UoOonsUtskolt. Denna Seger DUP annu Stolte, om samma betänkande skulle komma att till sina hufvudgrunder gillas af det Stånd, som, ehuru de sista på rangordningen, likväl är det första i verklig betydenhet. Om så lyckligt händer, kan man med fullkomligaste lugn åse de trenne öfriga RiksStåndens afslag. En följande Riksdag skall icke osannolikt villigt skänka Utskottets förslag ett allmännare bifall. Fästom t. ex. en blick på förhållandet med städerna. Allmänna tänkesättet inom desamma kan, hvad denna sak rörer, icke för Eder, Mine Herrar, vara alldeles obekant. Jag saknar icke heller kännedom deraf, och tror, att detta tänkesätt är vida mer, än kanske här kommer att förkunnas, gynnande för en rationel representations reform. En stad af första ordningen har till sina ombud vid detta Riksmöte kallat tvenne landtmån. Ingen ibland oss vägrar att öfver detta val uttrycka sin aktning och sin tacksamhet. Man ser deri ett talande exempel, att det, för att väl vårda städernas sannskyidiga intresse, ingalunda behöfves uppdraga skarpa gränslinier mellan stad och land. Ett afslag inom de trenne främsta Stånden bör icke injaga någon fruktan. Det kan icke för ofta upprepas, att ett sådant afslag till och med vore bättre, än att nu gifva efter för den förkastliga Ståndsprincipen — denna princip, som äfven utländska författare med synnerligen fästadt afseende på Sverge, på det högsta ogillat. Jag finner intet skäl till en dylik eftergift nu vara för handen. Fruktade jag icke att nu trötta Edert tålamod, så skulle jag framlägga åtskilliga bevis derpå. Jag inskränker mig nu att blott nämna, det Rikets Ständer aldrig förut under närvarande statsskick innehaft en så, i konstitutionelt hänseende, säker och betydande position, som de nu äga, samt att denna ställning medgifver att äfven i denna sak föra ett öppet, rent, ädelt, manligt och frimodigt språk. Att genast gå in på de kapitulationsvilkor, som anhängarne af de gamla Stånden, af lätt insedda skäl, nu visa sig hugade att erbjuda, vore fruktansvärdt att skada saken. Detär, som jag sagt, till och med möjligt, att man genom dessa vilkors antagande beredde åt framtiden en i byråratiskt hänseende sämre Representation än den närvarande. Jag nitälskar för de orepresentcerades rätt, jeg har från åtskilliga landsändar emottagit deras till KonstitutionsUtskoltet inlemnade petitioner, men jag anser mig icke derföre tillständigt, att från dem hemta ledning för Stånds-principens godkännande eller till denna princips utsträck ning, medelst införande i Representationen af de! femte RiksStåndet. Må de orepresenterade, på et! rationeit sätt, introduceras i Svenska National-representationen, men må man icke från deras rättmätiga anspråk taga sig anledning att göra en utbyggnad på de fyra kamrarnes bristfälliga och vacklande grund! Norges statsforim har af sina talrika vedersakare icke ens fått tillgodonjuta förmån af en närmare pröfning. Man förklarar blott i allmänhet, kort och godt. att hvad som passar i Norge, är alldeles olämpligt i Sverge. Dervid stannar vanligtvis hela undersökningen. Ingen har således vyclat göra sig möda att eftersinna, att både det veto, som Konungen i Sverge innehafver, samt det åt Konungen, inom det ekonomiska lagstiftnings-området här Ofverlåtna envälde, synes vara fullkomligt betryggande för de vådor man förespeglat af Norska enkammarsystemets antagande i Sverge. Ännu mindre har man vyelat taga i betraktande den politiska vigten al de unionella förhällandenas befästande genom likartade statsformer. Redan i dessa för uppskof talande omständigheter finnas skäl nog för mig att, med kännedom af Ständsförfäktarnes öfvervigt inom Ståndet, hellre, än att arbeta denna öfvervigt i händerna, medverka till afslag på KonstitutionsUtskottets betänkande, i den grundade förhoppning, att detsamma snart skall tillvinna sig ett allmännare bifall inom Nationen. Men till denna konservativa åsigt har jag äfven ett moraliskt motiv, af beskaffenhet att nu böra nämnas. Både inom och utom Representationen har KonstitutionsUtskottets majoritet blifvit afmålad såsom en faktion och såsom en af rå och obildade personer sammansatt församling, utmärkt för det gröfsta oförnuft, med hvad mera, som i skymfande syftning kunnat tilläggas Detta omdöme har icke blott framträngt till Rikets Ständers egna samlingsrum; det har äfven utbredt sig till hefa Svenska Allmänheteh. Hvad det i sig egentltgen innebär, är icke här stället att afgöra, men det visar dock, att någon tid ännu behöfves, innan Utskottets förslag till representations-ombildning kan blifva med lugn och passions-frihet pröfvadt och granskadt. Denna tid bör i ett så vigtigt och maktpaliggande ämne tagas i anspråk. Att appellera till Nationen till den tänkande delen af Svenska Folket, bör icke KonstitutionsUtskottet förmenas. Opinionen tazer jättesteg med hvarje dag, och att kärapa mot densamma skall slutligen — jag vågar åtminstone hoppas det — äfven för det omilda Stånds-intresset vara förgäfves. Skänker endast BondeStåndet sitt bifall till Utskottets förslag, så kan Svenska National-representationens rationella ombildning, utan hinder af de trenne, med privilegier utrustade, RiksStåndens enhälliga ogillande, äfven i närvarande ögonblick, skådas uti hoppets spegel ! I sammanhang med ofvanstående, bör Red. reparera en slömska, som gjordes vid första noisen om BorgareStindets öfverläggning i Representalionsfrågan. Bland Talarne 1 frågan nppogs nemligen icke Hr Konsul Hammar, hvilken var en af dem, som yttrade sig till förmån för uIlmänna val. Vi upptage derföre här nedan Hr Hammars korta anförande: Då vår nu gällande grundlag å ena sidan berätigar en kast af medborgare att, för blotta börden vara sjelfskrifne till folkrepresentanter, samt tillerkänner vissa embeten en lika uteslutande rättighet, atan afseende i förra fallet på, om adelsmannen ezer en torfva jord, eller bidrager till statens inkomster, eller om han blott är en tärande medlem, som ofta icke eger den allraringasto duglighet till ett så maktpåli ggande värf, och i sednaro hänseendet icke hell är ästadt något egentligt afseende derå, om den höet uppsatte embetsmannen saknar eller förvärfvat sig hembygdens aktning, kärlek och förtroen1e; men samma grundlag deremot å andra sidan båie från deltagning i val och valbarhet utesluter månra ädla medborgare, som ega både förmögenhet, kunlanans an mMASCPN eEeffärpAnhat UI mn dhar villa Ante