skall dock hjelpa oss att f rdraga det med orobbadt
I sinneslugn.
Vi hafva hellre velat vå från grunden med den
gamla murkna statshyggesa isns förändsande, än ge-
nom dess ytliga repareraimie föreviga vantrefnaden
och trångboddheten derivom. Fortfar missnöjet med
bestående samhällsförhållavden att ökas i samma
progression, som de sedna:e ären, då blir det snart
möjligt nog, att på en gårg våldsamt undanrödja
:det inflytande, aristokratien och hiesarkien sig n-
der seklers Jepp småningom tillvällat. Jag bopnpas
iaf Svenska folkets sans och längmodighet, att biyt-
ningen kan gå för sig utan våda. Betänkandet blir
i väl på vissa ställen allieles förkastadt; af nuvaran-
:de maktinnehafvare torde inga koucessioner kunna
väntas; det har imedlertid hvit understäldt den
stora fosterländskt sinnace allmänhetens bepröfvan-
de: vinner det ej hos de.ssanuma sympathier. så är
ät också inga värdt. Utskottet ar ej velat ingå
:ackorder om ståndsföreträden eliter tvista med Sta-
tens öfvermäktige tjenare, inom Representationen.
Det har ansett flertalet biacd Sverges män såsom
principaler, och deras förmår, deras höjande till
I khet med grundlagen, afser förslaget: — ma de
fatta välmenivrgen! Mot införande af en alitför mäk-
tig öfre kammare, vill jag blott åberopa Frankiins
I bekanta yttranve: satt det på visst sätt är att häfta
I ett anspann på hvardera sivan om statsvagnen. Vi
hafva ju mer än tillräcklist af ff! absolut veto in-
lom Styrelsen, samt hbehöfyer icke taza till tvenne
sgådana hämmskor mot fölkviljan. Måhända härle-
der sig ifrandet för ett Ör erhus hos mången från
begäret att ändock vinna någon sjelfskrifven plats,
åtminstone en utväg i reserv att bereda inträde
ibland folkombuden för hög börd eler hög tjenst.
Men den tid är förbi, då man ville låta embetsmän-
nen både regera och repiesentera nationen, som län-
ge smakat bättre frukter af ett sådsnt mot vanliga:
grundbegreppen al ett kouvustitutionelt samhällsskick ;
stridande förhållande.
Mycket hör man talas om, att de så kallade lä-
ge stånden ännu icke äro mogsa för mattagandet
af ett friare samhällsskick. Månne icke de högre
snarare kunde anses öfverm: rgne, och, liksom all
sådan frukt, efter naturens ordning snart gå sin
upplösning till mötes? Hos Borga-eStändet vågar
jag förutsätta den ädla oezennyttan, de upphöjda
tänkesätt, som fordras, för att offra några mera för-
menta än verkliga politiska företrädesrättigheter på
fosterlandets altare. Må befordrand e af allmän sjelf-
ständighet blifva målet för våra bemödanden: må
den regeln, att icke stolt förakta de små, att icke
ädas för de stora, städse svifva för oss, vär vi gå
att stifta grundlagar.
Betänkandets ogillare förklara offentligen, att Bonr-
deStåndet, till följe af nu föreslagna refoim, skulle
förlora sin representation. I privat väg får man
deremot höra samma grundlagsförslag såsom bere-
dande ett förskräckligt bondevälde. Utskottet har
trott det blifva skickligheten, som finge lagstiftande
makten, och anser Svenskarne kloka nog, att vid
de fullkomligt fria valen, utom stånds- kategorier,
förstå uppdraga de riksvårdande bestyren ät de mest
förtjenta medborgare, utan afseende på om de bära
enkel eller dyrbar drägt. .
All i Brödralandet jordbrukarnes inflytande på
statsangelägenheternas gång eller i allmännare värf
skulle vara i aftagande, är fullkemligen ogrundadt.
Det utvidgas tvärlom genom kommunalförfattnin-:
garna och en stigande politisk upplysning med:
hvarje dag. Man har sökt bevisa det förra påstå-.
endet derigenom, att färre bönder setat i de sed-:
nare än i föregående Stortbing; men dels beror så-
dant på det misstaget, att man icke räknat kloc-
kare (Kirkesangere) länsmän, wed flere olika be-
nämnde personer bland representanterne till aill-
moge-klassen, såsom förhållandet dock verkligen:
är i Norge, dels har man der hunnit glömma!
Ståndsskilnaden och Ståndshat. ÅAndemeningen i
den allmänne folkvisan: cKomm Ridderrack ieg
ham min Haand, komm Bonde rack jeg samma
Haando, är förverkligad. Man finner Grundlovspa-
tentet uppslaget äfven i den låga kojan och som
en helgedom värderas konstitutionen.
Det Ord hvis blotte Tanke
gjer hver en Normand varm
saa Hjertet hejt man Banke
af Glede i dess Barml!,
En grundlag, som med sådan hänryckning älskas,
är det som man förebrår KonstitutionsUtskottet att!
hafva tagit till mönster! Saknande förmåga att ur
abstraktionernas regioner deducera någonting bät-
tre, har jag här uppstått, för att bära vittne om,
huru ledigt Norrska statsmachineriet rörer sig och !
hvilka gyllene skördar friheten, äfven i materielt
afseende, burit hos det med oss förenade folket.:
Man tadlar som en inkonseqvens, att Konstitutions-
Utskottet likväl icke i allo följt. Norrska grundlagen, !
t. ex. i frågan om städernes öfvervägande och opro-:
portionliga representation, jemförelsevis emot lands-1
bygden. Jag tvekar icke att apellera till justi,
Borgareståndets rättskänsla i detta fall, huruvida
modifikationen icke grundar sig på naturlig billig-i
het. Man har äfven sagt, att den föreslagna valrät-
ten icke vore så vidsträckt; men då Konstitutions-;
Utskottet antarit ett så obetydligt fastighetsvarde
som grund doror, Hlefve det ofelbert inom sam-:
ma folkmärgd flere röstande i Bverge än i Norge.
Då utaf tvenne invid hvarandra boende och när.
beslägtade folk, alla samhällsklasser hos den enaj,
hysa den lifigaste tillgifvenhet för Statsförfattnin-
gen, men det andra åter är temligen allmänt obe-!
låtet med eller föga känner sin, då fordras väl in-?
gen högre ståndpunkt för att kunna bedöma, hvil-!-
kendera konstitutionen som har längst utsigt attls
kunna bibehålla sig. Vid hvarje Riksdag skola
jemförelserna förnyas, och det aristokratiska ele-
mentet skakas i sina grundvalar, under det att man
snarare skulle kunna utrota Norrska folket än be-
röfva det friheten, det högsta mål för de civilise-
rade nationernas sträfvande, hvarom en Svensk
skald redan för ett halft århundrade sedan utro-
pade, hvad Norges hastiga stigande besannat: c Alt
lifvas upp, allt får behag vid fläkten af din anda!s
aSåsom ett talande skäl, för att närmare sluta
oss till Norges fria statsskick, torde äfven kunna
anföras den styrka, föreningen äfven derigenom
skulle vinna, Med huru hjertligare förlitande på
— best darv lämna till
i
l
a -
FA — -— vn be fm om
mm WW IA LA
-R om
FR