teelser, vederlägga den mot wdet okunniga och obändiga Svenska folket framkastade beskyliningen, att det skulle vara otacksamt mot sina store män. — SEE Höstsvärmningen i bikupan. Ett icke obetydligt muvemang lärer inom de förflutna veckorna, eller alltsedan flyttningstiden, hafsa försports inom den så kailade goda, devuerade eller desperata pressen här 4 hufvudstaden. Detta muvemang är dels af en glädjande, dels sorglig egenskap. Till den förra hör, att det så kallade Folkbladet, som riktigare borde heta Slettsbladet, emedan det får sina mesta inspirationer omedelbart från ett visst börn af det Kongl. sloltet ), efter någon hvila åter utkommit, för att göra sitt nödvändiga i representationsfrågan, och med :samma ädla uppdffring, som tillförene, låter sitt ljus lysa för ett -eiler par tjeg abonrenter; tll den sednare åter, att, under samma tid, inre erekigheter förmärkts inom den bekanta Svenska bikupan, till den grad, att de föranledt en svärmning inpå sena hösten. Svärmninger äro, såsom man får lära sig al Fischerströms ekonomiska äiktionär, en vådlig händelse för bkiens hälsa i denna årstid ochsväderlek, och vi önska lifligt, att den nu ifrågavarande ej måtte leda till hela kupans undergång, isynnerhet som malisen vill påsta den hafva härrört deraf, att honingen redan reder sommaren blifvit uppäten, så att stor fara är för hurgerdöden, så framt de arma insekterna icke blifva matade utifrån af välgörande händer. Men Läsaren önskar sannolikt att få en närmare förklaring, kvad vi mena. med allt detta, och då vi dessatem åtskilliga gånger tillförene emettagit förfrågninga från flera håll, om förhållandet med kupans uppsättning, vilje vi belt öppet förtre allmäaheten, hvad derom kommit oss sjelfve tillhanda, tillfredsställde, om vi derigenom kunna gifva Åbienn sjellve en anifedning till de vidare tilkigg, som sakens fullständighet kan ertordra. Bet är förut bekant, att Bicl först uppsattes i slutet af år 2838, af Kapitenen Hammardehl, och då egentligen utgjorde en fortsättning ar den förut i Götheborg utgifna -tidningen: Lottsedeln. Bland dem, som föret intresserade sig! och hade bestyret med, att bringa saken i gång, var Statsrådet Friherre Gyllenhaal, mera än Ex-. cellensen Brahe. Kort derefter lärer dock Hr; Justitiekansleren Nerman blifvit den egentliga: direetor conseientig för tidnaingen. Sedan den gått någon tid ech det visade sig, att den ieke ville taga skruf hes allmänheten s prenumerationsväg, uppgjordes det projektet, att begrunda I dess varaktighet genom en aktieteckning, som: skulle bestå af 108 aktier, å 490 Rdr Bko hvar-! dera. Hr Justitiekarsleren Nerman zar då både : en af de första oeh frikostigaste, sem buro sin skärf till bikupan, ech äfven den öfriga teckningee lärer genom ett tjenligt sätt att gå tillväga, icke slagit så illa ut. I sammanhang härmed gjordes en ulvidgning af planen, så att bladet skulle utgifvas fyra ganger i veckan, i stället för två; men härtill behöfdes em förstärkning i den ordinarie redaktionspersoralen, som: då bestod förnämligast af förre Expeditienssekreteraren Hr Lindgren. En ung Magister, vid aamn Wahlström i Upsala, engagerades då att blifva tidningens hufvudredaktör, och flyttade i sådant ändamål till Steekholm. Mäinga höga löftea om bidrag skola dessutom erhållits af några Jitteratörer, som dels äre i sjelfva ve:ket mycket konservatift sinnade, dels förargade att de icke så mycket, som de väntat, blifva uppburne af den unga tiden, och blaed hvilka man i synnerhet vid fiskalänget hos la haute volfe körde framför sig med Hans Järtas namn. Imedlertid lära krafterna ändå blifvit otillräckliga, till dess Hr Kapiten Hammardahl fick tag i en hjelpprest från Skåne, vid namn Angeldorff, som, post varios easus et discrimina rerum, hade kommit till Stockholm och icke var generad af något missif inom sitt stift. Ifrån denna tid var det egentiigen som Biet fick den prägel, som det intill nä: varande stund så der temligen bibehållit. Denna Prest skall vara en riktig hugga:e i att hugga på, när det behöfves, och visade genast i sina uppsatser, som lält igenkännas, en så tllväcklig portion odium teologienm emot dem, som. vågade anmärka något mot hans patroner, att han fanns just vara rätta karlen, för att sätta behörig färg på ett sådant företag, och han erhöll ock derföre snart öfvertaget inom byrån; hvaremot Hr Lindgren någon tid derefter afträdde. Genom sin bekantskap med Hr Erkebiskopen, som äfven varit en af Biets protekiörer, skaffade Presten sig ock tillfälle, att disekt kommunicera med de andra patronerne, så att han snart kunde sägas föra ett slags kräkla inom redaktionen. Slutligen hör det till sakens fullständighet, att sistlidet år en ung studerande vid namn Hellberg, Götheborgare och Hr Erkebiskopens gudson, efter förrättad kanshk-examen sistlidet år inkom i Ecklesiastik-expeditionen, och i anledning af ådagalagda anläg så väl för små de ra st sn AK sr ss SN 2 j ) Den egenthga Redaktören af Folkbladet är Protokolls-Sekreteraren Regner, men den som i