YTTERLIGARE OM GATULAGGNINGEN
I HUFYUDSTADEN.
(Insändt.)
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Uti Tit. tidning för den 42 dennes finnes en af
en wälskare af vikhet i skautebördorr insänd artikel,
rörande nu pågående gatuläggning i hufvudstaden.
Dä Tit. sjelf dervid anför, att detta ämne aså nära
talresserart alla Stockholms huscsar, bör jag ega
skälig anledning hoppas, att äfven en plats i bladet
för nedanstående af Tit. beviljas, ju förr, ju heldre.
T hvad mån nedanskrifne axiomer förmå upplysa
oförståndet å ena sidan, celler möta oviljan å den
andra, är hvad vi, såsom Fit. anmärker, frumd !:sv
få se.
Ofvannämnde Insändare finner sig canqsnämt öf-
verraskad af underrättelsen, det ändtligen wn,
husegare i sistlidne September månad hos Magistra-
ten anfört besvär öfver Politie-, Embets- och Bygg-
ningskollegii godtyckliga resolution, i afseende på
hans gatudels emläggning. Redan från April må-
nad hade undertecknad, Disponent af huset Nr 753,
vid Westerlånggatan, kunnat föranleda samma glada
öfverraskning, såsom af nedanstående besvärsskrift
skönjes, och jag tror mig specielt känna, att flera
huscgare, redan den tiden, hos Magistraten sökte
ändring uti Politiekollegii åtgärder härutinnan, ehuru
förgäfves; och förgäfves kommer det ock tills vidare
att blifva, eller intill dess Stockholms husegande in-
vånare e.7 t öfyerenskomma om, hvad förståndet i
derna fråga ovederläggligen bjuder, eller, i värsta
fallet, om hvad allmän lag medgifver till deras skydd
emot fortsatta, ändamålsvidriga prejerier af eho som
heldst.
Hvad nedanstående besvärsskrift vidare angår, så
erhöll jag, hvad under närvarande auspicier omöj-
ligen kunde uteblifva, Magistratens stadfästelse å öf-
verklagade resolutioncn, samt, på grund af Hr t. f.
Öfverståthållarens deltagande i beslutet, besvärshän-
visning till Kongl. Maj:t, hvilken besvärsväg jag,
för min del, tror, icke i thy fall kan falla någon
förnuftig husegare in att fullfölja.
Uti något beriktigande af Husegarens vid Gamla
Kungsholmsbrogatan tankar om gamla och nya ga-
tuläggningsmetoderna, och den enas eller den an-
dras företräde, ingår jag icke med honom. Jag re-
spekterar hvar och ens öfvertygelse. Men den er-
inran får han förlåta mig, att väl och mer än val
vore, om man underläte att positift, offentligen åt-
minstone, yttra sig i ämnen, dem man icke genom-
tänkt eller förstår; och så mycket synes billigheten
kräfva, att då fiera af f. d. Öfverståthållarens pro-
jekter rättvisligen klandrats, såsom, ehuru erkändt
välmenta, lik väl dels omogna, dels förhastade, dels rent
af onyttiga eller skadliga, dels ändtligen vid verk-
ställigheten af våra privilegierade fuskare (mätte hä-
delsen förlåtas!) förfelade, så böra väl de al samma
Öfverståthållare gjorda arrangementer för hufvud-
stadens trefnad, hvilka åtmirstone med erkännande
af deras värde och nytta ihågkommas, äfven få njuta
samma rättvisa till godo. Till denna sednare klas-
sifikation hänför jag utan prut hans genomgripande
åtgärd för en förbattrad gatuläggning. Man behöf-
ver blott flyktigt åskåda de arbeten, som straxt i
början af de inkallade tyska arbetarne verkställdes.
De voro både vackra och för sit bestånd fullt för-
svarliga, ehuru icke i allo efter principerna för denna
metod, då deremot våra heroörs arbeten i denna
väg, de sist förhutna 30 åren, på intet ställe uthär-
dat den ringaste kritik; och något vederstyggligare
i dylik väg aldrig kunnat af både yttre och inre sin-
nena erfaras, än Stockholms gators, under nämnde
tid, oupphörliga och ändamålslösa upprifning och
omläggning.
Att under nuvarande t. f. Hr Öfyerståthållarens
embetstid gatuläggningsarbetet allt mer och mer för-
fuskats och snarligen återkommer till sitt förut va-
rande redlösa skick, om bot derför i tid icke an-
skaffas, deri har Husegaren vid Gamla Kungsholms-
brogatan fullkomligt rätt. Men härtill är ingalunda
den nya gatuläggningsmetoden skulden, för vår stad
(med sina vintrar och sina källossningar temligen
olika Berlin) förståndigt tillämpad, utan ligger denna
ensamt uti bristande nit och tillsyn hos vederbö-