UoOonsUtskolt. Denna Seger DUP annu Stolte, om
samma betänkande skulle komma att till sina huf-
vudgrunder gillas af det Stånd, som, ehuru de si-
sta på rangordningen, likväl är det första i verklig
betydenhet. Om så lyckligt händer, kan man med
fullkomligaste lugn åse de trenne öfriga Riks-
Ståndens afslag. En följande Riksdag skall icke o-
sannolikt villigt skänka Utskottets förslag ett all-
männare bifall. Fästom t. ex. en blick på förhål-
landet med städerna. Allmänna tänkesättet inom
desamma kan, hvad denna sak rörer, icke för Eder,
Mine Herrar, vara alldeles obekant. Jag saknar
icke heller kännedom deraf, och tror, att detta tän-
kesätt är vida mer, än kanske här kommer att för-
kunnas, gynnande för en rationel representations
reform. En stad af första ordningen har till sina
ombud vid detta Riksmöte kallat tvenne landtmån.
Ingen ibland oss vägrar att öfver detta val uttrycka
sin aktning och sin tacksamhet. Man ser deri ett
talande exempel, att det, för att väl vårda städer-
nas sannskyidiga intresse, ingalunda behöfves upp-
draga skarpa gränslinier mellan stad och land. Ett
afslag inom de trenne främsta Stånden bör icke in-
jaga någon fruktan. Det kan icke för ofta uppre-
pas, att ett sådant afslag till och med vore bättre,
än att nu gifva efter för den förkastliga Stånds-
principen — denna princip, som äfven utländska
författare med synnerligen fästadt afseende på Sverge,
på det högsta ogillat. Jag finner intet skäl till en
dylik eftergift nu vara för handen. Fruktade jag
icke att nu trötta Edert tålamod, så skulle jag fram-
lägga åtskilliga bevis derpå. Jag inskränker mig nu
att blott nämna, det Rikets Ständer aldrig förut
under närvarande statsskick innehaft en så, i kon-
stitutionelt hänseende, säker och betydande position,
som de nu äga, samt att denna ställning medgifver
att äfven i denna sak föra ett öppet, rent, ädelt,
manligt och frimodigt språk. Att genast gå in på
de kapitulationsvilkor, som anhängarne af de gamla
Stånden, af lätt insedda skäl, nu visa sig hugade att
erbjuda, vore fruktansvärdt att skada saken. Detär,
som jag sagt, till och med möjligt, att man genom
dessa vilkors antagande beredde åt framtiden en
i byråratiskt hänseende sämre Representation än
den närvarande. Jag nitälskar för de orepresentce-
rades rätt, jeg har från åtskilliga landsändar emot-
tagit deras till KonstitutionsUtskoltet inlemnade pe-
titioner, men jag anser mig icke derföre tillstän-
digt, att från dem hemta ledning för Stånds-princi-
pens godkännande eller till denna princips utsträck
ning, medelst införande i Representationen af de!
femte RiksStåndet. Må de orepresenterade, på et!
rationeit sätt, introduceras i Svenska National-repre-
sentationen, men må man icke från deras rättmäti-
ga anspråk taga sig anledning att göra en utbygg-
nad på de fyra kamrarnes bristfälliga och vacklande
grund!
Norges statsforim har af sina talrika vedersakare
icke ens fått tillgodonjuta förmån af en närmare
pröfning. Man förklarar blott i allmänhet, kort och
godt. att hvad som passar i Norge, är alldeles o-
lämpligt i Sverge. Dervid stannar vanligtvis hela
undersökningen. Ingen har således vyclat göra sig
möda att eftersinna, att både det veto, som Konun-
gen i Sverge innehafver, samt det åt Konungen, in-
om det ekonomiska lagstiftnings-området här Ofver-
låtna envälde, synes vara fullkomligt betryggande
för de vådor man förespeglat af Norska enkammar-
systemets antagande i Sverge. Ännu mindre har
man vyelat taga i betraktande den politiska vigten al
de unionella förhällandenas befästande genom lik-
artade statsformer. Redan i dessa för uppskof ta-
lande omständigheter finnas skäl nog för mig att,
med kännedom af Ständsförfäktarnes öfvervigt in-
om Ståndet, hellre, än att arbeta denna öfvervigt i
händerna, medverka till afslag på KonstitutionsUt-
skottets betänkande, i den grundade förhoppning,
att detsamma snart skall tillvinna sig ett allmänna-
re bifall inom Nationen. Men till denna konserva-
tiva åsigt har jag äfven ett moraliskt motiv, af be-
skaffenhet att nu böra nämnas. Både inom och ut-
om Representationen har KonstitutionsUtskottets ma-
joritet blifvit afmålad såsom en faktion och såsom
en af rå och obildade personer sammansatt försam-
ling, utmärkt för det gröfsta oförnuft, med hvad me-
ra, som i skymfande syftning kunnat tilläggas Detta
omdöme har icke blott framträngt till Rikets Stän-
ders egna samlingsrum; det har äfven utbredt sig
till hefa Svenska Allmänheteh. Hvad det i sig e-
gentltgen innebär, är icke här stället att afgöra, men
det visar dock, att någon tid ännu behöfves, innan
Utskottets förslag till representations-ombildning kan
blifva med lugn och passions-frihet pröfvadt och
granskadt. Denna tid bör i ett så vigtigt och makt-
paliggande ämne tagas i anspråk. Att appellera till
Nationen - - - till den tänkande delen af Svenska
Folket, bör icke KonstitutionsUtskottet förmenas.
Opinionen tazer jättesteg med hvarje dag, och att
kärapa mot densamma skall slutligen — jag vågar
åtminstone hoppas det — äfven för det omilda
Stånds-intresset vara förgäfves. Skänker endast Bon-
deStåndet sitt bifall till Utskottets förslag, så kan
Svenska National-representationens rationella om-
bildning, utan hinder af de trenne, med privilegier
utrustade, RiksStåndens enhälliga ogillande, äfven i
närvarande ögonblick, skådas uti hoppets spegel !
I sammanhang med ofvanstående, bör Red.
reparera en slömska, som gjordes vid första no-
isen om BorgareStindets öfverläggning i Repre-
sentalions- frågan. Bland Talarne 1 frågan npp-
ogs nemligen icke Hr Konsul Hammar, hvilken
var en af dem, som yttrade sig till förmån för
uIlmänna val. Vi upptage derföre här nedan
Hr Hammars korta anförande:
Då vår nu gällande grundlag å ena sidan berät-
igar en kast af medborgare att, för blotta börden
vara sjelfskrifne till folkrepresentanter, samt tiller-
känner vissa embeten en lika uteslutande rättighet,
atan afseende i förra fallet på, om adelsmannen e-
zer en torfva jord, eller bidrager till statens inkom-
ster, eller om han blott är en tärande medlem, som
ofta icke eger den allraringasto duglighet till ett så
maktpåli ggande värf, och i sednaro hänseendet icke
hell är ästadt något egentligt afseende derå, om
den höet uppsatte embetsmannen saknar eller för-
värfvat sig hembygdens aktning, kärlek och förtroen-
1e; men samma grundlag deremot å andra sidan bå-
ie från deltagning i val och valbarhet utesluter mån-
ra ädla medborgare, som ega både förmögenhet, kun-
lanans an mMASCPN eEeffärpAnhat UI mn dhar villa Ante