deståndets ombud från att öfverröstas i alla de vigtigaste frågorna? Ligger ej tydligen i hela detta förfarande en riktning, att tillintetgöra Bondeståndets inflytelse; att stäcka den kraft, som denna aktningsvärda, och alltför länge tryckta allmoge utvecklat, vid valen till de sista riksdagarne; att återkasta den i sin gamla obetydlighet, för att kunna förlänga, ja stegra anspråken på dess uppoffringar till ett dyrt och illa ordnadt statsskick? Det är visst möjligt, att denna syftning icke egentligen legat till grund för besluten, utan att ståndsförsvarne blott sökt bevara den nuvarande ståndsformen emot tidsandans anfall, och derföre endast velat medgifva denna, att beträda en väg, der ingenting står att vinna; men resultatet blir i alla fall detsamma. Vi spå likväl, att det icke kommer att så slutas. Nationens allvar är en borgen derföre; skilnaden blir endast, attstriden och spänningen blifva vida svårare, än de behöft vara. i otunRäskuinee———s————— nee å — Vi kunna ej underlåta att fägna förbudssystemets, så väl som den politiska reaktionens förfäktare här i Sverige, med den underrättelsen, att de hafva kamrater i Storbrittannien, som icke gifva dem efter, hvarken i nit eller argumenter. Uti staden Colchester hölls den 43 Oktober en sammankomst af ledamöterna i Hinckfordklubben, der, enligt hvad tidningen Globe anmärker, fem K, nemligen: korn, kalfvar, kleresi, kyrka och konservatism bildade ett sällskap, hvars likhet i osmaklighet är svår att återfinna. Spanmålslagarne, d. v. s. den höga tullen på införsel af främmande spanmål, försvarades der med utdrag ur bibeln och prohibitiftystemet i allmänhet med Johannis uppenbarelse. Man har härigenom fått reda på den der chögre synpunkten, al näringsfrågorna, som f. d. Utgifvaren här så dunkelt omtalat, men aldrig riktigt velat ut med. Till de intressanta detaljerna af denna sammankomst hör dessutom ett tal af en Hr Smith, som förtjenar att läggas på minnet af våra devuerade: Jag har,, sade denne ledamot, walltid varit en stor verldsoch menniskoforskare, och har alltid, så ofta jag såg ett vackert fruntimmer, funnit att det var en konservatif dame. De radikalas fruar hafva en gulaktig hy och äro alldeles icke aptitliga; helt annat är det med de konservatives fruar, döttrar ock kärestor. )Stort bifall.) — Mäåinne icke Svenska Minerva, nästa gång hon formaliserar sig öfver damers närvaro bland åhörarne på Riddarehusläktarn, kunde göra något vidare af ett så vackert ämne med tillämpning på våra Stockholmsdamer? Gumman har, som man vet, sjelf en mycket ren hy, och är således kompetent att tala i saken. — Åt Professor Ciampi i Florens, som till Kongl. Bibliotheket och till Witterhets-Akademien för längre tid sedan öfversändt åtskillige manuskripter rörande Svenska historien, har Konungen tillagt ett exemplar i guld af den mindre medaljen med omskrift: Su? memores aliosfecere merendo. — Den utmärkte Violinisten, Professor Prume, har tills i morgon åter annonserat en konsert, der hans stora talang sannolikt finner talrika åhörare. En annan berömd Virtuos på samma instrument, Hr Taeglichsbeck, Kapellmästare hos Fursten af Hohenzollern-Hechingen, har äfven hit anländt, för att låta höra sig. Afven denne Konstnär är i utländska musikaliska recensioner mycket berömd både för sin virtuositet ooh sina kompositioner. ——