teelser, vederlägga den mot wdet okunniga och
obändiga Svenska folket framkastade beskylinin-
gen, att det skulle vara otacksamt mot sina sto-
re män.
— SEE
Höstsvärmningen i bikupan.
Ett icke obetydligt muvemang lärer inom de
förflutna veckorna, eller alltsedan flyttningsti-
den, hafsa försports inom den så kailade goda,
devuerade eller desperata pressen här 4 hufvud-
staden. Detta muvemang är dels af en glädjande,
dels sorglig egenskap. Till den förra hör, att
det så kallade Folkbladet, som riktigare borde
heta Slettsbladet, emedan det får sina mesta in-
spirationer omedelbart från ett visst börn af det
Kongl. sloltet ), efter någon hvila åter utkom-
mit, för att göra sitt nödvändiga i representa-
tionsfrågan, och med :samma ädla uppdffring, som
tillförene, låter sitt ljus lysa för ett -eiler par tjeg
abonrenter; tll den sednare åter, att, under
samma tid, inre erekigheter förmärkts inom den
bekanta Svenska bikupan, till den grad, att de
föranledt en svärmning inpå sena hösten. Svärm-
ninger äro, såsom man får lära sig al Fischer-
ströms ekonomiska äiktionär, en vådlig händelse
för bkiens hälsa i denna årstid ochsväderlek, och
vi önska lifligt, att den nu ifrågavarande ej måtte
leda till hela kupans undergång, isynnerhet som
malisen vill påsta den hafva härrört deraf, att
honingen redan reder sommaren blifvit upp-
äten, så att stor fara är för hurgerdöden, så
framt de arma insekterna icke blifva matade
utifrån af välgörande händer.
Men Läsaren önskar sannolikt att få en när-
mare förklaring, kvad vi mena. med allt detta,
och då vi dessatem åtskilliga gånger tillförene
emettagit förfrågninga från flera håll, om för-
hållandet med kupans uppsättning, vilje vi belt
öppet förtre allmäaheten, hvad derom kommit
oss sjelfve tillhanda, tillfredsställde, om vi deri-
genom kunna gifva Åbienn sjellve en anifedning
till de vidare tilkigg, som sakens fullständighet
kan ertordra.
Bet är förut bekant, att Bicl först uppsattes
i slutet af år 2838, af Kapitenen Hammardehl,
och då egentligen utgjorde en fortsättning ar
den förut i Götheborg utgifna -tidningen: Lott-
sedeln. Bland dem, som föret intresserade sig!
och hade bestyret med, att bringa saken i gång,
var Statsrådet Friherre Gyllenhaal, mera än Ex-.
cellensen Brahe. Kort derefter lärer dock Hr;
Justitiekansleren Nerman blifvit den egentliga:
direetor conseientig för tidnaingen. Sedan den
gått någon tid ech det visade sig, att den ieke
ville taga skruf hes allmänheten s prenumera-
tionsväg, uppgjordes det projektet, att begrunda I
dess varaktighet genom en aktieteckning, som:
skulle bestå af 108 aktier, å 490 Rdr Bko hvar-!
dera. Hr Justitiekarsleren Nerman zar då både :
en af de första oeh frikostigaste, sem buro sin
skärf till bikupan, ech äfven den öfriga teck-
ningee lärer genom ett tjenligt sätt att gå till-
väga, icke slagit så illa ut. I sammanhang här-
med gjordes en ulvidgning af planen, så att
bladet skulle utgifvas fyra ganger i veckan, i
stället för två; men härtill behöfdes em förstärk-
ning i den ordinarie redaktionspersoralen, som:
då bestod förnämligast af förre Expeditienssekre-
teraren Hr Lindgren. En ung Magister, vid
aamn Wahlström i Upsala, engagerades då att
blifva tidningens hufvudredaktör, och flyttade i
sådant ändamål till Steekholm. Mäinga höga löf-
tea om bidrag skola dessutom erhållits af några
Jitteratörer, som dels äre i sjelfva ve:ket myc-
ket konservatift sinnade, dels förargade att de
icke så mycket, som de väntat, blifva uppburne
af den unga tiden, och blaed hvilka man i synner-
het vid fiskalänget hos la haute volfe körde fram-
för sig med Hans Järtas namn. Imedlertid lära
krafterna ändå blifvit otillräckliga, till dess Hr
Kapiten Hammardahl fick tag i en hjelpprest från
Skåne, vid namn Angeldorff, som, post varios ea-
sus et discrimina rerum, hade kommit till Stock-
holm och icke var generad af något missif inom
sitt stift. Ifrån denna tid var det egentiigen
som Biet fick den prägel, som det intill nä: va-
rande stund så der temligen bibehållit. Denna
Prest skall vara en riktig hugga:e i att hugga
på, när det behöfves, och visade genast i sina
uppsatser, som lält igenkännas, en så tllväcklig
portion odium teologienm emot dem, som. vå-
gade anmärka något mot hans patroner, att han
fanns just vara rätta karlen, för att sätta behö-
rig färg på ett sådant företag, och han erhöll
ock derföre snart öfvertaget inom byrån; hvar-
emot Hr Lindgren någon tid derefter afträd-
de. Genom sin bekantskap med Hr Erke-
biskopen, som äfven varit en af Biets protekiö-
rer, skaffade Presten sig ock tillfälle, att disekt
kommunicera med de andra patronerne, så att
han snart kunde sägas föra ett slags kräkla inom
redaktionen. Slutligen hör det till sakens full-
ständighet, att sistlidet år en ung studerande vid
namn Hellberg, Götheborgare och Hr Erkebi-
skopens gudson, efter förrättad kanshk-examen
sistlidet år inkom i Ecklesiastik-expeditionen, och
i anledning af ådagalagda anläg så väl för små
de ra st sn AK sr ss SN
2 j
) Den egenthga Redaktören af Folkbladet är
Protokolls-Sekreteraren Regner, men den som i