PAR TUUTTLLE 4 HICR Pp LICUTICH Bbl Cu UP nd Ta
man har i verkställigheten begått en motsägelse mot
sjelfva principen; i och med detsamma man erkänt
Stäåndsrepresentations-principens och Ständs-indel-
ningens rigtighet, har man, i det man inrymt sam-
ma rättigheter åt dem, hvilka till intet Stånd höra,
som åt Stånden sjelfva, erkänt dess oriktighet; och
man har ändock tagit denna indelning till grund och
af alla till intet Stånd hörande, orepresenterade,
gjort det femte Ståndet, man har begätt en påtaglig
motsägelse, man har sagt denna grund är falsk; hu-
set, som derpa blifvit bygdt, maste snart falla; jag
vill göra en tillbyggnad på samma grund, för att
stödja det. Hvarföre detta en tid kan lyckas, är,
emedan man gzgifvit tillbyggnaden en sadan vidd, att
den derigenom fatt fast grund, att den förhåller sig
till den gamla byggnaden, som ett tempel sill sin
vestibul. Man har väl vunnit så mycket, att alla
intressen blifva representerade, men ej hufvudsaken,
hvilken var, att representationen ej skulle hafva mer
än ett intresse, nämligen fäderneslandets, intressenas
enhet och representationens enighet. Skilnaden i öf-
rigt mellan dessa tvenne förändringar i representa-
tionssättet, i afseende på dess verkningar på stats-
kroppen, är, som mellan pånyttfödelse och föryng-
ring; antaga vi det förra, skall Sverge framstå så-
som en ung man i sin fulla kraft; antaga vi det
sednare, hafva vi endast kastat kring den gamle en
ny mantel, eller, kanske rättare, gifvit honom en
krycka, med stöd, af hvilken han ännu kan fram-
släpa sitt lif ett sekel.
Om de öfriga förslagen har jag intet annat att
säga, än att då vi redan hafva de fyra elementerna,
böra vi akta oss, för att, i stället att af desamma
bilda en hel skapelse, sammanröra dem på nytt i
chaos; och jag skall alltid i det ringa, som på mig
beror, högeligen protestera mot en sådan represen-
tationsföränding, hvari man bibehåller ståndsindel-
ningen, men vill, att Ridderskapet och Adeln skall
representera genom val. Ty derigenom hafva vi ännu
mera skapat detta Stånd till ett prätorianskt garde
inom representationen, än hvad det nu är. Vi böra
besinna, att pluraliteten af Adlen äro numera fattiga
och embetsmänner och således beroende; de blifva
det ännu mera, då fråga endast blir om ett hemligt
val, än då de uppträda offentligen såsom en politisk
personlighet; vi se t. ex. nu, att alltid färre tala för
regeringens intresse, än i folkets, men vid voterin-
gen vinner alltid den förra. Capita deremot hafva
till en stor del fideikommisser och kunna vara sjelf-
ständiga. — Antaga vi ett sådant förslag, hafva vi
tanter, hvilka, oberoende af alla partiers intriger och
skickat Minervas ormar att qväfva den minoritet,
som, lik Laokoon, ensam stridde för fäderneslandet;
vi hafva bibehållit det stora onda, ständsindelnin-
gen, men förkastat det, ehuru obetydligt, ändock
goda, den sjelfskrifna representationsrätten; vi hafva
förtrampat hvetet, utan att upprycka ogräset; man
låter orsakerna till splittringen mellan nationen qvar-
stå, men borttager den enda lilla förtjenst, vär nu-
varande representation har, som är att cga represen-
val, ofta styrda af dagens hugskott, kunna uppträda
med sjelfständiga tänkesätt. Man tror sig dermed
hafva vunnit mycket, då man är säker på, att män
utan erfarenhet, like mig och mina liker, aldrig skulle
blifva represeutanter. Att så hittills skedt, har då
fäderneslandet derpå förlorat så mycket? De hop-
samla erfarenhetens skatter, de gå i skola, mine
Herrar, och lära icke diktera några beslut; i san-
ning, mine Herrar, hade svenska folket ej att be-
klaga sig öfver andra beslut, fattade af detta Stånd,
än dem oerfarenheten dikterat, jag tror, det hade
icke mycket att beklaga! Hyem dömer mera, utan
beräkning på egen fördel, hvem har varmare hjerta
för fäderneslandet än ungdomen? — Den endaste
förindring jag i det af mig förutsatta fall skulle ön-
ska, i afseende på Adlens representationssätt, Vvore,l
att ingen familj fick representera, som ej räknade!
femtio är, för att förekomma, att Regeringen, genom
att kreera nya adliga familjer, skulle alltid hafva en
utväg att skaffa sig pluraliteten inom detta Stånd,
på fäderneslandets bekostnad. — Men jag vill til-
lägga, att ehuru ingen lifligare, an jag, önskar, att
fäderneslandet så snart som möjligt må komma att:
skörda de frukter, en representationsförindring kan
komma att bära, är jag ingalunda tillfredsställd,
blott vi få en sådan, utan afseende på huru den
blir; jag älskar väl valspråket: asakta fram, men
aldrig tillbaka, men önskar heldre, att vi stå stil-
la, än gå åt sidan, och önskar heldre bibehållan-
det af det gamla, än antagandet af något nytt, föga
bättre, hvilande på samma ståndsskilnad, blott gö-
rande någon förändring uti Riksförsamlingens sam-
mansättning, som endast kan liknas v d, om en spe-
Jare blandade de kort, han redan fatt; vid att ikläda
de gamla gestalterna nya drägter, de blifva ändock
gamla, och deras kraft blir ingen; vid att pryda graf-:
varna, de blifva ändock dödens boningar; man söker
der fåfängt lif. Men sedan man gjort ett sådant
steg åt sidan, skola intressena för ögonblicket finna.
sig tillfredssällda och vi komma ej längre; sedan
man gjort en sådan liten förändring, som kan lik-,
nas vid att hafva understöttat af huset, och genom
hvitlimning gifvit det ett nytt utseende, skall man
glömma dess osäkra grund och dess ruttna inre; det
skall i sekler fördröja den nödvändiga ombyggnaden,
man skall tro sig hafva uppfört en ny byggnad och
göra sig säker, tills stormen fattar uti dess gamla
väggar, de falla öfver oss och begrafva vår frihet
under sina ruiner. Nej, lätom oss ej genom ett nytt
bedrägligt yttre dölja, huru nära huset är sitt fall,
er a RKA A
att vi ej må fördröja dess ombyggnad! — Slutligen,
alt Konstitutionsutskottets förslag icke är fullkom-
ligt, vill jag medgifva, men icke anmärka; fullkom-
lighet söktes bland menniskoverk lika förgäfves, som
skuggan i natten; af dem måste man välja det bättre.
Jag emotser visserligen, att stora betänkligheter skola
inom de serskida Stånden uppstå mot antagandet af
Konstitutionsutskottets förslag till representations-
förändring, men tror, att dessa till någon del skulle
kunna undanrödjas, om man gjorde en skilnad
mellan Riksdag och Landtdag. Denne sednare en
samling af Landtständer, bildade genom allmänna
val, såsom Utskottet föreslagit, borde ega rum, om
möjligt, hvart eller hvartannat är; dessa Landständer
borde ega beslutande rätt, lika med nuvarande Riks-
ständer, uti allt, utom i hvad som rörde rikets grund-
lagar, grundskatter och grundfonder, i hvilka ämnen
de endast egde att ingifva förslag till kommande Riks-
ständer, hvilka, bildade på samma sätt, som nu, eller
EE As MF aa AR da nAMmMAR wrA