och gruset ur ögonen, i samma mån börja tro-
ligen äfven många Representanter, som röstat
mot grundsatsen af allmänna val eller af en
rationel representation och dagtingat med stånds-
andan, att inse den verkliga halten af de re-
aktionära tidningarnas förespeglingar: än om
ett blifvande bonde-regemente, än att inga bön-
der skulle komma in i representationen, än att
bildningen skulle blifva qväfd, än att förmö-
genheten skulle få öfverväldet, än att trashan-
karne och proletärerne skulle komma att sty-
ra; med ett ord: för de mest motsatta och
hvarandra motsägande, men allt ohyggliga följ-
der, som fienderna till all verklig reform här-
af förutspått; och man börjar äfven att
se åtskilligt ganska begripligt uti det i försto-
ne obegripliga fenomenet, att icke allenasl Mi-
nerva och Biet kunde visa sig så tama i denna
fråga, utan ock sjelfva ultrapartiets koryf på
Riddarhuset, nemligen Hr von Hartmansdorlf,
afgifvit ett förslag om ett femte Stånd, som vid
första påseendet tycktes så modifieradt, att till
och med Friherre Boye kunde anklaga Hr von
Hartmansdorff för radikalism — en anklagelse,
hvars verkliga halt numera ej är svår att inse,
då man öfverväger att, efter de mest gifna stati-
stiska grunder, embetsmännen skulle få öfvervig-
ten i det femte Ståndet, och följaktligen detta
stånd tillika med Adelns och Presterskapets full-
mäktige komma att konstituera en gifven majo-
ritet öfver Preste- och Borgare-Ståndet. Ett så-
dant resultat vore för hofvets och de byråkratiska
intressena en så ofantlig kupp, att man ej kan
undra på, om det ljnder idel koncessioner från
Regermgens sida, och oss har derför sällan förekom-
mit en roligore komedi, än Friherre Boyes
ifriga opposition vid detta tillfälle emot Hr von
HartmansdorfE
Emedlertid ser det ut, som om reaktionspartiet
efter den första segersången skulle begynna alt
ändå icke anse sig så aldeles säkert om den slut-
liga framgången. Svenska Minerva för gårdagen
har egnat alla sina 8 små spalter till detta ämne,
och meddelar underrättelser om ett nytt uppslag
i Representations-frågan, för hvilket naturligtvis
Aftonbladet skulle direkt och indirekt verka, samt
om nett samtal emellan en Grefve och en Bor-
gersman, synbarligen åsyftande ett försök att af-
skrämma Bonde-Ståndet ifrån den samfäldta val-
principens vidhållande. Grefven, upptäcker nem-
ligen der helt förtroligt för Borgersmannen, att
hufvudändamålet med detta valsätt är, att utträn-
ga Bönderna utur representationen, och den be-
skedlige Borgersmannen, af lutter välvilja för landt-
handeln och gerningsmännen, anser detta för en
så nedrig intrig, att han — förklarar sig deraf
ytterligare besluten, att rösta emot Konstitutions-
Utskottets betänkande. Uti den näst föregående
artikeln har till och med det onda samvetet kru-
pit fram så långt, att Minerva sjelf omtatar, hu-
rusom Konstitutions-Uiskottets åsigter kunde kom-
ma att understödjas med någon praktisk rubu-
lism på gatorna! Det är att taga sak på bak.
RR