redan för lång blifven tidnings-artikel. Kontorets styrelses obenägenhet, att häruti vilja ställa sig stalens husägares beslut till efterrättelse, är icke tänkbar, hvarföre man må förespegla sådant dem, som man vid sin hemkomst vanligast träffar i sin barnkammare. Fonden är stadens brandförsäkringstagares enskilda tillhörighet. Dessa styrelsens principa(er, och dermed punkt! Nu hinder, gunås, — ty allt ondt måste man i denna period bereda sig på — att husägarne härom icke åsämjas, eller, rätteligen att säga, id:u narra siy ull ck Asimjos. och jag begriper alltför väl motiverna för en sådan persvasion; må man då, såsom enda äterstående rättsenliga grund för nödiga medels sammanbringande, besluta: Den årligen nösig asedda summu.s utgörard: efter fördelning, proportivrirud fier hvarje fastishuts-taxerin ssvärde. Jag har väl icke heller glömt onom, le ci-devunl jrune homme, som uti ändlösa chrior sökte bevisa afgiftens rättsenliga utgörande, proportionerad, icke efter denna grund, utan efter areal-innehållet af hvars och ens gatudel. Förnuft, billighet, rättvisa, ja, blott mensklighet, borde förbjuda en person af rå, on bildning, af å on blyghet, att i en stad, med våra lokala förhållanden, yrka en sådan beskattningsgrund. I öfrigt: vilja stadens husägare icke heller detta sednare alternativ; vilja de endast gräla för grälets skull, och med oupphörliga klagovisor plåga sig sjelfva och andra, då enrodtvet blott är enda medlet, som behöfver påkostas — förspille då för närvarande ingen vettig man ett enda ord i denna fråga! Om hvad jag nu framlagt, i den renaste afsigt att gagna (ehuru troligast jag derför röner otack), af rättsinniga och upplystare medborgare skulle pröfvas och behjertas, så vågar jag slutligen, icke blott i milt, utan i flere aktningsvärda HUsägares pann, hvilka häri med mig äro ense, uppmana ir fiylelse? rikare husäsare i vår hufyudstad, att snarligen föranleda de åtgärder, hvilka för ett så allmännyttiat ändamål högligen erfordras, och hvilka huseråtidet med våra gator synes, ju förr desto hellre, börd påkalla. De omnämnda besvären följa, såsom ett curiosum; något annat föreställa de icke. Jag har straxt i början antydt, huru förgäfves, så väl i April, som ännu i denna stund, en i detta ämne till Magistraten ingifven äfven med en för ämnet genomtänkt och väl utförd deduktion skulle vara. Stockholm den 24 Oktober 4840. T. Till Stockholms stads Högädle Magistrat! Närlagde Embetsoch ByggningsCollegii ResoluJana tion får jag ödmjukt öfverklaga, med påstående af dess totala upphäfvande till all kraft och följd, på den skäliga grund, att jag icke, enligt gällande ByggnadsOrdning, till medvarande af någon besigtning blifvit kallad, ehuru dertill lagligen berättigad, och icke heller, så vidt jag förstår, ehuru jag också experimenterat och förstår något uti förevarande ämne, är i stånd att finna gatan, enligt ByggnadsOrdningen till omläggning förfallen. Vore verkställigheten af gatu-anläggnings-arbete! motsvarande ändamålet och hvad som i början förespeglades husägarne — så visst som jag, äfven för olott enhets vinnande vid omläggandet af Westerånggatan med nöje skulle vidkännas kostnaden, om in min gatudel vore aldrig så nylagd och till areal nångfaldig af hvad den är — jag skulle visst icke yfverklaga Collegii Resolution. Men då jag, med indantag af några få arbeten, straxt i början af den ya methodens tillämpande, så förlidna som innevavande år, ser gatuomläggningen öfverallt förfuskas och snart förvandlad u!ti ett fullkomligt opus operaum, är det med mera nöje, och säkerligen i sinom tid till mera gagn, jag plågar med dessa mina besvär. Pröfvar Högädle Magistraten mig böra, till sakens och sanningens bättre redande, hvilket, enär ag först i går klockan 2 erhöll öfverklagade Resoutionen, icke här är medhinneligt, med vederböranle muntligen konfronteras, vore sådant mig kärt, len föreställda personen må blifva hvem som helst. Att vu i nöy0 väg kunna tro sig kunna åstadkomma något för det hela redbart och gagneligt, är, jag vet det, nära nog en galenskap. Jag har dock allid tänkt, jag: Ut desint vires, tamen est laudanda voluntas. Stockholm, eC. RAR Ar BARER AFP SSP LES UREANEEA ee RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Jernbäraren A. Lindgrens hustru, Maria Marcaretha haende i ecendamen Nena 427 vid Norre