbar drägt. . All i Brödralandet jordbrukarnes inflytande på statsangelägenheternas gång eller i allmännare värf skulle vara i aftagande, är fullkemligen ogrundadt. Det utvidgas tvärlom genom kommunalförfattnin-: garna och en stigande politisk upplysning med: hvarje dag. Man har sökt bevisa det förra påstå-. endet derigenom, att färre bönder setat i de sed-: nare än i föregående Stortbing; men dels beror sådant på det misstaget, att man icke räknat klockare (Kirkesangere) länsmän, wed flere olika benämnde personer bland representanterne till aillmoge-klassen, såsom förhållandet dock verkligen: är i Norge, dels har man der hunnit glömma! Ståndsskilnaden och Ståndshat. ÅAndemeningen i den allmänne folkvisan: cKomm Ridderrack ieg ham min Haand, komm Bonde rack jeg samma Haando, är förverkligad. Man finner Grundlovspatentet uppslaget äfven i den låga kojan och som en helgedom värderas konstitutionen. Det Ord hvis blotte Tanke gjer hver en Normand varm saa Hjertet hejt man Banke af Glede i dess Barml!, En grundlag, som med sådan hänryckning älskas, är det som man förebrår KonstitutionsUtskottet att! hafva tagit till mönster! Saknande förmåga att ur abstraktionernas regioner deducera någonting bättre, har jag här uppstått, för att bära vittne om, huru ledigt Norrska statsmachineriet rörer sig och ! hvilka gyllene skördar friheten, äfven i materielt afseende, burit hos det med oss förenade folket.: Man tadlar som en inkonseqvens, att KonstitutionsUtskottet likväl icke i allo följt. Norrska grundlagen, ! t. ex. i frågan om städernes öfvervägande och opro-: portionliga representation, jemförelsevis emot lands-1 bygden. Jag tvekar icke att apellera till justi, Borgareståndets rättskänsla i detta fall, huruvida modifikationen icke grundar sig på naturlig billig-i het. Man har äfven sagt, att den föreslagna valrätten icke vore så vidsträckt; men då Konstitutions-; Utskottet antarit ett så obetydligt fastighetsvarde som grund doror, Hlefve det ofelbert inom sam-: ma folkmärgd flere röstande i Bverge än i Norge. Då utaf tvenne invid hvarandra boende och när. beslägtade folk, alla samhällsklasser hos den enaj, hysa den lifigaste tillgifvenhet för Statsförfattningen, men det andra åter är temligen allmänt obe-! låtet med eller föga känner sin, då fordras väl in-? gen högre ståndpunkt för att kunna bedöma, hvil-!kendera konstitutionen som har längst utsigt attls kunna bibehålla sig. Vid hvarje Riksdag skola jemförelserna förnyas, och det aristokratiska elementet skakas i sina grundvalar, under det att man snarare skulle kunna utrota Norrska folket än beröfva det friheten, det högsta mål för de civiliserade nationernas sträfvande, hvarom en Svensk skald redan för ett halft århundrade sedan utropade, hvad Norges hastiga stigande besannat: c Alt lifvas upp, allt får behag vid fläkten af din anda!s aSåsom ett talande skäl, för att närmare sluta oss till Norges fria statsskick, torde äfven kunna anföras den styrka, föreningen äfven derigenom skulle vinna, Med huru hjertligare förlitande på — best darv lämna till i l a FA — -— vn be fm om mm WW IA LA -R om FR