BOKHANDELS-BULLETA4N.
— Kejsarirnan Annas gunstiingar; historisk-
romantisk skildring ur RBysslands häfdern, är ti-
teln på en i dessa dagar 1 öfversättning från
Ryskan utkommen roman, som i flera afseen-
den förtienar uppmärksamhet. Den Ryska skö-
na litteraturen kan hos oss anses så godt som
alldeles okänd, och måhända har dervid hittills
icke varit synnerligt förloradt, då den väl icke
egenlligen egt att uppvisa mer än ganska få
arbelen, som i talang eller allmännare intresse
kunnat mäla sig med andra mera upparbetade
lilteraturers alster. Det lider imedlertid intet
tvifvel, att ju icke äfven inom det muskovitiska
riket, tiden skall verka någon lifligare andlig
verksamhet, och det saknas visst icke i detta
afseende hos Ryska nationen anlag, hvilka, om
de en gång fått en kraftig väckelse, skola ut-
bilda sig i vackra frukter. Författaren till i-
frågavarande roman, Laschetschnikoff, tyckes till-
hör den aldra nyaste skolan i Ryska vitterhe-
ten, och man misstager sig kanske icke, om
man här och der vill skönja spåren af något
den moderna Franska så kallade romantiska lit-
teraturens inflytande på hans skriltställeri. Det
är säkert att det är en man med talang; han
besitter mycket sinne för det pittoreska och ef-
ftektrika i situationer och grupperingar, en viss
pikant otvungenhet i formen, mycken liflighet,
friskhet och kolorit i stilen, stundom till och
med någonting verkligen Shakespeariskt. Hans
berättelse, utgörande en, såsom det vill synas,
trogen skildring af tiden och de handlande hof-
och statspersonnagerna under kejsarinnan An-
nas sednaste regeringsår, innefattar dessutom re-
dan i sig sjelf tillräckligt stoff för en ganska
underhållande lektyr. Rivaliteten mellan den
allsmäktige, hårde och blodsugande gunstlingen
Biron och den i mycket svage, men i grunden
ädle och varma patrioten Wolinski, hela det
dermed sammanhängande intrig- och spion-sy-
stemet, det maskerade eller förgyllda barbariet
på scenen, det blottade bakom kulisserna, er-
bjuda en omvexling af rätt kuriösa taflor, och
den originella lokalfärg, som ligger utbredd öf-
ver det hela, ökar ytterligare intresset deraf.
Såsom romantiskt element vid sidan af det hi-
storiska, har förfallaren infört en intagande
moldauisk furstedotter, Marioritna, som elter
mångahanda öden kommer till Petersburgska
hofvet, blir kejsarinnans favorit och ett föremål
för Wolinskis passionerade beundran och kär-
lek; det är en silfvertråd, som här genomlöper
hela den politiska memoirens mörka och bilo-
diga väfnad. En gammal sigencerska, Mariula,
en hofpoet, Tredjakowski, författare till Tele-
machiden, heroiskt poem i 22.203 verser, en
Wolinskis handsekreterare, Suda, samt chefen
för Birons spion-väsende, juden Lippman, och
dennes systerson Eichler utgöra de förnämsta
bi-personerna, alla karakterer, tecknade med