AA TVIULIR MVA Vjvleve MVM via SS MMM DA JC ett djupt och mäktigt intryck på stad och land. Det var som en hel tidsålder gick till hvila med den hederskrönte, åldrize monarken. Folkets kärlek till honom uttalade sig i skaldernas sånger, i synnerhet i Ingemanns herrliga dikt: Paa sin Ligseng ligger Kong Fredrik hvid, — den framstod också, då bönderna af egen ingifyelse buro honom till hans sista hviloställe. I sanning — Fredrik den Sjette var älskad af sitt folk — Danmark ham glemmer ret ingen Tid; — velsignet hans Navn skal vorde!, — Kristian den 8:e besteg thronen. — Jag har visst mångfaldiga gånger nämnt, att jag aldrig satte någon tro till, eller fästade några serdeles förhoppningar vid denna förändring; — en stor del af folket hade imedlertid gjort det, och en ännu större del låtsade sig göra det. Om hans son, vår nuvarande Kronprins, är deremot folkets tänkesätt sådant, att jag här måste förbigå det. Vid thronbestigningen strömmade från alia sidor af landet lyckönskningsadresser till Konungen — något ovanligt här i Danmark —, men hvad som än mer ovanligt, var, att nästan samtliga dessa adresser uttalade sig mer eller mindre bestämdt för en konstitution. Tidningarne och flera brochurer upptogo äfven medallvar konstitutionsfrågan, i synnerhet Fedredandet, som vid thronskiftet gick öfver från att vara ett veckoblad till ett dagblad. Sedan kom Kungens silfverbröllop och kröningen — vid hvilka tillfällen adresserna förnyades. I synnerhet utmärkte sig Köpenhamns borgarerepresentanter för det öppna och fria språk de förde. Konungen lät borgarerepresentanterna veta, att de knappast hade uttalat deras önskningar, som de representerade, och samma dag detta svar blef bekant, utfärdades en tacksägelseadress till borgarerepresentanterne, som under loppet af några dagar underskrefs af 4253. Nu begynte Konungen sin resa omkring i landet, och den, som läser våra danska tidningar, ha deraf kunnat se, att han blef öfverallt briljant emottagen; — men hvad man icke kan hafva sett utaf tidningarne — men som likväl derföre ej är mindre sant — är, att äfven under hans resa flera petitioner om skattbevillningsrätt, konstitution, utvidgad tryckfrihet o. s. v. framlemnades still honom. Detta var t. ex. händelsen i Vejle, Århus och Randers. Det var i synnerhet på sisträmnda stället, som borgarerepresentanterne hade ett avarmt samtal med Kungen — hvilket också föranledde honom att i ögonblicket lemna staden. För öfrigt kan man ej neka, det Kristian den 8:de redan har utmärkt sin regeringstid med företag, som förtjena uppmärksamhet — om de också ingalunda kunna sägas hafva tillfredsställt folket, som väntar och fordrar något annat, och mera. Den 4 Januari gaf han Köpenhamn en temligen liberal kommunallag, som likväl i det väsendtliga redan var färdig före Fredrik den 6:s död; — den 2:a Januari inrättade han ett cnådessekretariat, genom hvilket den enorma massan af gratialer och pensioner skulle närmare regleras och inskränkas; — den 44 Maj utgaf han en förordning, som erkänner det nordliga ; Schleswigs danskhet, och som närmare skall trygga dem, genom att påbjuda embetsmännerne dansk rät) tegång o. s. v. för detta danska, men under århundraden af Tyskarne förtryckta och hånade folket; — den 20 Maj yttrade han, att det vore ett mål för; hans bemödanden, att åter upprätta ett Isländskt Alting, emedan den isländska representationen uti folkerådet i Roskild ej var tillfredsställande. Det skulle alltså vara en osanning, om man sade, att han under sin 44 månaders regering aldeles ingen-, ting gjort —, men det är dock ingalunda tillräckligt, och det vigtigaste, förberedande steget till en konstitutionel författning synes han alldeles icke vilja gå in på. Den 43 Juli sammanträdde Östiftens jemte Holsteins ständer och förblefvo samlade till den 22 September. Om Holsteins ständer vill jag icke mycket orda, af skäl, att Holstein hörer till Tyskland och icke till Danmark; — de hafva dessutom denna gången icke utmärkt sig genom något annat, än sin bockande och krypande ställning. Om ständerförsamlingen i Roskild vill jag deremot yttra mig litet omständligare, emedan jag — oaktadt de Norska tidningarnes och Aftonbladets yttranden om densamma med skäl kan påstå, att vi haft både ära och glädje af denna Ständerförsamling i det heta taget; ty att de uti en enda sak haffva lemnat hugg på sig, och detta isynnerhet uti tryckfrihetssaken kan icke ännu betyda mycket, likasom äfven den omständigheten att der ibland församlingens medlemmar funnos några, som hela tiden igenom endast utmärkte sig genom en nästan obegriplig outtröttlighet uti att förplumpa sig, såsom till exempel Justitie-Rådet Skibsted och Kammarherre Kastenskjold! icke heller är af stor betydenhet. Genast vid första mötet inlemnade Bankodirektören bang sitt förslag till modifikationer uti Ständerförfattningen, och Assessor Ussiny ett annat om en tvåårig finansbudget. Bang vill hafva de Jutländske städerne förenade med Östiftens; yrkar liberalare bestämningar med afseende på vallagen, så att isynnerhet valbarheten blifver nästan oinskränkt; — han yrkar vidare Ständernas offentlighet, och att desamma må få en väsendtlig inflytelse på finansstyrelsen 0. s. Y. Ussing fordrar, att vid hvarje Ständernas möte en detaljerad plan för statens inkomster och utgifter ; under de två nästföljande åren skall meddelas Ständerna, hvaröfyer folkrådet sedan har att meddela sina betänkanden innan Konungen upphöjer denna budget till lag; — dessutom vill han, att det naästkommande Ständermötet skall genomgå finansministerns detaljerade räkenskap öfver de verkliga inkomsterna och utgifterna, och angående denna afgifva sina betänkanden och anmärkningar, innan Konungen lemnar sin decharge på räkenskapernas afslutning. Ussings förslag blef enstämmigt — på Skibsteds röst när — antaget af folkrådet och ctt andragande derom ingick till Kungen. Men då straxt efter folkrådets öppning petitioner till detsamma inkommo, af långt större vigt och betydelse än både Bangs och Ussings förslager, blefvo dessa petitioner sednare behandlade i förening med Bangs; — de angingo fullkomlig skattbevillningsrätt för Östiftens, Jutlands och Sleswigs förenade folkråd, samt konsti-! tutionella garantier. Dessa petitioner inkommo från alla delar af riket, med tusentals underskrifter af foik utaf alla klasser och ständer. Under tiden var: likväl det konservativa partiet ingalunda overksamt,: och i cAdressavitesp — ett blad, hvars innehåll förr bestod af avertissementer om födda och döda, om tianctcäl ande. auktioner. med mera fälktada Maoi