YTTERLIGARE OM GATULAGGNINGEN I HUFYUDSTADEN. (Insändt.) Till Redaktionen af Aftonbladet! Uti Tit. tidning för den 42 dennes finnes en af en wälskare af vikhet i skautebördorr insänd artikel, rörande nu pågående gatuläggning i hufvudstaden. Dä Tit. sjelf dervid anför, att detta ämne aså nära talresserart alla Stockholms huscsar, bör jag ega skälig anledning hoppas, att äfven en plats i bladet för nedanstående af Tit. beviljas, ju förr, ju heldre. T hvad mån nedanskrifne axiomer förmå upplysa oförståndet å ena sidan, celler möta oviljan å den andra, är hvad vi, såsom Fit. anmärker, frumd !:sv få se. Ofvannämnde Insändare finner sig canqsnämt öfverraskad af underrättelsen, det ändtligen wn, husegare i sistlidne September månad hos Magistraten anfört besvär öfver Politie-, Embetsoch Byggningskollegii godtyckliga resolution, i afseende på hans gatudels emläggning. Redan från April månad hade undertecknad, Disponent af huset Nr 753, vid Westerlånggatan, kunnat föranleda samma glada öfverraskning, såsom af nedanstående besvärsskrift skönjes, och jag tror mig specielt känna, att flera huscgare, redan den tiden, hos Magistraten sökte ändring uti Politiekollegii åtgärder härutinnan, ehuru förgäfves; och förgäfves kommer det ock tills vidare att blifva, eller intill dess Stockholms husegande invånare e.7 t öfyerenskomma om, hvad förståndet i derna fråga ovederläggligen bjuder, eller, i värsta fallet, om hvad allmän lag medgifver till deras skydd emot fortsatta, ändamålsvidriga prejerier af eho som heldst. Hvad nedanstående besvärsskrift vidare angår, så erhöll jag, hvad under närvarande auspicier omöjligen kunde uteblifva, Magistratens stadfästelse å öf verklagade resolutioncn, samt, på grund af Hr t. f. Öfverståthållarens deltagande i beslutet, besvärshänvisning till Kongl. Maj:t, hvilken besvärsväg jag, för min del, tror, icke i thy fall kan falla någon förnuftig husegare in att fullfölja. Uti något beriktigande af Husegarens vid Gamla Kungsholmsbrogatan tankar om gamla och nya gatuläggningsmetoderna, och den enas eller den andras företräde, ingår jag icke med honom. Jag respekterar hvar och ens öfvertygelse. Men den erinran får han förlåta mig, att väl och mer än val vore, om man underläte att positift, offentligen åtminstone, yttra sig i ämnen, dem man icke genomtänkt eller förstår; och så mycket synes billigheten kräfva, att då fiera af f. d. Öfverståthållarens projekter rättvisligen klandrats, såsom, ehuru erkändt välmenta, lik väl dels omogna, dels förhastade, dels rent af onyttiga eller skadliga, dels ändtligen vid verkställigheten af våra privilegierade fuskare (mätte hädelsen förlåtas!) förfelade, så böra väl de al samma Öfverståthållare gjorda arrangementer för hufvudstadens trefnad, hvilka åtmirstone med erkännande af deras värde och nytta ihågkommas, äfven få njuta samma rättvisa till godo. Till denna sednare klassifikation hänför jag utan prut hans genomgripande åtgärd för en förbattrad gatuläggning. Man behöfver blott flyktigt åskåda de arbeten, som straxt i början af de inkallade tyska arbetarne verkställdes. De voro både vackra och för sit bestånd fullt försvarliga, ehuru icke i allo efter principerna för denna metod, då deremot våra heroörs arbeten i denna väg, de sist förhutna 30 åren, på intet ställe uthärdat den ringaste kritik; och något vederstyggligare i dylik väg aldrig kunnat af både yttre och inre sinnena erfaras, än Stockholms gators, under nämnde tid, oupphörliga och ändamålslösa upprifning och omläggning. Att under nuvarande t. f. Hr Öfyerståthållarens embetstid gatuläggningsarbetet allt mer och mer förfuskats och snarligen återkommer till sitt förut varande redlösa skick, om bot derför i tid icke anskaffas, deri har Husegaren vid Gamla Kungsholmsbrogatan fullkomligt rätt. Men härtill är ingalunda den nya gatuläggningsmetoden skulden, för vår stad (med sina vintrar och sina källossningar temligen olika Berlin) förståndigt tillämpad, utan ligger denna ensamt uti bristande nit och tillsyn hos vederbö