man kunna önska, om det vore aldrig så många;
men då hjelpa ofta inga sorters damverk, och en så-
dan kammare har då ofta ej en gång kunnat emot-
stå sig sjelf. Det funnes då blott en enda kammare,
den största, den högsta, att lita till. Genom klass-
val skulle för öfrigt minoriteten kunna bevaka och
göra ett större intresse gällande; och om man befa-
rade en strid mellan flere intressen, så vore de då :
lättare att bekämpa med moraliska och intellektuella
vapen. Icke så vid allmänna väl. Hvad eljest be
träffade intressena, så hade man ju erkänt redan
deruti, att ej en hvar husfader eller valberättigad
kan infinna sig vid Riksdagen, att det finnas intres-
sen, som ej kunna bevakas. HKlassvalen skulle för
öfrigt göra, att allt hufvudsakligt vunnes. Man kunde
röra om i en gryta huru som heldst, så skulle dock
de svarta kräftorna, som således hafva något lif,
krypa fram öfver de röda (mycken skratt). Man
hade talat om de tvenne makternas inträngande på
hvarandras område. En sådan tendens vore att finna
i all makt, och kunde endast till en del förekom-
mas. Tal. kunde ej se, att det tillhör en represen-
tation att votera om den frågan, huruvida en arren-
dator skall sitta qvar eller ej, ej heller gillade han,
att mycket i det administrativa öfverlemnades åt an-
dra makten. Konungen skulle utgöra den motsträf-
vande makten; och vore det ärligast, att han säger
nej, och begagnar sin rättighet, och ej bryr sig om
andra länders bruk, när han finner något vara för
sitt land skadligt. En annan sak vore, om Konun-
gen blefye en muvemangskarl; men då torde också
snart vara förbi med kammaren. Dock denna fara
vore ej att frukta för. Historien hade ondt om ja-
kobinska konungar (skratt). Att en representation
uttrycker folkets tänkesätt, vore angeläget; men det
antal, som, på grund af detta förslag, skulle sam-
manträda, skall väl Konungen af detta inhemta fol-
kets eller landets tänkesätt? Derpå tviflades. De
indirekta valen kunde ej garantera detta; och det in-
direktaste, om man ville fullfölja denna väg, vore
att säga: här skall bli en folkrepresentation, och
hela landet skall få utse — en person — (allmän
skratt). Nej, må en hvar få välja direkt. Den, som
har en ansenlig förmögenhet, men deponerad i bo-
lag, vore ju nu utesluten; men hade han ett hem-
man, ett spinneri eller dylikt, då vore han en sjelf-
ständig och valberättigad man. En annan har tusen
inteckningar i andra personers fasta egendomar, pi
250 Rdr hvardera: — han kan ej få välja; men alla
de, hos hvilka han har dessa inteckringar, de få
vä!ja. Husegare vore också en förmögenhetskarl,
och får välja; men kapitalisten, en helt enkel pen-
ningekarl, fär det ej. cMan skulle deraf kunna sä-
ga, att man sett snedt på kapitalisternan, fortfor Tal.;
coch, tillade han, cmnan gör det i alla fall (myc-
ken skratt). Tal. yrkade derföre slutligen, att valen
måtte ske med serskildt afseende på de organiska
beståndsdelarne i samhället, så att en hvar, i för-
hållande till sin verksamhet, får deltaga; att de ore-
presenterade få tillbörlig rättvisa och på ett eller
annat sätt inbringas; hvarvid vore enklast, att valen
ginge för sig distriktsvis, på samma vilkor, som
gällde för de öfriga stånden; att dessa Stånd finge
j valen deltaga; att fyrdelningen må, efter samman-
trädet, upphöra, så vidt dessa intressen kunna eljest
pevakas, ooh att slutligen, hVilket Tal. kunde med-
gifva, ett tvåkammarsystem må införas.
Prosten Källyren hade också lemnat ett förslag
till representationens ombildning, och ville derföre
yttra sig. Tal. skulle velat antaga samfäldta val,
som syntes vara både de enklaste och rättvisaste,
om han äfven kunnat antaga, att samhället ännu
fått den utveckling, som för deras tillämpning be-
höfdes: men ännu vore ej den dagen kommen. Tal.
gladde sig dock deråt, att den en gång skall kom-
ma. Utskottets förslag kallades rationelt, och vore
äfven stödt på en sådan grund; men derföre vore
det också behäftadt med ett stort grundfel. Man
borde hafva svarat på: hvad är för verkställbarheten
för närvarande det bästa? Dettycktes nämligen vara
rättvist, att de serskilda klasserna blefve försäkrade
om en viss del i representat onen. — Tal. åberopade
derpa sitt förslag, såsom utgående från behofvet.
Det vore nämligen rådligast, att gå tidens fordringar
till mötes, eljest beginge man en orättvisa. En om-
bildning vore nödvändig, dels emedan det funnes en
talrik klass med egendom och upplysning, som sak-
nade del i närvarande representation, dels för det
fyrkantiga och tunga i riksdagsmekaniken. Man
borde dock ej utgå från omstörtning. aDet nya må-
ste vexa i det gamla, säger Arndt. Men allt arft-
ligt skulle upphöra, och eljest väljas 30 af hvarje
Stånd, att sammanträda i en församling, och i vissa
fall afdela sigitvenne. Riksdagar skulle hållas hvart
tredje år, och alla ledamöterne aflönas ur statskas-
san. Valen skulle således ske klassvis, men de
valde skulle sedan sammansmälta i en klass, och
ståndfördelarne efter hand försvinna. cMen, invän-
der mana, fortfor Tal., adetta vore endast en öfver-
gångsform. Ja väl, men när den fortfarit och ut-
rättat hvad godt den kunnat, må den vika för ett
mera rationelt system. Tal. öfverensstämde med
Biskop Nibelius och Prosten Hallström, och de af
flere yttrade åsigter om ett stånd af de nu orepre-
senterade, så vidt valrätt inskränktes inom yvyaldi-
strikten. - Nödvändigheten af en öfre kammare ville
Tal. dock ej bestrida. I öfrigt ansåg han Hr vy. Troils
förslag vara cn förmedling af samfäldta och klass-
val. Det inskränkte dock för mycket tvenne Stånds
hittills varande rättigheter, utan att det vore nöd-
vändigt. För sin del var Tal. eljest villig att ingå
eo .
på hvilketdera som heldst, bland de nu framställda
förslagen, endast man kunde förena sig om något.
Eljest hade Riksdagen svikit förhoppningarne Men
rr -— ;F
se JA bg —- - A KA -— b— f— - -
sr
för att nu vinna ett önskadt mål, måste alla Riks- S
stånden ej blott med omtänksamhet, utan äfven
medborgerligt medgifvande, söka medverka dertill;
och den nu rådande andan berättigade till förhopp-
ningar. Prestarne skulle ej förlora något, om en
sädan inskränkning skulle göra sig gällande. Repre-
sentantens kall vore vigtigt för en hvar, men deras
deltagande borde vara af mera andlig natur; hvar-
förutan de borde vidblifva sitt kall. Tal. begärde
slutligen återremiss, och att man måtte förena sig
om en bestämd, gemensam tanka, hvarpå Konstitu-
tionsutskottet kunde bilda ett förslag, och önskade
derjemte, att samtliga Ståndens åsigter kunde för-
ena sig.
Professor G-7jers anförande, som följde härefter,
är redan meddeladt i sista Onsdagsbladet.
Prosten Tun-lus kunde ej godkänna förslaget så-!
kl -
som hacseradt Da allmänna wall Ian. st Fl oh