PAR TUUTTLLE 4 HICR Pp LICUTICH Bbl Cu UP nd Ta man har i verkställigheten begått en motsägelse mot sjelfva principen; i och med detsamma man erkänt Stäåndsrepresentations-principens och Ständs-indelningens rigtighet, har man, i det man inrymt samma rättigheter åt dem, hvilka till intet Stånd höra, som åt Stånden sjelfva, erkänt dess oriktighet; och man har ändock tagit denna indelning till grund och af alla till intet Stånd hörande, orepresenterade, gjort det femte Ståndet, man har begätt en påtaglig motsägelse, man har sagt denna grund är falsk; huset, som derpa blifvit bygdt, maste snart falla; jag vill göra en tillbyggnad på samma grund, för att stödja det. Hvarföre detta en tid kan lyckas, är, emedan man gzgifvit tillbyggnaden en sadan vidd, att den derigenom fatt fast grund, att den förhåller sig till den gamla byggnaden, som ett tempel sill sin vestibul. Man har väl vunnit så mycket, att alla intressen blifva representerade, men ej hufvudsaken, hvilken var, att representationen ej skulle hafva mer än ett intresse, nämligen fäderneslandets, intressenas enhet och representationens enighet. Skilnaden i öfrigt mellan dessa tvenne förändringar i representationssättet, i afseende på dess verkningar på statskroppen, är, som mellan pånyttfödelse och föryngring; antaga vi det förra, skall Sverge framstå såsom en ung man i sin fulla kraft; antaga vi det sednare, hafva vi endast kastat kring den gamle en ny mantel, eller, kanske rättare, gifvit honom en krycka, med stöd, af hvilken han ännu kan framsläpa sitt lif ett sekel. Om de öfriga förslagen har jag intet annat att säga, än att då vi redan hafva de fyra elementerna, böra vi akta oss, för att, i stället att af desamma bilda en hel skapelse, sammanröra dem på nytt i chaos; och jag skall alltid i det ringa, som på mig beror, högeligen protestera mot en sådan representationsföränding, hvari man bibehåller ståndsindelningen, men vill, att Ridderskapet och Adeln skall representera genom val. Ty derigenom hafva vi ännu mera skapat detta Stånd till ett prätorianskt garde inom representationen, än hvad det nu är. Vi böra besinna, att pluraliteten af Adlen äro numera fattiga och embetsmänner och således beroende; de blifva det ännu mera, då fråga endast blir om ett hemligt val, än då de uppträda offentligen såsom en politisk personlighet; vi se t. ex. nu, att alltid färre tala för regeringens intresse, än i folkets, men vid voteringen vinner alltid den förra. Capita deremot hafva till en stor del fideikommisser och kunna vara sjelfständiga. — Antaga vi ett sådant förslag, hafva vi tanter, hvilka, oberoende af alla partiers intriger och skickat Minervas ormar att qväfva den minoritet, som, lik Laokoon, ensam stridde för fäderneslandet; vi hafva bibehållit det stora onda, ständsindelningen, men förkastat det, ehuru obetydligt, ändock goda, den sjelfskrifna representationsrätten; vi hafva förtrampat hvetet, utan att upprycka ogräset; man låter orsakerna till splittringen mellan nationen qvarstå, men borttager den enda lilla förtjenst, vär nuvarande representation har, som är att cga represenval, ofta styrda af dagens hugskott, kunna uppträda med sjelfständiga tänkesätt. Man tror sig dermed hafva vunnit mycket, då man är säker på, att män utan erfarenhet, like mig och mina liker, aldrig skulle blifva represeutanter. Att så hittills skedt, har då fäderneslandet derpå förlorat så mycket? De hopsamla erfarenhetens skatter, de gå i skola, mine Herrar, och lära icke diktera några beslut; i sanning, mine Herrar, hade svenska folket ej att beklaga sig öfver andra beslut, fattade af detta Stånd, än dem oerfarenheten dikterat, jag tror, det hade icke mycket att beklaga! Hyem dömer mera, utan beräkning på egen fördel, hvem har varmare hjerta för fäderneslandet än ungdomen? — Den endaste förindring jag i det af mig förutsatta fall skulle önska, i afseende på Adlens representationssätt, Vvore,l att ingen familj fick representera, som ej räknade! femtio är, för att förekomma, att Regeringen, genom att kreera nya adliga familjer, skulle alltid hafva en utväg att skaffa sig pluraliteten inom detta Stånd, på fäderneslandets bekostnad. — Men jag vill tillägga, att ehuru ingen lifligare, an jag, önskar, att fäderneslandet så snart som möjligt må komma att: skörda de frukter, en representationsförindring kan komma att bära, är jag ingalunda tillfredsställd, blott vi få en sådan, utan afseende på huru den blir; jag älskar väl valspråket: asakta fram, men aldrig tillbaka, men önskar heldre, att vi stå stilla, än gå åt sidan, och önskar heldre bibehållandet af det gamla, än antagandet af något nytt, föga bättre, hvilande på samma ståndsskilnad, blott görande någon förändring uti Riksförsamlingens sammansättning, som endast kan liknas v d, om en speJare blandade de kort, han redan fatt; vid att ikläda de gamla gestalterna nya drägter, de blifva ändock gamla, och deras kraft blir ingen; vid att pryda graf-: varna, de blifva ändock dödens boningar; man söker der fåfängt lif. Men sedan man gjort ett sådant steg åt sidan, skola intressena för ögonblicket finna. sig tillfredssällda och vi komma ej längre; sedan man gjort en sådan liten förändring, som kan lik-, nas vid att hafva understöttat af huset, och genom hvitlimning gifvit det ett nytt utseende, skall man glömma dess osäkra grund och dess ruttna inre; det skall i sekler fördröja den nödvändiga ombyggnaden, man skall tro sig hafva uppfört en ny byggnad och göra sig säker, tills stormen fattar uti dess gamla väggar, de falla öfver oss och begrafva vår frihet under sina ruiner. Nej, lätom oss ej genom ett nytt bedrägligt yttre dölja, huru nära huset är sitt fall, er a RKA A att vi ej må fördröja dess ombyggnad! — Slutligen, alt Konstitutionsutskottets förslag icke är fullkomligt, vill jag medgifva, men icke anmärka; fullkomlighet söktes bland menniskoverk lika förgäfves, som skuggan i natten; af dem måste man välja det bättre. Jag emotser visserligen, att stora betänkligheter skola inom de serskida Stånden uppstå mot antagandet af Konstitutionsutskottets förslag till representationsförändring, men tror, att dessa till någon del skulle kunna undanrödjas, om man gjorde en skilnad mellan Riksdag och Landtdag. Denne sednare en samling af Landtständer, bildade genom allmänna val, såsom Utskottet föreslagit, borde ega rum, om möjligt, hvart eller hvartannat är; dessa Landständer borde ega beslutande rätt, lika med nuvarande Riksständer, uti allt, utom i hvad som rörde rikets grundlagar, grundskatter och grundfonder, i hvilka ämnen de endast egde att ingifva förslag till kommande Riksständer, hvilka, bildade på samma sätt, som nu, eller EE As MF aa AR da nAMmMAR wrA