4Udil UlCURHAIYT VIIVIN EL 00609
tes upptaga honom såsom en broder och jemli-
ke, såsom den yngste i kretsen. Med öfverrask-
ning igenkände de i den bönfallande densamme,
af hvars thordönsstämma de väntat att höra det
fruktade ordet! Och i hast ändrade de språk,
sänkte en nedlåtande blick på bedjaren, lofvande
honom förlåtelse och undseende för det han vå I
gat uppstiga bland dem, med vilkor, att han 1)
ord och åthälvor skulle skicka sig som en af dem.
Och han ödmjukade sig och lofvade alt göra
hvad de fordrade. Den 8 Augusti 1850 var han
verldens mägtigaste furste — men han lät Polen
uppoffras, sköt ifrån sig Belgiernas räckta brödra-
hand, lät Italien förtryckas som förut, Tyskland
återfalla under förbundsdagens fadervälde och
Spanien sönderslitas af det inbördes krigets fu-.
rier, och den 8 Augusti 1840 är han i begrepp !
alt afsäga sig den med så mycket bekymmer:
burna kronan, för det Europa alltför uppenbart
visat den missaktning det hyst för honom, ut-
stött honom ur sitt förbund och ställt sig, som
om intet Frankrike funnits till!
I
Hvad, om han förstålt sin plats, om han vetat
hvad titeln: Frankrikes statschef år 1830 betyd-!
de? Om han förenat Belgien med sitt land i
stället att förena sin dotter med Belgiernes ko-
nung; om han talt frihetens och vänskapen ns sprak j
till Polens folk, i stället för undergifvenhetens till:
Polens öfverherre; om han räckt handeu åt Ty-
skar och Italienare i stället för ödmjuka notifika-
tionsbref åt Tysklands och Italiens konungar; om:
han offentligt understött de Spanske patrioterne
till motvigt mot det hemliga understöd de Span-
ske Carlisterne från andra regeringar erhållit, hu-
rudan vore då Europas gestalt? Skulle man nu
der höra talas om censur, om en allena- styrande
vilja, om afbön inför furstens bild, om statsför-
brytare, militär-konspirationer, demagogiska stämp-.
lingar med flera af dessa välgerningar, hvarmed
de sista 40 åren hugnat vår verldsdels staler?.
Och om han ännu i denna stund förstod sin ställ-.
ning, om han, i stället att protokollisera om Ab-.
dul- Medschids och Medhemed-Alis rättigheter, för-
klarat sig för de Österländska folkens mennisko-
rätt; om han —i fall man vill medgifva den ena
statens rältighet att inblanda sig i den andras In-
re angelägenheter — i stället att förorda Mehe-
meds upptagande på listan af sjelfständige furstar,
yrkat Egyptiers, Syrier, Turkars m. fl. upptagan-
de till lika rang med de Buropeiska folken, till
åtnjutande af elt ordnadt samhällsskick, bestämda
lagar och förståndsodling, månne han ej inom
Europas gränser skulle funnit sympathier så star-
ka, att man ej vågat förbigå honom vid beslutet
i den Orientaliska frågan? Skulle icke nationer-
na då begripit henne, under det kabinetterna
sjelfva nu tvista om rätta förståndet deraf? och
skulle icke nationernas bifall gifvit henne en kraft
och ett eftertryck, som satt hennes försvarare i
fullkomligt stånd att möta hennes vedersakare i
händelse hon funnit någon sådan? Skulle man väl
då hört talas om Fieschi, Alibaud, Darmes och
hvad de allt hetat, som i silt missledda frihets-
nit sökt göra slut på det förhatliga systemet? Skul-
Je den oföränderliga viljan på tio år hafva hunnit
förbruka några 50 Ministrar, vid hvarje ny le-
dighet förlägen om kandidater ? Skulle verlden
vetat någonting om dessa Maj-, Juni- och Okto-
ber-uppror, dessa September-lagar och skulle nå-
gon abdikation nu vara å bane, för det man ej
kan fullfölja systemet och ej vågar öfvergifva det?
Till denna ståndpunkt har det då fört sin skapa-
re och fostrare! De liberala grundsatserna, som i
Palais-Boyal höggo trappstegen till thronen, qvar-
lemnades oförsigtigt der; han trodde att thronen
utan dem stod fast och lysande, blott man in-
trädde i Tuilerierna; erfarenhetens läror, samla-
de under 20 års landsflykt i Schweitz, Amerika
och Norge, förglömdes vid jägtandet efter legiti-
mitetens irrbloss ! Beklagom då den menskliga
svaghelen på thronen, denna svaghet, som för-
vandlat mer än en thron-innehafvare från ett)
mål för folkens vördnad och förtröstan till ett mål
för deras smediidande. Beklagom Hertigen af Or-;
Jeans, att han någonsin blef Konung Ludvig Filip!
l
l
Men denna djupa statskonst, som skryter af:
att styra verlden och fåviskt inbillar sig hålla I
dess öden i sin haänd, hvart har den då bragt
sig sjelf? En ringa Albanesisk soldat, en rebell
mot sin lagliga herre, trotsar Rysslands, Eng-
lands, Preussens och Österrikes förenade ofant-
liga makt. Denna makt har väl skördat la-
grarne af Beiruts förstöring, men skall ej för-
må återföra den upproriske till lydnad. Han
skall gäcka deras vrede likasom han gäckar
den stornerrliga bannsträlen, och den lille her-.
skaren öfver haifannan miilion Egyptiske trä-
lar skall besegra herskarne öfver 450 millioner
upplyste Europeer? Hvarföre? Emedan desse
frukta hvarandra och frukta den Europeiska
opinionen, utan hvars rådfrågande de inlåtit
sig i det äfventyrliga företaget. Trotsigt för-
bigingo de Frankrike; nå väl, hvarföre full-
följa de icke trotset, hvarföre verkställa de
icke traktaten, utan att bry sis om Frankrikes
motvilja? Emedan de slogo den Franska natio-
nalstoltheten för hufvudet och frukta ett krig,
de fyra mot en enda, men den enda som skulle
hafva för sig folkmeningens understöd, hvilken
de veta sig sakna. Och Frankrike åter, hvarföre
uppträdde det icke beväpnadt att hämnas sin
kränkta nationalära? Hvyarföre vill Ludvig Fi-
lip beldre nedlägga kronan än draga svärdet?
Jo, emedan han ej drog det till Polens försvar,
när hans folk uppmanade honom dertill: eme-